Bloggarkiv

Saker går sönder

På en skakig väg från Abjua till Kano reste jag för många år sedan i blixtfart över Savannen.

Taxichauffören bad till Gud att han skulle hinna den långa resan tillbaka till sin by innan det blev mörk.

”Sakta ner”, ropade vi i baksätet.

”Allt går bra bara man tror på Gud”, ropade han tillbaka.

Vi dundrade förbi Kaduna och Zaria, där vi stannade till snabbt vid den vackra moskén, precis vid fredagsbönen, där hundratals män vände sig mot Mecka.

Vid stadsgränsen till Kano dumpade han sedan oss. I närheten av en evangelisk kyrka.

Det är mycket kyrkor i Nigeria.

Man såg inte många kvinnor då. Män överallt. Kvinnorna höll sig hemma, med barn och familj, i de bakre innegårdarna där jag träffade dem, bland kärl och familjebestyr.

Vid en av stadsportarna satt några män och arbetade med tyger som de doppade i indigoblå hål i marken. Tygen hängdes upp för att torka i den brännheta solen.

Jag tänker på det när jag hör om de återkommande attackerna mot städerna i norra Nigeria. Zaria, Kano, Kaduna och nu senast Maiduguri. När jag hörde om hur 270 flickorna från Chibok kidnappats av Boko Haram, som fortfarande inte återfunnits.

Den 14 april är det ett år sedan.

Fladdrar fortfarande de indigoblå tygen utanför Kano?

Det nigeriska valet har stått mellan nu 72 åriga Muhammadu Buhari, muslimsk tidigare general och diktator som ledde landet med järnhand mellan 1983-85, och den kristne Goodluck Jonathan, från södra Nigeria, som styrt sedan 2011 och anklagats för både förskingring, att inte ta i ordentligt mot Boko Haram, eller för att inte ta itu med korruptionen i landet.

Boko Haram ser Nigeria som ett land lett av icke troende, även då en muslimsk president styrt. Boko Haram betyder ungefär ”västerländsk utbildning är förbjuden”, skolor, kyrkor och moskéer har attackerats. Barn, kvinnor och män har dödats och förts bort.

De väpnade attacker, kidnappningar och självmordsbombare har intensifierats och lett till att över 1,2 miljoner människor är på flykt och att upp emot 10 000 dödats bara under 2014.

Vår systersektion i Nigeria, IKFF Nigeria, har gång efter gång varnat för våldets eskalering men också kopplat det till Nigerias större sammanhang.

Nigerias stora författare Chinue Achebe har i sin trilogi, Things Fall Apart, No longer at Ease och Arrow of God, beskrivit Nigerias historia, om kolonialismen, den kristna missionen och korruptionens ursprung.

Saker faller sakta sönder. Band mellan människor förstärks med pengar, den som hjälper någon förväntar sig saker tillbaka, dilemmat av att vilja någonstans, men vara tvungen att ge tillbaka.

Så fortsätter korruptionen och det rika landet med alla tillgångar kommer inte den fattiga befolkningen till del.

Boko Haram påstås inte ha påverkat valet denna gång.

Men när kommer den president som det bryter den onda cirkeln, som slutar att stoppa oljepengar i egen ficka, eller se till sin familj, kanske sin klans, eget bästa, i första hand.

Så länge orättvisorna består finns risken att Boko Haram fortsätter sina härjningar, att våldet och vapnen fortsätter att spridas.

Då måste andra röster börja höras, som vår systersektion i Nigeria, som vill något annat, och alla de som stödjer dem.

Innan ännu mer faller sönder.

Ylva Bergman, generalsekreterare

Rösträkningen från valet, som skedde i helgen, är inte färdig men allt pekar nu på att Muhammadu Buhari vinner presidentposten. Vi hoppas kunna återkomma så snart som möjligt med kommentar från vår systersektion i Nigeria.

Stöd vårt arbete med våra systersektioner genom att bli medlem eller ge en gåva.

#JesuisNigeria – val på söndag

På söndag går Nigeria till val. Vår systersektion som arbetar för en fredlig utveckling känner en oro inför vad som kommer ske på valdagen. Attackerna från Boko Haram har ökat och spridit sig i regionen. Våra tankar är med våra kollegor.

Vi vill därför publicera denna text av Mariama Jobe som hon läste vid en manifestation för Nigeria i vintras. Tack Mariama för att vi fick dela den.

#JesuisNigeria

Sometimes I wonder what ever happened to all the news that didn’t make it to the TV-scream, all the news that didn’t make it in time to BBC and CNN. I wonder if I can find a stack of African news placed somewhere in an old basement, where they locked the door and threw away the key. Why did they keep the news away from society? Where’s the audacity? When we the majority would like to get the truth.

I dream about all brown skinned massacres that our history books in school strategically left out. So while the world is busy grieving a racist magazine in their desperate attempts to make Muslims less human, Nigeria on the other hand is crumbling in from within, leaving traces on my black skin.

2014 Nigeria lost their girl. Before we continue let’s go back in time.

Can you hear them? Hundreds of gyals singing the national anthem of Nigeria. Tones breaking glass, only so that people stepping over the shattered pieces will bleed to death. Can’t you hear them? Their throats are so dry that the echo crawls over the surface of the horizon. Schools in Nigeria are empty, there’s blood on the walls and loud screams still echoing in the end of the corridors. The letters on the blackboard walks down a step of panic. You see, the never ended math excavations on the blackboard recorded a time of when teachers where shot in the head, right before 300 girls were kidnapped.

When will they bring back our girls? How many hashtags on twitter will I have to tweet before the world has heard my song? Because there’s no oxygen left in my lungs soon the saliva will dry out on my tongue.

Did you know that a hummingbird flaps its wings 19 times at a second? Each second those wings collide Africa experiences September 11th. We don’t use the #Neverforget because it’s impossible to forget when every day is just like the day before. Every hour in Africa is a Boston marathon explosion that never made it to BCC. Explosions create an illusion of fog to the out world, sadly. During these five years children in Nigeria has been taught how to run instead of how to play in the sand. Their favorite color will forever be red, because red is all they see.

Boko Haram has turned Nigeria’s smile of a curve into a straight line again. Now I can’t sleep, because I feel no peace, like a bird without its wings. Just take a second to imagine stepping over dead bodies in Baga. The fact is that Boko Haram has killed more people than Ebola. The only reason why Ebola makes it to the news is because it has spread outside the boarders of Africa. Suddenly death knocks on the door in Norway, Spain and USA.

The whole world should be grieving, wearing black, instead only some of us has to carry the burden on our backs. Sadly, the world has put up big fences around Africa, which are only opened when they want chocolate, cocoa, cassava, slaves, women, gold or diamonds. I just thought that the screams of people being slaughtered in Nigeria perhaps would make a bigger fuss than people marching the streets in Paris.

You see desperation has its own tone.  Fear has its own drum and Nigeria is singing the first tone of a melody so rare to the human ear that we often mistake it for eternity. So please, put a stop to their misery.

The news are discussing weather of not Boko Haram is a terrorist group that West should tackle. Never have I heard so much bullshit in early mornings. I just keep hearing this white noise.

#JesuisNigeria, do you?

Mariama Jobe

Vill du läsa mer av Mariama? Läs här.

Ett ansiktslöst våld

Sylvie Ndongmo, ordförande IKFF Kamerun, berättar om hur våldet sprider sig från Nigeria in i landet. Konfliktförebyggande arbete är av största vikt för att Kamerun inte ska gå i Nigerias fotspår.

Sylvie Ndongmo, ordförande IKFF Kamerun, berättar om hur våldet sprider sig från Nigeria in i landet. Nu behöver allt stöd de kan få. Gå med i IKFF och stärk arbetet för fred i regionen.

Tidigt på söndagsmorgonen genomförde terrorgruppen Boko Haram en våldsam attack mot flera byar i norra Kamerun. Ett 60-tal kvinnor och barn fördes bort, ett tjugotal av dem sägs nu vara tillbaka. Terrorgruppen, som dödat tusentals och kidnappat hundratals med det sitt uttalade mål att skapa en islamisk stat i norr Nigeria, riktar sig nu också mot Niger och Kamerun. Attacken mot byarna kring Kolofata i norra Kamerun är den största hittills utanför Nigeria. Tillsammans med våra systersektion i Nigeria har vi i flera år varnat för ett eskalerat våld, och risken för en fullskalig väpnad konflikt, inför valet i år, och därmed lyft vikten av konfliktförebyggande arbete i området. Under förra året började även IKFF Kamerun varna för att våldet börjat röra sig över gränserna, in i deras land.Sylvie Ndongmo från IKFF Kamerun berättade om situationen på ett FN-möte i oktober förra året, där IKFF Sverige också deltog.

– Boko Haram i Kamerun har inget ansikte. De slår till från gömda platser, det är svårt att förhandla med människor vi aldrig ser, förutom när de attackerar. Vem är Boko Haram undrar människorna här, är det en nigeriansk terroristsekt, eller en rebellgrupp inom armén? Det har hänt att de som attackerat varit klädda i militärkläder.

IKFF i Kamerun startade i januari 2014 och sedan dess har gruppen arbetat för att få omvärlden att agera och för att engagera kvinnor i ett lokalt och regionalt fredsarbete. Ett problem är att landets regering har förnekat problemet i landet, de vill inte att Kamerun ska ses som ett konfliktland. Men oroligheterna har accelererat och våldet sprider sig nu över regionen.

För en dryg vecka sedan kom rapporter om att Boko Haram attackerat staden Baga i nordöstra Nigeria. Över 2000 befaras ha dödats i massakern.

”De dödade så många människor. Jag sprang in i en buss, och medan vi sprang sköt de omkring oss”, berättar en man för Amnesty International. Organisationen menar att attacken mot civila bör ses som ett brott mot mänskligheten.

Kvinnor, barn och gamla samlades ihop av terroristerna, som senare släppte en del av de äldre kvinnorna och mammorna men behöll de unga flickorna. Bland de som dödades i attacken fanns gravida kvinnor och barn. Den 10 januari såg vittnen hur en tio-årig flicka gick nerför på gatorna i Maiduguri i Nigeria med explosionsämnen fästa på kroppen. Vittnen har sagt att det inte tror flickan visste vad hon bar på. Ett tjugotal människor tros ha dödats i explosionen som följde.

I EU samlas nu regeringsföreträdare för att bekämpa terrorismen mot Europa. Vilken roll tänker sig Sverige och EU spela i Västafrika? Ryssland har nu sagt att man kommer att bistå landet på flera plan. Ghanas president sa i fredags att de afrikanska ledarna nu diskuterar hur hotet från Boko Haram ska lösas.

Den svenska regeringen och EU måste stärka dialogen med freds- och kvinnoorganisationer i området och ge dem såväl politiskt som ekonomiskt erkännande och stöd. De måste få stöd för sitt arbete, den verklighetsbeskrivning de ger måste lyssnas till. Kvinnorna berättar bland annat om att flödet av vapen över gränserna leder till ökad trafficking och våldtäkter i området.

”Boko Haram kommer på natten, de kommer i hundratal, med sofistikerade vapen. Människor här lever i konstant rädsla.Men det saknas samarbete mellan lokala beslutsfattare, förut hade vi problem med väpnade vägrån, men ingen vågar rapportera, då heller, för de är rädda för repressalier. ”, säger Sylvie från Kamerun.

Hon berättar att terrorister slår till i ett område där folk redan är väldigt fattiga och att de lockar med pengar att gå med.

Nu önskar Sylvie en stark uppslutning för fred. Sylvie har sett våldet komma, men varken hennes regering eller omvärlden har agerat. Återigen upplever IKFF hur de farhågor våra kollegor för fram om eskalerande våld och lidande bliri sanna. Det var samma sak med Nigeria, där vår sektion började varna för ökat våld för flera år sedan. Det är smärtsamt att se hur omvärlden gång på gång reagerar för sent. Det kostar människoliv. Vi måste tänka annorlunda och agera i tid. IKFF Sverige arbetar med att stärka sektionerna i Kamerun och Nigeria. Gå med i IKFF eller stöd oss med en gåva, och hjälp oss att Sylvie och hennes kollegors röster få större genomslag i en region där den feministiska kampen mot krig och vapenspridning behövs som allra mest. Ylva Bergman, generalsekreterare

I skuggan av våldet fortsätter kampen för fred i Nigeria

I våras var det många som för första gången hörde talas om våldet och konflikten i Nigeria. I april kidnappades fler än 200 flickor från sin skola av den väpnade gruppen Boko Haram. Demonstrationer och kampanjer arrangerades i flera länder och spred sig i sociala medier efter att nigerianska aktivister och anhöriga startat uppropet #Bringbackourgirls. Protesterna blev snabbt en internationell nyhet. Sedan minskade uppmärksamheten i omvärlden. Men konflikten tystnade inte och flickorna har fortfarande inte hittats.

Protest mot kidnappningen av de över 200 flickorna som skedde i april.

Protest mot kidnappningen av de över 200 flickorna som skedde i april.

Knappt två månader efter kidnappningen skedde fyra självmordsattacker under loppet av en vecka. Självmordsbombare är en ny och ovanlig företeelse i Nigeria och de här attackerna utfördes dessutom av fyra tonårsflickor. Skräcken och spekulationerna spred sig i landet. Kunde det vara så att Boko Haram använde de kidnappade flickorna som levande bomber? Regeringen avfärdade sådana påståenden med att inga bevis pekade på detta. Men det nigerianska folkets tilltro till regeringen gällande hanteringen av kidnappningen och Boko Haram är överlag väldigt låg. President Goodluck Jonathan gick först nyligen med på att träffa de anhöriga till de kidnappade flickorna efter att den pakistanska aktivisten Malala Yousafzai uppmanat till detta. Soldater och anhöriga har även uttalat sig om att regeringsstyrkorna inte är starka nog för att ta sig an Boko Haram. Samtidigt fortsätter regeringen att påstå att läget är under kontroll. Det är ett försök att tysta och dämpa allvaret kring konflikten som pågår framförallt i norra delen av landet.

Enligt Amnesty har fler än 4000 människor, majoriteten civila, dödats på grund av konflikten i Nigeria bara i år. (Här kan du se en de attacker som skett sedan 2008 fram till idag). Bönder och deras gårdar attackeras systematiskt av Boko Haram i den nordöstra delen av landet vilket leder till att de tvingas fly den region som försörjer majoriteten av landets befolkning med mat. Efter Syrien och Colombia är Nigeria det land med flest internflyktingar. Cirka 3.3 miljoner människor är på flykt i landet på grund av våldet. Människor tvingas inte bara fly sina hem och städer utan även över landets gränser för att söka skydd. Konflikten är regionaliserad och våldet sipprar över till grannländerna. Till exempel kidnappades nyligen Mrs Ali, vars man är Kameruns vice premiärminister, av Boko Haram.

Nästa år är det val i Nigeria och ju närmare valet kommer desto mer ökar risken för fullskaligt krig i landet. Konflikten är extremt politiserad. Nuvarande regering och opposition använder sig av Boko Harams attentat för att vinna politisk makt. Genom att sprida egna konspirationsteorier beskyller de varandra för konflikten. Konflikten bottnar dock i stora sociala orättvisor, bristande demokrati och ett våldsamt förflutet av kolonialism och inbördeskrig. För att öka sin makt försöker krafter som Boko Haram att med våld driva fram och skapa en etnisk och religiös konflikt som spär på motsättningarna ytterligare. Fastän de anspelar på religion återfinns såväl kristna, muslimer och andra grupper bland Boko Harams offer.

Många intressanta idéer diskuterades under mötet.

IKFF Nigeria, DR Kongo, Kamerun och Ghana möttes tidigare i år för att diskutera regionala utmaningar och lösningar.

Det civila samhället i Nigeria fortsätter sin kamp. #Bringbackourgirls-demonstrationer och protester mot våldet fortsätter över hela landet. Våra kollegor i IKFF Nigeria fortsätter att verka för fred i landet genom att lyfta det konfliktförebyggande arbetet och grundproblemen. De sliter för att nå ut till så många som möjligt innan valet med budskap om vikten av nedrustning och kvinnors deltagande i fredsprocessen. Flera kvinnliga röster behövs i valet och fler kvinnor behövs på politiska poster. IKFF Nigeria tillsammans med IKFF i DR Kongo, Kamerun och Ghana diskuterar dagligen strategier för att stärka det konfliktförebyggande arbetet i regionen.

Regionalt och internationellt stöd är avgörande för Nigerias framtid. Nigeria har nu gått om Sydafrika som kontinentens starkaste ekonomi och är därmed ännu mer attraktiv som handelspartner för resten av världen. Men vi har ett ansvar, vi kan inte ignorera att en väpnad konflikt och brutala brott mot mänskliga rättigheter sker. Nigeria är Sveriges näst största handelspartner i Afrika söder om Sahara men vi hör aldrig om hur det sätts någon press på landet i konflikthantering, korruption och fattigdomsbekämpning. Det finns även många frågor kring vems intressen som prioriteras vid handeln, Nigerias eller Sveriges och EU:s?

Inför valet i Nigeria 2015 måste Sverige och andra partners intensifiera arbetet för att konflikten och våldet ska upphöra istället för att spridas till resten av landet. I Sverige försöker vi i IKFF öka stödet till den nigerianska fredsrörelsens arbete genom vårt nära samarbete med vår systersektion i landet.

Var med och stöd vårt arbetet genom att bli medlem och/eller ge ett bidrag.

Är livet mindre värt på avstånd?

Jag försöker hitta orden för att skriva det här, mitt första blogginlägg efter sommaruppehållet. Men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Under de senaste månaderna har krig och konflikter rasat i många delar av världen. Flera gånger har jag varit tvungen att sätta mig ned för att andas, när nyhetsrapporteringen har träffat mig rakt i magen.

Gaza, Irak, Syrien, Nigeria, DR Kongo, Centralafrikanska republiken, Ukraina, Libyen. Många nämnda, många inte nämnda, men inte glömda.

Tusentals människor som dör och plågas, förlorar sina anhöriga, på grund av vad? Att vi fortfarande håller fast vid en politik som sätter andra intressen före människors säkerhet. Att vi fortfarande prioriterar fel. Att det system vi byggt upp reagerar för sent och av fel anledningar.

Ett av de tillfällen när nyheterna nådde rakt in i hjärtat var när jag satt i bilen. Jag var på väg till en begravning. Medan Eko-journalisten redogjorde för de senaste dödsfallen i konflikthärdar som rasade grät jag. Det blev så tydligt hur saknad den person som skulle begravas några timmar senare skulle vara och hur viktig ceremonin och sorgen är vid en förlust. Och hur den saknaden inte är mindre efter någon enda person som nu dött eller saknas i de konflikter som rasar. Men där berövas många gånger människor på ceremonierna.

Vi avhumaniserar och distanserar, värderar livet mindre på avstånd. (Läs denna intervju med Judith Butler).

Vi räcker inte till allt. Men du kan göra något.

Jag vill särskilt lyfta fyra saker:

1. Stå alltid upp för den internationella humanitära rätten
Oavsett var konflikten pågår så finns det regler som ALLTID gäller för krigföring. Den internationella humanitära rätten har grundläggande principer som gäller oavsett vilken typ av konflikt det gäller. I Gaza har Israel begått fruktansvärda folkrättsvidriga handlingar. Även Hamas bryter flagrant mot folkrätten. Under tiden hade den 10 augusti 1767 palestinier dödats, varav över 400 var barn. Två israeliska civila, en utländsk person och 64 israeliska soldater.

IKFF på internationell nivå (WILPF) skrev i juli till FN:s säkerhetsråd och fördömde attackerna mot Gaza. Våldet och ockupationen måste upphöra och ansvar för brott mot den internationella rätten måste utkrävas. IKFF kräver även att kvinnor inkluderas i konfliktlösning och fredssamtal i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1325.

Det faktum att humanitär hjälp inte når fram i en stor del av konflikterna såsom i Irak och Syrien är oacceptabelt och olagligt. Särskilt Röda Korset har ett särskilt mandat som gör att de aldrig, aldrig får attackeras. Långsiktigt försöker IKFF också genom påverkansarbete stärka genusmedvetenheten i den humanitära hjälp som faktiskt når fram med större förståelse för hur kvinnor och män drabbas olika och vilka olika skyddsbehov som finns.

Vi kan ställa krav på att den internationella rätten ska gälla. Att inte följa internationell rätt måste få tydliga konsekvenser. Sverige ska alltid stå upp för den humanitära rätten, oavsett vem eller vilka förbrytarna är.

Säkerhetsrådet lyckades faktiskt anta en resolution under sommaren om att humanitärt stöd måste släppas in i Syrien från utanför landets gränser oavsett om den syriska regimen godkänner det eller inte. Det var ett litet steg i rätt riktning.

2. Börja hemma, med svensk vapenexport och svensk politik
Vi bör alltid börja hemma. Det pågår nu en utredning för att se över reglerna för svensk vapenexport. Utredningen tillsattes efter den arabiska våren och avslöjandena om Sveriges planer på ”försvarssamarbete” (vapenfabrik) i Saudiarabien. Förhoppningsvis kommer kommittén presentera förslag som innebär striktare regler för exporten.

Men oavsett regelverket så kommer svensk krigsmaterielindustri alltid innebära att vi producerar, testar och deltar aktivt i en industri som främjar och främjas av väpnade konflikter. Till exempel har drönare som utvecklats med israelisk förlaga, och med Israel Aerospace Industries som underleverantör, testflugits på en svensk testbana i Norrland 2002. Samma drönare har senare utvecklats än mer och beväpnade drönare används nu över Gaza. En missil från en israelisk drönare dödade bland annat en anställd på en av Diakonias samarbetsorganisationer när han försökte få fram vatten till bombade bostadsområden i Gaza.

3. Rösta för fred i riksdagsvalet
Valet i september är en oerhörd möjlighet att rösta för en politik som står upp för fred från ett bredare perspektiv. En verklig fredspolitik tar sig an grundorsakerna, innan det kriser uppstår. Genom din röst kan du ta ställning för ett parti som tar ställning för att ändra grundförutsättningarna för fred och hållbar utveckling. Du kan läsa mer om partiernas fredspolitik här.

FREDSPOLITIK VYKORT_WEB smal

Svenska Freds har också frågat ut kandidater om hur de ställer sig i frågan om svensk vapenexport här.

4. Fokus på fredsaktivister

FN:s säkerhetsråd har på många sätt varit låst sedan Libyeninsatsen och sprickorna har fördjupats av krisen i Ukraina. Det får konsekvenser för hela vår omvärld.

Vår internationella generalsekreterare Madeleine Rees arbetar nu intensivt för att samla och hitta de krafter som kämpar för fred i Ukraina och Syrien. Det är min sista och fjärde punkt. Mitt i det som kan kännas förtvivlat mörkt påminner jag mig själv, och er, om att det finns motkrafter.

Det finns de människor, inte minst kvinnor, som kontinuerligt kämpar för en fredlig lösning. Som vägrar ge upp tilltron att det går att lösa konflikter utan våld. Jag har hittills inte stött på något konfliktområde där det samtidigt inte finns, en ofta osynliggjord, fredsrörelse.

Ge gärna stöd till någon av de många organisationer som nu kämpar för att lindra lidandet. Därefter får du gärna ge en gåva till någon av alla de organisationer, som IKFF, som före, under och efter kriser försöker utrota grundorsakerna till krig. Det är möjligt. Vi måste göra det möjligt.

Vi är inte längre tacksamma för era ord

För två månader sedan blev över 200 skolflickor kidnappade i nordöstra Nigeria. Jag skrev om det här. Bilder på demonstrationer spred sig snabbt på sociala media under hashtaggen #BringBackOurGirls. Ministrar som tidigare varit tysta om konflikten i Nigeria kände sig nödgade att tala och den nigerianska regeringen erbjöds stöd från flera håll.

Våld och konflikt har härjat i norra Nigeria sedan långt innan just denna kidnappning. Attacker och kidnappingar fortsätter att drabba människor i nordöstra Nigeria, långt oftare och värre än vad du hör talas om i media.
Men det finns motkrafter till extremismen och våldet. I det civila samhället förs kampen för fred och jämställdhet. IKFF Nigeria arbetar hårt för att våldet inte ska fortsätta eskalera och spridas. Risken är uppenbar eftersom Nigeria går till val nästa år.

Ett av IKFF Nigerias mål är att öka nigerianska kvinnors säkerhet och makt i samhället, det är vårt mål över hela världen, i konflikter och i länder med fred. Därför var IKFF Sverige tillsammans med kollegor och partners från bland andra DR

IKFF:are på seminarium på konferensen i London.

IKFF:are på seminarium på konferensen i London.

Kongo, Colombia, USA, Schweiz, Syrien, Bosnien och Ukraina på plats i London för ett par veckor sedan för att delta i ”End Sexual Violence in Conflict Summit” . Storbritanniens utrikesminister William Hauge och FN:s speciella sändebud Angelina Jolie bjöd in närmare 2000 deltagare från 129 länder för att besluta om konkreta steg för att stoppa konfliktrelaterad sexualiserat våld.

De flesta ministrarna på mötet i London var i retoriken rörande överens om att kvinnor och kvinnorättsorganisationer måste få mer makt. Det är omöjligt att stoppa det sexualiserade våldet utan att bryta patriarkala system; kvinnor och kvinnorättsorganisationer måste få makt i förhandlingar om fredsavtal, när ett samhälle byggs upp efter krig måste resurser fördelas jämställt vad gäller politisk makt och pengar.

”We should not have to be reminded, as governments, that women must have a seat in every forum of decision –making, and it should not be the uphill struggle that it is to overturn the habits of centuries and establish new precedents and norms for full female participation.” sa William Hague.

Men när det verkligen gäller att ta kampen, som riskerar att bli obekväm, och fatta dagliga beslut om att stå upp för kvinnors plats vid förhandlingsborden, ja då blir det plötsligt fruktansvärt tyst. På samma dag som Londonmötet om sexualiserat våld i konflikter arrangerades ägde ett annat möte rum i samma stad. Politiska ledare från Nigeria, Kamerun, Tchad, Niger och flera länder samlades i London med representanter från EU och USA för att diskutera hur Boko Harams våld i Nigeria ska stoppas.

Det är uppenbart att kvinnor och kvinnoorganisationer måste vara representerade på ett sådant möte för att befolkningens olika erfarenheter ska inkluderas. IKFF Nigeria arbetade hårt för detta. Trots detta fick inga kvinnoorganisationer delta på mötet. IKFF Nigeria skrev tillsammans med flera andra kvinnoorganisationer ett öppet brev, för att i alla fall föra fram sitt budskap till mötet.

William Hauge, utrikesminister Storbritannien.

William Hauge, utrikesminister Storbritannien.

Arrangörerna av mötet höll initialt med. Kvinnor borde delta och olika erfarenheter måste finnas med i besluten. Men sedan hände det som nästan alltid verkar hända. Arrangörerna kom fram till att det inte var ”lämpligt” att låta kvinnor från civilsamhället i Nigeria delta.

De kunde inte ens dra sig till att sprida eller läsa upp det öppna brevet.

Låt mig berätta vad som inte är lämpligt, logiskt eller på något sätt legitimt. Det är att fortsätta på samma sätt som hittills har misslyckats, om och om igen. Att tyst acceptera att män har monopol på säkerhetspolitik och att därmed exkludera halva jordens befolknings erfarenheter, när det verkligen gäller. Det fungerar inte.

”We – Nigerian women – have more on-the-ground experience. We live these realities; to us these are the issues we breathe, the fears we experience every day.” Så sa ordföranden för IKFF Nigeria, om mötet i London. IKFF Nigeria tillhör dem som arbetar varje dag för att fler personer ska engagera sig i arbetet mot våldet, genom utbildningar, genom påverkansarbete, genom kampanjer för att kvinnor ska kandidera till maktpositioner.

I sådana här stunder blir jag lika arg som jag blir övertygad om att vårt arbete behövs. Det måste bli slut på en politik som bygger på läpparnas bekännelser. Vi är inte längre tacksamma för era ord. Utan handling är de inte värda någonting.

 

#BringBackOurGirls

För tre veckor sen kom rapporter om att över 200 skolflickor i åldrarna 15-18 hade kidnappats i norra Nigeria. Beväpnade män (den militanta gruppen Boko Haram har tagit på sig dådet) kom till deras skola och förde bort dem. Dagarna efter att de försvann sökte desperata föräldrar och anhöriga i skogen efter sina döttrar. Informationen om flickornas öde är fortfarande väldigt oklar.

Trots denna vedervärdiga händelse har nyhetsrapporteringen i svensk media fram till nu varit mycket begränsad. Nigeria, som är Afrikas folkrikaste land och Sveriges näst största handelspartner i Afrika söder om Sahara, fortsätter att vara relativt osynligt i svenska medier.

Anhöriga och nigerianska aktivister, framförallt kvinnor, har organiserat sig från dag ett. Nu sprids ett upprop i sociala media, #BringBackOurGirls – ge oss våra flickor tillbaka. Demonstrationer sker runt om i landet och nu även runt om i världen.

photo 2

IKFF Nigeria deltar i demonstration mot kidnappningen av de över 200 flickorna i norra Nigeria.

Vår systersektion i landet deltar i protester och är mycket kritiska till regeringens icke-agerande och bristande förmåga att överhuvudtaget reagera på det som hänt. Alla flickor och kvinnor har rätt att känna sig säkra. Kidnappningen är ett sätt att kontrollera flickors och kvinnors frihet genom att visa vad som kan hända om flickor väljer att utbilda sig. Syftet är att sätta skräck hos alla.

Samtidigt utsätts flickor och kvinnor för våld i en epidemisk skala runt om i världen varje dag utan att någon skriver om det. Inte minst i väpnade konflikter. Nigeria är ett av de åtta länder med högst trafficking i världen. De flesta kvinnor säljs till länder i Europa som exempelvis Italien.

Vår systersektion, IKFF Nigeria, poängterar att vi måste se det som hänt i ett större perspektiv, vi måste se helheten. Kidnappningen är ett i raden av våldsdåd i Nigeria. Det är en del av en ökad militarisering. Landet präglas av konflikter som bottnar i stora sociala orättvisor, bristande demokrati och ett våldsamt förflutet av kolonialism och inbördeskrig. Krafter som Boko Haram försöker med våld driva fram och skapa en etnisk och religiös konflikt som spär på motsättningarna ytterligare. Vår systersektion är oroliga för att det kommer att bryta ut inbördeskrig i landet inför valet 2015, om inte de, tillsammans med många andra, lyckas med sin kamp för fredliga lösningar genom dialog och ett stärkt civilsamhälle.

Förra året besökte flera svenska ministrar landet. Uttalanden och artiklar handlade om svenska varumärkens framgång. Om den pågående väpnade konflikten, brotten mot de mänskliga rättigheterna och den bristande demokratin hördes det inget. Sverige erkänner inte Nigeria som konfliktland. Att inte tydligt prata om konflikten sänker kraven på företags konfliktkänslighet och osynliggör hur stora utländska företag som exempelvis Shell, snarare bidrar till att förvärra den komplexa situationen, än till en fredlig utveckling.

Joy Onyesoh, ordförande för IKFF Nigeria, kräver att vi ställer frågan; vem är det som tjänar på konflikten, vilka intressen spär på den? Vilken roll har exempelvis andra länder som producerar och säljer vapen?

Ofta lyfts Nigeria som ett ekonomiskt under med snabb tillväxt. Men det är en tillväxt där några få badar i rikedom medan fattigdomen breder ut sig.

Vi måste se helheten, vi kan inte stanna vid denna händelse eller bara se Boko Haram. Situationen är så oerhört komplex. IKFF Nigeria är mycket kritiska till att västerländska ”storebröder” nu kommer springandes för att med militära medel ”rädda” landet. De påminner om konsekvensen sådana ”lösningar” haft för kvinnors liv i andra länder. En ökad militarisering leder inte till att kvinnors rättigheter stärks, tvärt om. De uppmanar oss att ställa frågor om grundorsakerna till konflikten. De är de problemen som måste lösas för att få ett stopp på våldet.

Det är farligt att verka som aktivist i Nigeria, inte minst i norr. Det civila samhället behöver vår solidaritet. De för en kamp mot korruption, ökade klyftor och det spirande våldet.  De kämpar för kvinnors rättigheter, fredsbyggande, demokrati och social rättvisa. För ovanlighetens skull så ser och hör omvärlden.

Läs IKFF Nigerias uttalande om kidnappningen här.

Photo 2014-05-07 13 43 47Visa din solidaritet i kampen för flickorna i Nigeria. Ta ställning för en fredlig väg framåt! Lägg upp en bild på twitter/facebook/instagram och tagga med #BringOurGirlsBack

Kom till Mynttorget i Stockholm på fredag kl 18! StreetGäris har ordnat en solidaritsmanifestation där jag med flera kommer att tala.

Några texter vi tidigare skrivit om Nigeria:

Vaknar vi först när konflikten är ett faktum? Blogg från 2012.

Sluta blunda för konflikten i Nigeria. Artikel i Omvärlden från 2013.

Stöd IKFF:s arbete för en hållbar, fredlig utveckling och kvinnors rättigheter i Nigeria genom att bli medlem i IKFF eller stödja vårt gemensamma arbete med en gåva

Fredsaktivism över gränser

Afrika. Ofta nämns denna enorma kontinent som en enhet. Men denna världens näst största världsdel rymmer oerhörda kontraster. Samtidigt lever vi i en globaliserad värld. Få utmaningar stannar inom nationsgränser. De flesta spiller över till närliggande länder och blir regionala. Vi påverkas av händelser som sker långt bort. Det är oavsett om det gäller krig, terrorism, handel eller klimatförändringar.

true-size-africa

Det innebär även att lösningar måste gå över nationsgränser. IKFF växer sig starkare i Afrika söder om Sahara. Fler sektioner bildas och de redan existerande stärks och utvecklas. IKFF Sverige har sedan några år arbetat tillsammans med

Många intressanta idéer diskuterades under mötet. Foto: Maryatta Wegerif.

Många intressanta idéer diskuterades under mötet. Foto: Maryatta Wegerif.

IKFF i DR Kongo och Nigeria för att stärka deras nationella och regionala arbete för fred och kvinnors rättigheter. Det har varit otroligt lärorikt och gett oss nya erfarenheter som vi använder i fredsarbetet här i Sverige. Nu i april bidrog vi till att IKFF i Ghana, Kamerun, Nigeria och Demokratiska Republiken Kongo möttes i Sydafrika för att diskutera hur de gemensamt kan bemöta de utmaningar som finns i regionen.  Det blev ett möte fyllt av utbyten och lärdomar. Samtliga länder påverkar och påverkas av varandra.

Det är lätt att slås ned av de problem som länderna möter. Situationen i Nigeria är osäker och Boko Haram sprider skräck i regionen genom sina våldsattacker. Människor flyr Centrala Afrikanska Republiken och Chad in i Kamerun. I DR Kongo

är våldet fortfarande en del av vardagen.  Samtidigt så kämpar IKFF:are och andra kvinnofredsaktivister ofta under hot och trakasserier för att få ett slut på våldet. De kämpar för kvinnors rättigheter, inte minst rätten att få ha makt och inflytande över freds- och säkerhetspolitiken. Det tydligaste budskapet under konferensen var behovet av samarbete över landsgränserna. IKFF kämpar utifrån en övertygelse om att krig och våld går att förebygga. Våra systersektioner arbetar  praktiskt med konfliktförebyggande genom att bygga nätverk, utbilda på lokal nivå och skapa strukturer för att hantera konflikter innan de leder till våld. Men de kämpar mot starka krafter. Patriarkala strukturer och militarisering, ibland i form av väpnade grupper, och ibland i form av de soldater som är ditsända för att skydda befolkningen samt spridningen av vapen.

IKFF DR Kongo, Nigeria, Ghana, Kamerun, Sverige och huvudkontoret i Genève på plats i Sydafrika för att diskutera hur vi kan samarbeta över nationsgränserna. Foto: Maryatta Wegerif.

IKFF DR Kongo, Nigeria, Ghana, Kamerun, Sverige och huvudkontoret i Genève på plats i Sydafrika för att diskutera hur vi kan samarbeta över nationsgränserna. Foto: Maryatta Wegerif.

Vi var på plats på konferensen i Sydafrika och tog del av den erfarenhet och kunskap våra kollegor delade med sig. På frågan om hur vi kan stödja dem i deras arbete var svaret tydligt; Ge oss din solidaritet. Stå upp mot militarismen och bekämpa Sveriges roll som vapenexportör och protestera mot Sveriges allt större tystnad i nedrustningsfrågor. De beslut Sverige tar inom utrikes-, säkerhets-, bistånds-, försvars- och handelspolitiken påverkar andra länder. Inte alltid till det bättre. Vi måste ta ansvar för hur vårt agerande påverkar människors liv och utvecklingen på andra platser.

Vi kommer att fortsätta samarbetet och stödja IKFF:s utveckling i regionen. Om ett år firar vi vårt 100-årsjubileum. 1915 samlades över 1000 kvinnor i Haag under brinnande världskrig, främst från Europa och USA. Nu förs framtidens fredskamp bland annat centrala och västra Afrika. Det är dit vi måste vända blicken för att inspireras till utveckling och handling.

Stöd IKFF och var en del av den starka positiva kraft som stavas global kvinnofredsaktivism. Visa din solidaritet. Bli medlem eller stärk vårt arbete med en gåva.

Vi får inte glömma Nigerdeltat (Almedalsveckan – fredag)

 

Nu börjar Almedalen leda mot sitt slut, många åkte hem redan igår trots att det fortfarande är två partiers dagar kvar på veckan.  Mitt på dagen hjälptes vi alla åt att plocka ner och packa ihop Säkerhetspolitiskt sommartorg för det här året.  Vi tackar Anders och Gunilla som än en gång gjort det möjligt för oss att hålla bästa forumet på Almedalen och stort tack till Ulrika som gjort ett fantastiskt jobb som projektledare för ”Torget”.

Ett sista försnack hann vi med och idag var det Kerstin Lundgren, Centerpartiets utrikespolitiska talesperson som stod i fokus. Kerstin var genomgående tydlig med att poängtera vikten av att kunna enas, syd, väst och öst i utrikespolitiska frågor. Hon pekade på vikten av att bygga broar och lösa konflikter vid förhandlingsborden för att undvika en allt starkare polarisering och ökad risk för att konflikter väljs att bemötas på andra sätt t ex via militär upprustning.

Jag var en av dem som kommenterade dagens försnack och lyfte därför frågan om ATT förhandlingarna och vikten av att satsa på nedrustning. Kerstin hoppades självklart på ett starkt ATT avtal men var inte speciellt optimistisk att det skulle hända utan det viktigaste var att få till ett avtal oavsett om det är svagt eller inte.

Lena Bartholdson (Folk och Försvar), Lena Ag (Kvinna till Kvinna) Josefine Karlsson (IKFF) och Kerstin Lundgren (Centerpartiet) Foto: Säkerhetspolitiskt Sommartorg

Fredagen var Centerns dag och Annie Lööf som är Centerns tredje kvinnliga partiledare (hatten av för dem) höll sitt debuttal i Almedalen. Det blev en lyckad debut då hon höll ett av de mest intressanta talen hittills under veckan. Hon började med en stark personlig inledning om hennes engagemang för mänskliga rättigheter och hur hon som 19-åring fick chansen att fördjupa sig inom internationella freds- och miljöfrågor på FN:s högkvarter i New York tack vare ett Dag Hammarskjöld-stipendium.  Innan Annie avslutade den utrikespolitiska delen av talet pratade hon om FN:s roll, att hon och Centern är starka FN-vänner men att det är dags för FN att ta sig samman och visa sin förmåga för att kunna verka som en global, samlad aktör för hållbar fred och utveckling. (Trist nog handla över hälften av inläggen på Twitter under hennes tal snarare om hennes klädsel, något vi också poängterade i flödet av kommentarer.)

Under veckan har vi också ägnat oss mycket åt vår FörATT-fotokampanj. Mängder med bilder har nu skrivits ut och lagts upp på facebook. Fotokampanjen leder inte enbart till fina bilder och informationsspridande utan öppnar också upp för gyllene tillfällen att prata med spännande och relevanta personer. Du kan se några av de personer vi mött och samtalat kring ATT här nedan.

Seminarium om Nigerdeltat. Foto: Säkerhetspolitiskt Sommartorg

Som jag nämnde igår så talade jag i torsdags även på ett seminarium om Säkerhet och mänskliga rättigheter i Nigerdeltat som vi arrangerade tillsammans med Amnesty International. Övriga två i panelen med mig var Kathleen McCaughey projektledare för Amnesty Internationals kampanj om MR i Nigerdeltat och Mattias Iweborg grundare och VD för konsultföretaget Enact sustainable strategy  som hjälper stora svenska företag runt om i världen bl.a. med frågor som rör MR. Tack vare vår moderator Maja Åberg från Amnesty International blev det en spännande diskussion om hur multinationella företags närvaro i Nigerdeltat triggar och upprätthåller konflikter i området. Hur oljeföretagen bokstavligen pumpar ut ofattbara summor på lokalbefolkningens bekostnad. Kontrasten blir vidrig då stora delar av befolkningen lever i total fattigdom utan tillgång till elektricitet och rinnande vatten.

Nigerdeltat Foto: http://www.nairaland.com

Jag fick en chans att lyfta den situation som många kvinnor i de här områdena lever i. Hur kvinnor som huvudsakligen jobbar på fälten med jordbruk ofta drabbas hårdast av de miljöförstörelser som oljeföretagen orsakar. Hur kvinnor och flickor blir utsatta för brutala våldtäkter av regeringens militärer som är ditplacerade för att skydda oljeföretagen mot lokalbefolkningens demonstrationer och protester. Hur kvinnor och flickor blir trafikerade som sexslavar till de större städerna i Nigeria och även till andra delar av världen. Återigen visar Nigerdeltat på ett exempel som får ringar på vattnet, långt bortanför dess gränser. Vi är alla berörda.

Allan Widman, försvarspolitisk talesperson Folkpartiet.

Kerstin Lundgren, utrikespolitisk talesperson Centern.

Gudrun Schyman, Feministiskt Initiativ.

Mona Sahlin, tidigare partiledare Socialdemokraterna.

 

Vaknar vi först när konflikten är ett faktum?

Nigerianska säkerhetsstyrkor grep i förra veckan över 150 misstänkta medlemmar i den militanta gruppen Boko Haram. Gruppen har genomfört ett antal våldsdåd i Nigeria under de senaste åren. För ett par veckor sedan kom rapporter om dödsskjutningar i delstaten Yobe, i norra delen av landet, där Boko Haram tidigare utfört en rad attacker. Även om gripandet utgör en framgång i kampen mot våldet, lider det nigerianska samhället av svåra och grundläggande problem som måste bemötas för att långsiktig fred och stabilitet ska bli möjlig.

Händelserna i norra Nigeria har liknats vid konflikten i Nordirland. Bombningar mot bland annat det lokala FN-kontoret har uppmärksammas av media, men mellan dåden råder tystnad. Under tiden sker inskränkningar av HBT-personers rättigheter genom nationell lagstiftning, och kvinnors rättigheter beskärs lokalt under förevändningar av religiös fundamentalism.

Nigeria är ett förhållandevis ungt land med en skör demokrati. Motsättningarna mellan de norra och södra regionerna är stundtals stora. Utifrån ett handelsekonomiskt perspektiv presenteras Nigeria ofta som ett positivt exempel, men det nigerianska samhället präglas av en utbredd korruption, brister i grundläggande mänskliga rättigheter och stora socioekonomiska klyftor. De enorma inkomsterna från landets oljehandel kommer inte den större befolkningen tillgodo. Samtidigt vet vi att externa intressen spelar in på sätt som förhindrar utveckling mot fred och stabilitet. Det sker i en rad samhällen som befinner sig i en våldsspiral – må det vara gällande olja i Nigeria eller mineraler i DR Kongo. Det är oacceptabelt.

Vi lever i en tid där ingen människa och inget land är en ö. En lokal fråga kan lätt få globala konsekvenser. Detta är en av anledningarna till varför den oroande utvecklingen i Nigeria borde ge upphov till ökade insatser från nationella och internationella aktörer, i enlighet med idén om ”early warning” – behovet av att tidigt identifiera länder som befinner sig i riskzonen för konflikt, så att snabba och förebyggande insatser kan sättas in. Tidiga varningssystem måste överlag få en tydligare roll i konfliktförebyggande arbete, och Nigeria utgör ett tydligt exempel på varför dessa system måste vara känsliga för kvinnors verklighet och bristande säkerhet. Våldet i Nigeria drabbar i stor utsträckning kvinnor, och det sker inte bara direkt genom vålds- och terrordåd. Ett tydligt tecken på att ett land eller ett område militariseras är att även våldet i hemmet ökar, och att traditionella och begränsande könsnormer fördjupas. Vår systersektion i DR Kongo rapporterar att det sexuella våldet i landet inte längre utförs främst av stridande soldater. Det handlar om en våldskultur som genom en förvriden syn på manlighet har normaliserat våld mot kvinnor, och vi ser det om och om igen i andra militariserade länder. Colombia utgör ytterligare ett exempel, ett land som också omnämns i den senaste rapporten från FN:s generalsekreterare om sexuellt våld i konflikter. Med ett genusperspektiv i early warning-system kan insatser utformas på ett sätt som stödjer hela befolkningen. Därigenom ökar möjligheten för att tillgodose också kvinnors säkerhetsbehov vilket – som vi alla vet – är en förutsättning för kvinnors politiska deltagande, och därigenom för långsiktig stabilitet och fred.

Annie Mbami Matundu (WILPF DRC) och Joy Onyesoh (WILPF Nigeria)

Mot bakgrund av detta har vi all anledning att rikta blicken mot Nigeria. IKFF/WILPF Nigeria skrev nyligen ett uttalande om situationen, vilket kopplar samman oroligheterna med bristen på ekonomisk och social rättvisa, inte minst vad gäller kvinnors situation. Det råder brist på preventivt arbete kring våld mot kvinnor i regionen, och i Nigeria är läget kritiskt.  Kvinnors tillgång till utbildning, hälsovård och arbete är fundamentala beståndsdelar för att bekämpa våldsproblematiken. Trots detta lade Nigeria år 2010 mer än 1,724 miljoner USD på militären och vapen – en betydligt större summa än den som reserverats för finansiering av utveckling och jämställdhet.

Produktionen, spridningen och nyttjandet av vapen utgör ett område inom vilket internationella och nationella aktörer kan göra stora insatser för att förebygga våldsspiraler som den vi nu ser i Nigeria. För att skapa reell och långsiktig säkerhet krävs krafttag mot den illegala vapenhandeln, samt bättre kontroll och reglering av den legala vapenhandeln. Vad gäller den illegala vapenhandeln presenterade SIPRI nyligen rapporten ”Maritime Transport and Destabilizing Commodity Flows”. Den visar att över 60 % av de fartyg som används för illegal transport, och transport som bryter mot sanktioner, av bland annat narkotika och vapen ägs av företag baserade i EU-länder, Natoländer och i andra OECD-länder. Detta utgör ett enormt och globalt problem, och berörda länder måste ta ett mycket större ansvar för att hindra den illegala handeln med bland annat vapen. Regleringen av den legala vapenhandeln är också en högaktuell fråga, eftersom slutförhandlingarna för ett internationellt vapenhandelsavtal (Arms Trade Treaty, ATT) äger rum i FN i juli. Förhandlingarna och det efterföljande avtalet måste innehålla en förståelse för vikten av att förebygga väpnat våld och dess effekter. Avtalet måste innehålla hänvisningar till humanitär rätt, och en insikt om att män och kvinnor drabbas olika av en hög närvaro av vapen. Nigeria utgör ett tydligt exempel på hur spridningen av vapen står i vägen för reell utveckling och stabilitet. Ännu ett dagsaktuellt exempel finner vi i Rysslands överföring av vapen till Syrien.

Inrikes oroligheter, tillsammans med den stora förekomsten av vapen och olaglig vapenhandel, indikerar att större problem står för dörren i Nigeria. Det ökade våldet mot kvinnor är ytterligare en varningssignal. Vi vet att ökat sexuellt och genusbaserat våld utgör en indikation på att risken för konflikt höjts, men det leder alltför sällan till breda, preventiva åtgärder. Det internationella samhället tenderar istället att ingripa för sent. Det är med andra ord dags att uppmärksamma problemen i Nigeria och vidta breda åtgärder för att stärka kvinnors rättigheter och minska förekomsten och spridningen av vapen. Så ser riktigt konfliktförebyggande och fredsskapande arbete ut.

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar