Bloggarkiv

Är livet mindre värt på avstånd?

Jag försöker hitta orden för att skriva det här, mitt första blogginlägg efter sommaruppehållet. Men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Under de senaste månaderna har krig och konflikter rasat i många delar av världen. Flera gånger har jag varit tvungen att sätta mig ned för att andas, när nyhetsrapporteringen har träffat mig rakt i magen.

Gaza, Irak, Syrien, Nigeria, DR Kongo, Centralafrikanska republiken, Ukraina, Libyen. Många nämnda, många inte nämnda, men inte glömda.

Tusentals människor som dör och plågas, förlorar sina anhöriga, på grund av vad? Att vi fortfarande håller fast vid en politik som sätter andra intressen före människors säkerhet. Att vi fortfarande prioriterar fel. Att det system vi byggt upp reagerar för sent och av fel anledningar.

Ett av de tillfällen när nyheterna nådde rakt in i hjärtat var när jag satt i bilen. Jag var på väg till en begravning. Medan Eko-journalisten redogjorde för de senaste dödsfallen i konflikthärdar som rasade grät jag. Det blev så tydligt hur saknad den person som skulle begravas några timmar senare skulle vara och hur viktig ceremonin och sorgen är vid en förlust. Och hur den saknaden inte är mindre efter någon enda person som nu dött eller saknas i de konflikter som rasar. Men där berövas många gånger människor på ceremonierna.

Vi avhumaniserar och distanserar, värderar livet mindre på avstånd. (Läs denna intervju med Judith Butler).

Vi räcker inte till allt. Men du kan göra något.

Jag vill särskilt lyfta fyra saker:

1. Stå alltid upp för den internationella humanitära rätten
Oavsett var konflikten pågår så finns det regler som ALLTID gäller för krigföring. Den internationella humanitära rätten har grundläggande principer som gäller oavsett vilken typ av konflikt det gäller. I Gaza har Israel begått fruktansvärda folkrättsvidriga handlingar. Även Hamas bryter flagrant mot folkrätten. Under tiden hade den 10 augusti 1767 palestinier dödats, varav över 400 var barn. Två israeliska civila, en utländsk person och 64 israeliska soldater.

IKFF på internationell nivå (WILPF) skrev i juli till FN:s säkerhetsråd och fördömde attackerna mot Gaza. Våldet och ockupationen måste upphöra och ansvar för brott mot den internationella rätten måste utkrävas. IKFF kräver även att kvinnor inkluderas i konfliktlösning och fredssamtal i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1325.

Det faktum att humanitär hjälp inte når fram i en stor del av konflikterna såsom i Irak och Syrien är oacceptabelt och olagligt. Särskilt Röda Korset har ett särskilt mandat som gör att de aldrig, aldrig får attackeras. Långsiktigt försöker IKFF också genom påverkansarbete stärka genusmedvetenheten i den humanitära hjälp som faktiskt når fram med större förståelse för hur kvinnor och män drabbas olika och vilka olika skyddsbehov som finns.

Vi kan ställa krav på att den internationella rätten ska gälla. Att inte följa internationell rätt måste få tydliga konsekvenser. Sverige ska alltid stå upp för den humanitära rätten, oavsett vem eller vilka förbrytarna är.

Säkerhetsrådet lyckades faktiskt anta en resolution under sommaren om att humanitärt stöd måste släppas in i Syrien från utanför landets gränser oavsett om den syriska regimen godkänner det eller inte. Det var ett litet steg i rätt riktning.

2. Börja hemma, med svensk vapenexport och svensk politik
Vi bör alltid börja hemma. Det pågår nu en utredning för att se över reglerna för svensk vapenexport. Utredningen tillsattes efter den arabiska våren och avslöjandena om Sveriges planer på ”försvarssamarbete” (vapenfabrik) i Saudiarabien. Förhoppningsvis kommer kommittén presentera förslag som innebär striktare regler för exporten.

Men oavsett regelverket så kommer svensk krigsmaterielindustri alltid innebära att vi producerar, testar och deltar aktivt i en industri som främjar och främjas av väpnade konflikter. Till exempel har drönare som utvecklats med israelisk förlaga, och med Israel Aerospace Industries som underleverantör, testflugits på en svensk testbana i Norrland 2002. Samma drönare har senare utvecklats än mer och beväpnade drönare används nu över Gaza. En missil från en israelisk drönare dödade bland annat en anställd på en av Diakonias samarbetsorganisationer när han försökte få fram vatten till bombade bostadsområden i Gaza.

3. Rösta för fred i riksdagsvalet
Valet i september är en oerhörd möjlighet att rösta för en politik som står upp för fred från ett bredare perspektiv. En verklig fredspolitik tar sig an grundorsakerna, innan det kriser uppstår. Genom din röst kan du ta ställning för ett parti som tar ställning för att ändra grundförutsättningarna för fred och hållbar utveckling. Du kan läsa mer om partiernas fredspolitik här.

FREDSPOLITIK VYKORT_WEB smal

Svenska Freds har också frågat ut kandidater om hur de ställer sig i frågan om svensk vapenexport här.

4. Fokus på fredsaktivister

FN:s säkerhetsråd har på många sätt varit låst sedan Libyeninsatsen och sprickorna har fördjupats av krisen i Ukraina. Det får konsekvenser för hela vår omvärld.

Vår internationella generalsekreterare Madeleine Rees arbetar nu intensivt för att samla och hitta de krafter som kämpar för fred i Ukraina och Syrien. Det är min sista och fjärde punkt. Mitt i det som kan kännas förtvivlat mörkt påminner jag mig själv, och er, om att det finns motkrafter.

Det finns de människor, inte minst kvinnor, som kontinuerligt kämpar för en fredlig lösning. Som vägrar ge upp tilltron att det går att lösa konflikter utan våld. Jag har hittills inte stött på något konfliktområde där det samtidigt inte finns, en ofta osynliggjord, fredsrörelse.

Ge gärna stöd till någon av de många organisationer som nu kämpar för att lindra lidandet. Därefter får du gärna ge en gåva till någon av alla de organisationer, som IKFF, som före, under och efter kriser försöker utrota grundorsakerna till krig. Det är möjligt. Vi måste göra det möjligt.

Det löser sig säkert?

Under Folk och Försvars Sälenkonferens i januari i år lade ett av våra riksdagspartier fram ett förslag om en europeisk fredskår. Förslaget bygger på att EU-parlamentet sedan 1999 vid upprepade tillfällen rekommenderat att EU ska bygga en sådan kår. Det är ett accepterat faktum att mer behöver göras för att förebygga konflikter. Som den svensk-italienska diplomaten Staffan de Mistura sa häromdagen om det nya EU-fredsinstitut som han nu blir chef över: ”Många kriser, tänk på Ukraina, kunde kanske bli hjälpta om vi skulle, som en läkare, tagit hand om det före.”

Fredskåren skulle bland annat ha till uppgift att förhindra att konflikter eskalerar, och bidra till avspänning. Förslaget kom från Miljöpartiet. Det kan knappast ses som särskilt radikalt. MP föreslog inte att EU:s militära snabbinsatsstyrka skulle läggas ned. Snarare ska EU prioritera och tillföra lika mycket medel, prioritet och resurser för civilt fredsarbete.

Men reaktionerna lät inte vänta på sig. Försvarsminister Karin Enström (M) kritiserade förslaget för att vara ”naivt”. EU redan har flera instrument för krishantering, sa Enström, och det krävs militärer för säker utveckling. Debatten under Folk och Försvars rikskonferens kom istället att handla mycket om budgetförflyttningar, finanser och NATO-medlemskap. Det var som om idén om att förebygga konflikter ens inte fick plats vid denna årliga samling med Sveriges säkerhetspolitiska etablissemang. Det är lika konstigt som det är oroande.

Beroende på världssyn skulle en kunna tro att Rysslands agerande i relation till Ukraina och andra i vårt närområde skulle leda till reflektion. I koppling till krisen arrangerade Folk och Försvar ett seminarium under rubriken (!) ”1989-2014: En parentes i kalla kriget?” Säga vad en vill om Folk och Försvars rubrik (som jag antar skulle provocera?), men för den som snabbt drar kopplingar till kalla kriget kanske det är dags att stanna upp och fundera kring vad som gick fel då. Hur hamnade vi där? Hur lätt leder upprustning till kapprustning?

I Sverige vaggar medierapporteringen mellan ett demoniserande av Ryssland – som på många sätt är befogat, givet den auktoritära utvecklingen i landet – och en svårföljd debatt om en försvarsmakt som inte har fått instruktioner om vad dess uppdrag är, fortfarande inte riktigt vet helt säkert, men som definitivt ska ha 100 miljoner eller 5,5 miljarder mer i budget – beroende på vem som tillfrågas.

Precis som de senaste partiledardebatterna så har den säkerhetspolitiska debatten fastnat i en ideologisk och visionslös diskussion. Senast idag hävdade socialdemokraternas försvarspolitiska talesperson att försvarsberedningens arbete nu liknar budgetförhandlingar. Det leder till förenklade politiska utspel som inte sätts i en kontext. Förslagen blir svåra att granska ur ett större perspektiv om vad som är bäst för att långsiktigt uppnå fred och säkerhet.

Vad ska Försvarsmakten göra, om något? Och har det som hänt de senaste månaderna i samband med Ukraina lett till en så omfattande förändring av världsläget att Sverige helt ska tänka om vad det gäller prioriteringar?

Försvarsberesningen. Foto: Mikael Kiesbye

Försvarsberesningen. Foto: Mikael Kiesbye

Försvarsberedningen, en grupp riksdagspolitiker och sakkunniga som ska se till att försvarsbeslut kan gälla längre än en mandatperiod, har två gånger sagt i sina analyser av omvärldsutvecklingen att klimatförändringarna är ett av de största hoten mot Sverige och säkerheten. Men vad följden borde bli av detta har ingen av beredningarna svarat på. För även om hotbilden helt har förändrats så har Försvarsberedningen fortfarande inte i sina konsekvensanalyser tagit sig an något annat verktyg än det militära.

När den första rapporten släpptes förra året frågade jag ordföranden Cecilia Widegren vad som händer med alla de hot som inte kan lösas med militära verktyg? Svaret jag fick var ”Jag hoppas att de relevanta [riksdags]utskotten diskuterar de hoten”. Det hoppas jag innerligt också.

För medan Försvarsberedningen och debatten om Sveriges säkerhet stirrar sig blind på Försvarsmakten pågår en annan verklighet utanför JAS-planets fönster. En värld som kräver en aktiv säkerhetspolitik. En värld där Putins aggressiva politik inte var en överraskning och där människor kämpat för en annan utveckling länge – utan att deras budget och deras ”vapen” i form av journalistik, protester och krav på mänskliga rättigheter har nått några mediarubriker. Det är dessa aktivister som behöver vårt stöd även nu. De verkar under dödshot och har gjort så länge.

Om den svenska Försvarsmakten inte kan försvara Sveriges gränser längre än en vecka – vad är då nog? Två veckor? Hur mycket får det kosta? Var dras gränsen?

Jag skulle bli jätteglad om den rapport som släpps imorgon faktiskt handlar om säkerhetspolitik och inte bara om försvarsmakten. Vi ska ta utvecklingen i vår omvärld och vårt närområde på största allvar. Men det betyder idag insikter om globaliseringens konsekvenser och att militär upprustning riskerar att leda till kapprustning, i värsta fall på bekostnad av verkliga lösningar.

 

Det löser sig säkert

Det löser sig säkert

Förra året släppte vi Det löser sig säkert – civila samhällets skuggberedning till försvarsberedningen.

Samt skrev en artikel i Dagens Arena Hot i en globaliserad värld – det löser sig säkert.

 

 

 

 

 

Jag andas feminism. Därför kan jag inte leva utan antimilitarism.

Image

Jag andas feminism. Därför kan jag inte leva utan anti-militarism. Och den här veckan gick hela världen (okej, politikermedia-Sverige) bananas.[1] Krisen i Ukraina har lockat fram de mest patriarkala idéer om våld, makt och beskydd. Vi dumförklaras med enkla lösningar som att militärfordon på Gotland på något sätt ska avskräcka ”Ryssen” från att attackera oss.

Det är klassiska bilder om en mörk, främmande fara som vårt oskuldsfulla land ska beskyddas ifrån med hjälp av en ståtlig militär makt. Alla andra lösningar, idéer och tankar om dialog, diplomati, sanktioner och hållbara politiska och civila lösningar för att lösa upp den pågående konflikten får svårt att bryta fram. Ingen vill framstå som inaktiv och villrådig. Nej, riksdagspartier ställer sig på rad redo att bedyra sin potens, ursäkta manlighet, nej ursäkta, sitt stöd till en utökad budget för Försvarsmakten och ökad militär närvaro på Gotland.

Det är de gamla strukturerna som vaknar till liv. Det är valår och ”rysskräcken” är en historia som fungerar bra i media. Men det som utspelar sig i media kring försvarsbudgetar och militärer på Gotland är samma gamla bilder och patriarkala strukturer som vi som feminister kämpar emot varje dag, bara uppblåst till enorma proportioner. Situationen i Ukraina är oerhört allvarlig av många anledningar men en, tio eller tjugo miljarder till Försvarsmakten kommer inte att skapa ett fredligt Östeuropa.

Den feministiska kampen tar sig an kampen mot våld. Den militariserade debatten kräver samma analys, det är samma idéer och strukturer, och de fortplantar sig till vårt vardagsliv. Feminismen och antimilitarismen går hand i hand och är vägen för att blottgöra förenklade historier och bilder om vad som kommer göra oss alla säkrare. Feminismen trycker på där det känns i försvars- och säkerhetspolitiken för där är idéer om maskulinitet och våld djupt förankrade. Det är just där vi vill och ska vara.

För 100 år sedan stod Europa på randen till ett världskrig. Innan krigsutbrottet stod många upp och protesterade mot de ökade spänningarna, krigshetsen och så småningom det faktiska kriget som bröt ut i juli 1914. För 99 år sedan, i april 1915, samlades 1136 kvinnor i Haag från både stridande och neutrala stater för att protestera mot kriget. De flesta hade inte rösträtt men många tillhörde rösträttsrörelsen. Där bildades IKFF. De gjorde ingen skillnad på kampen för kvinnors rättigheter och kampen mot kriget för de såg att krig och militärt våld var den slutliga manifestationen av allt de kämpade mot.

Image

IKFF har sedan dess växt till en global rörelse. Vi fortsätter vår kamp mot militarism, för fred och frihet runt om i världen. I Sverige, i DR Kongo, i Colombia, i Pakistan och på många fler platser.

Så. Tack alla feminister därute som kämpar och förklarar dag efter dag! Ge mig 8 mars. Ge mig kraft, kamp och organisering. Jag är tillbaka nästa vecka. Och förklarar. Analyserar, reagerar och responderar. Idag ska jag bara fira.

Ha en fantastisk dag!

Bidra till kampen här hemma och visa solidaritet med kvinnofredskämpar över hela världen. Bli medlem i Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet! Anmälan till autogiro 15 kr/mån. 

 

Ps. Här är några andra som har skrivit om Ukraina:

http://www.svenskafreds.se/forhindra-krig-i-ukraina-genom-civila-och-politiska-insatser

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kolumn-jenny-nordberg_3336180.svd

 

 

 


[1]     Läs Bananas, Beaches and Bases. Och läs sedan även allt annat Cynthia Enloe skrivit.

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar