Bloggarkiv

Till Sverige feministiska regering inför 8 mars: Stoppa Saudiavtalet!

IKFF 8 mars avatarRegeringen kan inte driva en feministisk utrikespolitik och samtidigt förlänga det militära samarbetsavtalet med den förtryckande regimen i Saudiarabien. Vi har tidigare skrivit om detta på vår blogg här.

Saudiavtalet handlar om militärt samarbete på flera områden. Det innehåller inga bestämmelser om specifika vapenaffärer, eftersom sådana måste prövas av myndigheten ISP (Inspektionen för strategiska produkter). Men vi vet att Saudiavtalet i praktiken har bidragit till Sveriges stora vapenexport till Saudiarabien.

Exporten består framförallt av pansarvärnsrobotar och övervakningssystem. Båda sakerna definieras som krigsmateriel, men ibland framhålls försäljningen av övervakningssystem som mindre problematisk eller till och med ofarlig. Det är en väldigt naiv hållning som inte ser till hela bilden.

Även övervakningssystem kan vara del i krigföring och våldsutövning, till exempel för att utse mål att attackera. När Sverige exporterar övervakningsutrustning till Saudiarabien vet vi inte vad den kommer att användas till. Vi talar om utrustning som kan användas under lång tid framöver och Saudiarabien är en odemokratisk stat vars beteende är svårt att förutspå.

Minns till exempel när Rymdbolaget (idag Swedish Space Corporation) för några år sedan ville sälja system för övervakning till Khadaffis Libyen. Utrustningen skulle användas för att övervaka flyktingar som ville ta sig till Europa över Medelhavet. På grund av ett avtal med Italien skulle libyska myndigheter fånga in de flyktingar som försökte ta sig över Medelhavet och det var i denna asylrättsvidriga verksamhet som Rymdbolagets övervakningsutrustning skulle användas.

Det är bara ett exempel på varför vi absolut inte ska sätta övervakningssystem i händerna på diktaturer.

Att exportera krigsmateriel – oavsett om det rör sig om pansarvärnsrobotar, övervakningssystem eller något annat – är ett godkännande av den regim som får köpa. Sveriges feministiska regering kan omöjligt legitimera Saudiarabien på det sättet.

Tycker du som vi? Hjälp oss att sprida budskapet genom att sprida vår blogg och byt profilbild i sociala medier till den här fina illustrationen som Sofia Johansson gjort särskilt för IKFF till internationella kvinnodagen den 8 mars. Hjälp oss skriva historia – feminister stoppar Saudiavtalet!

Feministisk utrikespolitik – upp till bevis för Margot Wallström

Imorgon bitti ska Margot Wallström presentera regeringens utrikespolitiska deklaration för riksdagen. Det ska bli spännande att höra vad hon säger eftersom Sverige ska driva en feministisk utrikespolitik. Nu är det upp till bevis. Här kommer tre konkreta punkter där Wallström kan sätta handling bakom orden.

  1. Pengar

Margot Wallström har beskrivit att regeringens feministiska utrikespolitik vilar på tre R: representation, rättigheter och resurser. Det handlar om att öka kvinnors politiska deltagande, stärka kvinnors rättigheter, och fördela resurser på ett sätt som ger jämställda resultat. Wallström har med rätta framhållit vikten av samarbete med civilsamhället och modiga kvinnorättaktivister och vi kan bara hålla med. Men just resurser saknas ofta för de gräsrotsrörelser som är helt avgörande för att långsiktigt stärka kvinnors rättigheter och öka kvinnors politiska representation. Det handlar till exempel om Folke Bernadotteakademins stöd till organisationer som arbetar för att resolution 1325 ska bli verklighet på marken. Stödet har i flera år legat på 7 miljoner totalt, vilket fördelas ut till några organisationer av många sökande, både från Sverige och internationellt. För organisationer som IKFF är pengarna helt avgörande för att vi ska kunna fortsätta stödja våra systersektioner som arbetar i konflikter för fred, nedrustning och kvinnors rättigheter. Att öka Folke Bernadotteakademins 1325-pott vore ett konkret sätt för Margot Wallström och regeringen att sätta handling bakom orden om resurser, representation och rättigheter.

  1. Nedrustning

Margot Wallström sa redan i sina första intervjuer som utrikesminister att regeringen ska prioritera upp arbetet för internationell nedrustning. Den nya politiken märktes av direkt, då Sverige i höstas anslöt sig till det humanitära initiativet för kärnvapennedrustning. I december förra året presenterade Österrike ”Austrian pledge”, en uppmaning och inbjudan till alla stater att samarbeta med Österrike för att göra kärnvapen illegala och öka trycket på nedrustning. Det är helt rätt väg att gå – kärnvapen är det värsta massförstörelsevapen vi har, men det har ännu inte förbjudits medan andra vapen som landminor, klustervapen och kemiska vapen numera är illegala. Det är hög tid för regeringen att visa modet att sätta handling bakom orden och ansluta sig till Austrian pledge.

  1. Stopp för vapenexport till kvinnoförtryckare

Den här punkten behöver vi knappast förklara närmre, eller hur? Sverige exporterar idag vapen till stater som inte anser att kvinnor har lika rättigheter som män, som slår ned kvinnorättsaktivister med våld när de demonstrerar för sina rättigheter, och som väljer att lägga enorma summor på vapen istället för att säkerställa grundläggande hälsa och sjukvård för flickor och kvinnor. Den feministiska utrikespolitiken existerar idag parallellt med en kvinnoförtryckande vapenexport och det är ovärdigt. Snart är riksdagens vapenexportutredning klar, men regeringen bör redan nu göra det tydligt att Socialdemokraterna och Miljöpartiet som feministiska partier naturligtvis inte kan stå för vapenexport och militära samförståndsavtal med kvinnorättskränkande diktaturer.

Sofia Tuvestad, politisk handläggare 

Vapenexportuppgörelsen är en besvikelse

Igår presenterade Miljöpartiet och Socialdemokraterna en uppgörelse som gör mig besviken. Det handlar om försvarspolitiken och vapenexporten. På försvarsområdet ska miljarder och åter miljarder investeras i stridsflyg och u-båtar. Om vapenexporten säger överenskommelsen enligt Miljöpartiets hemsida att ”Socialdemokraterna och Miljöpartiet är överens om att vapenexportkontrollen gentemot icke-demokratier ska skärpas, inklusive följdleveranser och konsulttjänster. Försvarsexportmyndigheten (FXM) läggs ned.”

Att Försvarsexportmyndigheten läggs ned är i sig positivt. Den har haft till uppgift att främja svensk vapenexport, alltså en PR-myndighet för vapenindustrin finansierad med skattemedel. En sådan myndighet borde aldrig ha skapats av den förra regeringen och det är bra att den tillträdande regeringen vill lägga ned den. Dock återstår det att se hur stor förändringen blir i praktiken. Det får inte bli business as usual – nedläggningen borde signalera en ny inriktning där vapenexporten och stödet till denna ska minska.

Att ”vapenexportkontrollen gentemot icke-demokratier ska skärpas” är ingen nyhet. Den uppgiften finns redan med i direktiven för KEX, den nuvarande utredningen i riksdagen som ska ta fram just skarpare exportregler gentemot icke-demokratier. Vad är nytt? Socialdemokraterna och Miljöpartiet borde fattat en starkare överenskommelse. Miljöpartiet har gått till val på att stoppa vapenexporten till diktaturer, och Socialdemokraternas kongressbeslut säger att ”Sverige behöver ett skarpt regelverk som förhindrar vapenexport till diktaturer och länder som grovt och omfattande kränker mänskliga rättigheter.” Dagens uppgörelse är vagare och svagare.

Det är dock bra att skärpningen av exportkontrollen ska gälla även följdleveranser av vapensystem och konsulttjänster. Däri finns inte sällan kryphålen, och här är dagens överenskommelse vassare än det uppdrag som KEX sedan tidigare har fått. Men de nya regeringspartierna borde ta tydlig ställning för att KEX ska landa i förbud mot export till diktaturer, istället för vaga formuleringar om ”skärpning” av reglerna. På mottagarlistan för svensk vapenexport finns idag stater som halshugger kvinnor för ”häxeri”. Det är detta som står på spel. Självklart ska ingen sådan export äga rum överhuvudtaget.

Nej, MP och S, bättre än så här måste den nya regeringen vara på att sätta mänskliga rättigheter och demokrati först. Jag funderar också över vad som kommer att prioriteras ned i budgeten för att bekosta de här enorma investeringarna. Istället borde steg ha tagits i riktning mot en omställning av vapenindustrin till exempelvis miljöteknik.

Vapenexporten är den första frågan som nu riskerar offras och med den de människor som drabbas direkt och indirekt av exportens konsekvenser i länder. Det handlar om länder vilka, precis som Sverige nu gör, lägger pengar på upprustning istället för verklig säkerhet och utveckling. Det borde den nya regeringen motverka, och inte bidra till genom fortsatt export. Jag hoppas att den utlovade skärpningen av reglerna blir en riktig skärpning.

När denna diskussion nu drar igång vill jag även påpeka att vapenexport inte får, enligt lag, motiveras med arbetstillfällen. Trots detta lyfts det ofta som avgörande, av industrin själv, av facken, media och ibland även av politiker, dock då oftast outtalat. Men vapenindustrin är en dyr industri för staten. Jag vill se en utredning där Sverige ser över varför regering efter regering hållit en vidrig industri under armarna. Jag vill ha svart på vitt hur mycket varje sådant jobb kostar i form av investeringar, exportfrämjande till fattiga länder och diktaturer, forskningsstöd och upprustning. Lägg till det kostnaden i termer av Sveriges rykte, anseende och roll i vår omvärld. Efter skandalerna med Saudiarabien och Kina är det nödvändigt.

Don’t agonize – organize

Nu är det över, supervalåret 2014 som det så länge har talats om. Samtidigt är det nu arbetet börjar för oss. Efter månader fyllda av kampanjande, utspel och debatter där vi gjort vårt bästa för att lyfta den oftast bortglömda utrikes- och säkerhetspolitiken, så har vi nu ett resultat.

För mig är det stort att gå till val. Högtidligt. Jag kan vara frustrerad över svensk politik, i den här valrörelsen har det varit en otrolig avsaknad av ideologi. Tänk dig om vi fått se, om så bara en, partiledardebatt kring människovärde och samhällsbyggande, snarare än skattesatser och samtal om människor som kostnader. Jag röstade igår för fred och frihet.

Sverigedemokraterna kom in i riksdagen för första gången genom förra valet 2010. Vi var många som vaknade morgonen efter med sorg i hjärtat. I helgens val ökade SD till nästan 13 procent. Ännu en gång vaknade jag med ett tryck över bröstet och gråten i halsen. Mer än var 10:e väljare valde att lägga sin röst på ett parti framväxta ur den nynazistiska vit maktrörelsen. Jag läser i Expressen att en av deras ledamöter till exempel är dömd för misshandel tillsammans med en lokal ledare för National Socialistisk Front. Den mannen ska nu inneha ett av Sveriges viktigaste uppdrag, när han representerar svenska medborgare i riksdagen.

Många spekulerar nu kring vem ”SD-röstaren” är. Slående i debatten är att det sällan hänvisas till forskning, utan det är många antaganden, känslor och gissningar kring varför mer än var 10:e svensk är beredd att ge rasister mandat för att stifta våra lagar. Jag tycker att valstudior på olika håll borde göra ett bättre jobb med att bjuda in forskare och experter jämte samhällsdebattörer.

Det finns ingen skarp skiljelinje mellan den som är rasist och den som inte är det. Det är inte svartvitt utan en gråskala som skiftar i brunt. Utmaningen ligger i att vi alla lever i ett samhälle präglat av strukturell rasism. Inga partier och inga människor lever bortanför de rasistiska grundstrukturerna. Maktstrukturerna går igen i allt och är du inte utsatt själv så kräver det stora mått av ödmjukhet och lyssnande kring ditt privilegium, följt av kritiskt granskande och självrannsakan. Där är vi inte än. Vi måste börja där. Eller som Expo skriver: ” Sverigedemokraterna har vuxit för att de kanaliserar rasismen och intoleransen i det svenska samhället.”

Den växande fascismen i Sverige och Europa är mycket oroande och måste tas på allvar. Fascistiska rörelser har många gånger kommit till makten genom demokratiska val, men det gör inte deras politik demokratisk. Det är de andra partiernas ansvar att se till att SD nu inte får ökat inflytande i politiken. Mänskliga rättigheter måste stå i centrum för det samhälle vi bygger. Här har det civila samhället en oumbärlig roll att spela. De kommande fyra åren har hela samhället ett ansvar för att folkbilda och organisera sig. Just nu känns det tungt men det går att förändra, vi har inget annat val.

Freds- och säkerhetspolitiken har varit väldigt frånvarande i valdebatten. Sverige är ingen ö, vi lever i en globaliserad värld, det borde framgå tydligare. Ska vi vara ett land som bidrar till mer vapen och militära lösningar i världen. Eller ska vi vara ett land som går före, som står för människovärdet och som verkar för icke-militär förändring?

För IKFF innebär valet att vi kommer få nya ministrar som ansvarar för de områden vi arbetar med inom utrikes-, säkerhets- och biståndspolitiken. Nya kontakter ska tas, ny politik granskas och viktigare än någonsin ska vi vara en stark röst som ställer krav på våra folkvalda att leva upp till våra förväntningar. Vi driver fredens röst, försöker förse dig som vill engagera dig med kunskap och information, vi diskuterar och ställer krav, varje dag under åren mellan valen. Det är det vi kommer fortsätta med.

Sörj och var arg. Sedan – organisera dig. Humanisera din omvärld istället för att avhumanisera den. Bli medlem i flera föreningar som står upp för mänskliga rättigheter. IKFF ställer krav på att Sverigedemokraterna inte ska få diktera Sveriges politik i vår omvärld. Mer än någonsin behöver vi kunna säga att vi talar för många.

För 15 kronor i månaden kan du stärka IKFF:s röst för fred och kvinnors rättigheter. Bli medlem idag.

Ps. Innan valet sammanställde vi, tillsammans med Svenska Läkare mot Kärnvapen, partiernas politik på sex områden som rör fred och säkerhet. Du hittar sammanställningen på Fredspolitik.se. Där kan du läsa vad partierna tycker och vilken politik som de har gått till val på. Håll partierna och politikerna till svars för löften och visioner om jämställdhet, fred, och nedrustning – det tänker vi göra!

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar