Bloggarkiv

I stormens öga

Jerusalem har firat påsk. Pilgrimerna har vandrat de välkända gatorna, Via Dolorosa och Klagomuren har fyllts av entusiastiska glädjerop.
De nötta gatorna i Gamla Staden har blivit ännu glattare.
Men i gränderna i de arabiska kvarteren finns inte många turister.
”Business is bad”, säger en person i resebranschen, som jag känner, inga bokade pilgrimsresor till nästa år.
Turisterna är rädda för IS, för Hamas, för våldet.
Muren ger många israelerna en känsla av säkerhet. Taggtråd och checkpoints blir vardag.

Under tre års tid har jag varit här mycket, bott i Östra Jerusalem, besökt Döda Havet, sett vattennivån sjunka hela tiden, inflödet från Jordanfloden har minskat. I Sverige har jag fingrat på israeliska exporterade frukter i livsmedelsaffärer, beroende av vatten för att kunna växa och bli exportpengar.
Nu ska man försöka leda vatten från Röda Havet till Döda Havet för att hejda den annalkande vattenkatastrofen i Jordanien, Palestina och Israel, där Döda Havet riskerar bli en saltöken, då inflödet från sjön Tiberias ( Genesaret) sinar, eftersom mer vatten i Jordandalen går till bosättningar och andra projekt.

Jag har varit på slottet i Nimrod och spanat mot Golan höjderna och Syrien.
Jag har badat i Tel Aviv och åkt förbi alla lyxvillor i Cesaria och träffat glada turister som inte ens vet om de är på Västbanken eller i Israel.
Jag har ätit asiatisk inspirerad fusionmat på de nya fantastiska restaurangerna i Västra Jerusalem, som om det var vilket land som helst, inte ett land som ockuperat ett annat.
Njutit av en falafel och läst artiklar om varifrån Hummus egentligen kommer ifrån.
I backen bakom mitt hus har bosättningen hunnit bli klar och till min väninnans gata, där de vräkte ut en palestinsk familj för några år sedan, strömmar nu ultraortodoxa till någon religiös ritual i det gamla huset. Det hade blivit någon slags badanläggning.

Upptrappningen inför förra sommarens Gazakrig kändes på gatorna.
De palestinska fångarna hungerstrejkade, men media brydde sig inte så mycket. Två palestinska tonåring sköts vid protester utanför det ökända fängelset Ofer, men det var när de israeliska bosättarna på Västbanken kidnappades som konflikten trappades upp.

De modiga israeliska fredsaktivisterna som orkade kämpa för ett annat synsätt utsattes för hot och trakasserier.

Efter Gaza-kriget var gatorna utanför mitt hus fulla av uppbrutna stenar. Polissirerna ylade i backarna.
15 åriga pojkar blev arresterade och torterade. I nästan varje palestinsk familj här finns dessa öden. En del av dem blir spioner för Israel.
Olivlundar brändes åter ned av bosättare.
Folk var desperata.
Sen kom vintern, snön och kylan.
I påskas haglade det.

Alla de utlovade miljonerna till Gazas återuppbyggnad har inte kommit fram. En ny rapport från Diakonia, Kvinna till Kvinna, Individuell Människohjälp, Rädda Barnen, Oxfam, Svenska kyrkan och 39 andra organisationer visar att bara 27 procent av de utlovade medlen kommit fram. 100 000 människor är fortfarande hemlösa.

Folk i Gaza hankar sig fram. Dricker vatten som smakar salt, avloppet spolas ut på badstranden.

Israelerna valde en ny högerregering, och Palestinas medlemskap i internationella brottmålsdomstolen (ICC) fick återigen Israel att frysa utbetalningen av palestinska skatteintäkter. Efter internationella påtryckningar har bara delar av pengarna betalats.
Palestina är beroende av pengarna för att betala ut löner.

I Jerusalem brinner sopcontianer på östra sidan som vanligt. Här fungerar inte sophämtningen, trots att man betalar skatt.
Vad finns det för folk att tro på?

Det internationella samfundet sviker gång på gång. Fredsförhandlingar ledda av USA blir ett spel för galleriet när alla vet att USA stödjer Israel militärt. Att ingen presidentkandidat kan vinna valet i USA där utan stöd från den kristna höger som väntar på Messias återkomst och därför stödjer Israel, då det tros ske där.

Hillary Clinton som nu kandiderar för demokraterna kommer inte agera annorlunda. USA och Israel är samma sak här.
Så folk vänder sig inåt, mot religionen, hoppas på bättre lycka i paradiset, i ett annat liv. Äter antidepressiva medel och försöker ”get on with life”, vänder huvudet åt ett annat håll när de åker förbi sina gamla byar, om de ens får komma dit, eller hus.

I de palestinska flyktinglägret Yarmouk i Syrien har nu IS gått in, och situationen är allvarlig enligt UNRWA.
Hur mycket ska människorna där lida? Yamouk är ett av de flyktingläger som cirka 700 000 palestinier flydde till när Israel bildades 1948, även om många nu flytt därifrån. FN säger situationen är desperat sedan Assadregimen spred skräck där, och nu IS. Matbristen är akut. Flyktingar lever på 400 kalorier om dagen. I desperation tvingas människor att äta gräs, rapporterar Piteå tidning.

Konflikterna eldas på och våldets spiral fortsätter.
Saudi och USA, Yemen och Syrien, Egypten.

Vi borde förstått för länge sedan, redan efter första och andra världskriget, att våld inte är lösningen. Det är världens mest misslyckade approach som skapar segregering och nya våldspiraler, men i Sverige ropar vi också på mer militär, bättre vapen. Blir nästa steg murar om Europa, som här? En mur mot Ryssland? Checkpoints och illusionen av ett normalt liv?

Om två veckor möts världens feminister, aktivister och fredsforskare i Haag för att fira att IKFF fyller 100 år.

Kom dit du också. Stöd vårt arbete för en annan värld, vi behöver mobilisera för ett annat synsätt.

Rätten till abort efter våldtäkt i krig

Rätten till abort var på tapeten för några veckor sedan men jag hann inte skriva något då. Jag vill ändå ta chansen och skriva några ord om hur den frågan relaterar till IKFF:s arbete. Det är en väldigt viktig fråga som fler borde diskutera.

IKFF:s fokus är att öka kvinnors deltagande i konfliktlösning och fredsarbete. Frågor om genusbaserat våld, så som våldtäkt, är därför en nyckelfråga för oss. Inte nödvändigtvis som enskild fråga – hur fruktansvärt våldet än är – utan i ett sammanhang. Vad möjliggör våldet? Vad får det för konsekvenser? Det genusbaserade och ofta väpnade våld som kvinnor utsätts för tvingar bort dem från politik och aktivism. Kvinnors rätt till sin egen kropp och till fysisk säkerhet är en förutsättning för att kunna delta i samhället och i fredsarbete.

Jag hoppas att ingen hunnit glömma det vidriga uttalande som den amerikanske kongressledamoten Todd Akins gjorde för en dryg månad sedan. Enligt honom skulle kvinnor ha ett slags naturligt försvar som förhindrar dem att bli gravida av våldtäkt. Akin tänker sig att totalt abortförbud därmed kan rättfärdigas, eftersom det inte skulle behövas några undantag för kvinnor som blivit gravida genom en våldtäkt. Att den konservativa högern i USA är emot fri abort är förstås ingen överraskning. Det som färre känner till är att det amerikanska abortmotståndet även inskränker människors rättigheter långt utanför USA:s gränser, något som bland andra Jenny Nordberg på SvD skrivit om.

Sedan 1973 har USA en lagstiftning som förbjuder att federalt amerikanskt bistånd får finansiera utförandet av aborter eller informationsverksamhet om aborter. Det innebär att biståndsorganisationer och humanitära organisationer som finansieras med federala amerikanska biståndspengar inte får använda pengarna för abortrelaterad verksamhet, inte ens i fall där flickor och kvinnor blivit gravida till följd av våldtäkt.

Det får som konsekvens att flickor och kvinnor som nekas abort antingen tvingas genomgå en ofta osäker, livsfarlig abort eller att tvingas fullföljas den oönskade graviditeten (ofta med hög risk för mödradödlighet). Som en sista utväg tar många sitt liv.

Rätten till vård för sårade och sjuka gäller även under väpnad konflikt. Eftersom våldtäkter används som en krigsstrategi vore det därför lätt att tro att rätten till vård även gäller de personer som utsatts för konfliktrelaterad våldtäkt. Men så är inte fallet. Inte ens Internationella Rödakorskommittén står bakom rätten till abort efter konfliktrelaterad våldtäkt. Den gängse uttolkningen av internationell humanitär rätt står långt från våldtäktsöverlevarnas sida. Här kan du läsa mer om detta.

Sverige måste lyfta detta inom EU-samarbetet. EU:s och USA:s biståndspengar ges i mångt och mycket till samma globala organisationer, vilket ökar risken för att även EU:s biståndsmedel drabbas av USA:s policy mot abort. Även inom EU är rätten till abort inte självklar. Sverige har en viktig roll i att tillse att flickor och kvinnor som är i behov av vård efter våldtäkt kan få det genom EU-bistånd.

Den här frågan är aktuell i EU just nu, och du kan bidra till att sätta press på unionen genom att stödja ett initiativ från paraplyorganisationen European Women’s Lobby.

Idag har IKFF tillsammans med Sveriges Kvinnolobby skrivit ett öppet brev till biståndsminister Gunilla Carlsson, EU-minister Birgitta Ohlsson och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni: Öppet brev med anledning av besök från EU-kommissionär Kristalina Georgieva och vikten av att adressera problematiken rörande USA:s anti-abortpolicy för utvecklingsmedel.

Läs brevet här.

Dramatisk start på FN-förhandlingar om vapenhandel

ATT vara eller icke vara, det är frågan.

Igår började förhandlingar i FN om ett globalt vapenhandelsavtal (Arms Trade Treaty, ATT). Eller, de skulle ha börjat. Som DN redan hunnit rapportera idag så bröt förhandlingarna smått ihop innan de ens hann börja. Jag ska försöka hålla er uppdaterade här, men vad vi hittills vet så är en grundorsak till att förhandlingarna kraschat ihop att Arabförbundet krävt att Palestina ska ha rösträtt förra veckan. Det fick till gensvar att USA och Israel i sådant fall hotat med att lämna förhandlingarna. Sedan dess har det varit tyst.

Just nu pågår intensiva samtal. På FN:s eget twitterkonto skrev de för åtta timmar sedan att förhandlingarna förväntas starta kl. 10 imorgon (New York-tid).

Förhandlingarna börjar alltså inte bra. Vi som hoppas på ett starkt vapenhandelsavtal får nu sätta vårt hopp till att förhandlingarna inte tillåts kidnappas av politiska utspel och konflikter. Diplomaterna jobbar på högvarv. Våra egna funderingar har hittills kretsat kring vilken roll Egypten har i detta. Vi har länge vetat att dessa förhandlingar skulle bli svåra som det är, utan att övriga internationella ”hetpotatisar” slängs in i matchen. Det är fråga som berör många länders politik på djupet. Allt från krigsmaterialsexportörer till utvecklingsländer som inte vill ha inskränkningar i hur de väljer att rusta sina arméer.

Vi trodde om något att Syrien-konflikten skulle hamna i stort fokus för förhandlingarna iom Rysslands vapenleveranser. Nu är det samma region som är i fokus men det vi hör nu är alltså att det är Israel/Palestina som delar länderna.

Så fort vi vet mer, vet du.

Vi kommer att åka till New York på lördag för att bevaka förhandlingarna men redan nu är IKFF:s internationella nedrustningsprojekt Reaching Critical Will på plats. Just nu är vi i Almedalen där vi på onsdagen kommer att anordna ett seminarium om vapenhandelsavtalet tillsammans med Kristna Fredsrörelsen, Svenska FN förbundet, Svenska Freds-och Skiljedomsföreningen samt Amnesty.

Vill du göra något under tiden så tycker jag att du ska delta i vår fotokampanj FörATT på facebook. Vi fotar också personer här under hela Almedalsveckan.

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar