Bloggarkiv

Saker går sönder

På en skakig väg från Abjua till Kano reste jag för många år sedan i blixtfart över Savannen.

Taxichauffören bad till Gud att han skulle hinna den långa resan tillbaka till sin by innan det blev mörk.

”Sakta ner”, ropade vi i baksätet.

”Allt går bra bara man tror på Gud”, ropade han tillbaka.

Vi dundrade förbi Kaduna och Zaria, där vi stannade till snabbt vid den vackra moskén, precis vid fredagsbönen, där hundratals män vände sig mot Mecka.

Vid stadsgränsen till Kano dumpade han sedan oss. I närheten av en evangelisk kyrka.

Det är mycket kyrkor i Nigeria.

Man såg inte många kvinnor då. Män överallt. Kvinnorna höll sig hemma, med barn och familj, i de bakre innegårdarna där jag träffade dem, bland kärl och familjebestyr.

Vid en av stadsportarna satt några män och arbetade med tyger som de doppade i indigoblå hål i marken. Tygen hängdes upp för att torka i den brännheta solen.

Jag tänker på det när jag hör om de återkommande attackerna mot städerna i norra Nigeria. Zaria, Kano, Kaduna och nu senast Maiduguri. När jag hörde om hur 270 flickorna från Chibok kidnappats av Boko Haram, som fortfarande inte återfunnits.

Den 14 april är det ett år sedan.

Fladdrar fortfarande de indigoblå tygen utanför Kano?

Det nigeriska valet har stått mellan nu 72 åriga Muhammadu Buhari, muslimsk tidigare general och diktator som ledde landet med järnhand mellan 1983-85, och den kristne Goodluck Jonathan, från södra Nigeria, som styrt sedan 2011 och anklagats för både förskingring, att inte ta i ordentligt mot Boko Haram, eller för att inte ta itu med korruptionen i landet.

Boko Haram ser Nigeria som ett land lett av icke troende, även då en muslimsk president styrt. Boko Haram betyder ungefär ”västerländsk utbildning är förbjuden”, skolor, kyrkor och moskéer har attackerats. Barn, kvinnor och män har dödats och förts bort.

De väpnade attacker, kidnappningar och självmordsbombare har intensifierats och lett till att över 1,2 miljoner människor är på flykt och att upp emot 10 000 dödats bara under 2014.

Vår systersektion i Nigeria, IKFF Nigeria, har gång efter gång varnat för våldets eskalering men också kopplat det till Nigerias större sammanhang.

Nigerias stora författare Chinue Achebe har i sin trilogi, Things Fall Apart, No longer at Ease och Arrow of God, beskrivit Nigerias historia, om kolonialismen, den kristna missionen och korruptionens ursprung.

Saker faller sakta sönder. Band mellan människor förstärks med pengar, den som hjälper någon förväntar sig saker tillbaka, dilemmat av att vilja någonstans, men vara tvungen att ge tillbaka.

Så fortsätter korruptionen och det rika landet med alla tillgångar kommer inte den fattiga befolkningen till del.

Boko Haram påstås inte ha påverkat valet denna gång.

Men när kommer den president som det bryter den onda cirkeln, som slutar att stoppa oljepengar i egen ficka, eller se till sin familj, kanske sin klans, eget bästa, i första hand.

Så länge orättvisorna består finns risken att Boko Haram fortsätter sina härjningar, att våldet och vapnen fortsätter att spridas.

Då måste andra röster börja höras, som vår systersektion i Nigeria, som vill något annat, och alla de som stödjer dem.

Innan ännu mer faller sönder.

Ylva Bergman, generalsekreterare

Rösträkningen från valet, som skedde i helgen, är inte färdig men allt pekar nu på att Muhammadu Buhari vinner presidentposten. Vi hoppas kunna återkomma så snart som möjligt med kommentar från vår systersektion i Nigeria.

Stöd vårt arbete med våra systersektioner genom att bli medlem eller ge en gåva.

#JesuisNigeria – val på söndag

På söndag går Nigeria till val. Vår systersektion som arbetar för en fredlig utveckling känner en oro inför vad som kommer ske på valdagen. Attackerna från Boko Haram har ökat och spridit sig i regionen. Våra tankar är med våra kollegor.

Vi vill därför publicera denna text av Mariama Jobe som hon läste vid en manifestation för Nigeria i vintras. Tack Mariama för att vi fick dela den.

#JesuisNigeria

Sometimes I wonder what ever happened to all the news that didn’t make it to the TV-scream, all the news that didn’t make it in time to BBC and CNN. I wonder if I can find a stack of African news placed somewhere in an old basement, where they locked the door and threw away the key. Why did they keep the news away from society? Where’s the audacity? When we the majority would like to get the truth.

I dream about all brown skinned massacres that our history books in school strategically left out. So while the world is busy grieving a racist magazine in their desperate attempts to make Muslims less human, Nigeria on the other hand is crumbling in from within, leaving traces on my black skin.

2014 Nigeria lost their girl. Before we continue let’s go back in time.

Can you hear them? Hundreds of gyals singing the national anthem of Nigeria. Tones breaking glass, only so that people stepping over the shattered pieces will bleed to death. Can’t you hear them? Their throats are so dry that the echo crawls over the surface of the horizon. Schools in Nigeria are empty, there’s blood on the walls and loud screams still echoing in the end of the corridors. The letters on the blackboard walks down a step of panic. You see, the never ended math excavations on the blackboard recorded a time of when teachers where shot in the head, right before 300 girls were kidnapped.

When will they bring back our girls? How many hashtags on twitter will I have to tweet before the world has heard my song? Because there’s no oxygen left in my lungs soon the saliva will dry out on my tongue.

Did you know that a hummingbird flaps its wings 19 times at a second? Each second those wings collide Africa experiences September 11th. We don’t use the #Neverforget because it’s impossible to forget when every day is just like the day before. Every hour in Africa is a Boston marathon explosion that never made it to BCC. Explosions create an illusion of fog to the out world, sadly. During these five years children in Nigeria has been taught how to run instead of how to play in the sand. Their favorite color will forever be red, because red is all they see.

Boko Haram has turned Nigeria’s smile of a curve into a straight line again. Now I can’t sleep, because I feel no peace, like a bird without its wings. Just take a second to imagine stepping over dead bodies in Baga. The fact is that Boko Haram has killed more people than Ebola. The only reason why Ebola makes it to the news is because it has spread outside the boarders of Africa. Suddenly death knocks on the door in Norway, Spain and USA.

The whole world should be grieving, wearing black, instead only some of us has to carry the burden on our backs. Sadly, the world has put up big fences around Africa, which are only opened when they want chocolate, cocoa, cassava, slaves, women, gold or diamonds. I just thought that the screams of people being slaughtered in Nigeria perhaps would make a bigger fuss than people marching the streets in Paris.

You see desperation has its own tone.  Fear has its own drum and Nigeria is singing the first tone of a melody so rare to the human ear that we often mistake it for eternity. So please, put a stop to their misery.

The news are discussing weather of not Boko Haram is a terrorist group that West should tackle. Never have I heard so much bullshit in early mornings. I just keep hearing this white noise.

#JesuisNigeria, do you?

Mariama Jobe

Vill du läsa mer av Mariama? Läs här.

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar