Bloggarkiv

I skuggan av våldet fortsätter kampen för fred i Nigeria

I våras var det många som för första gången hörde talas om våldet och konflikten i Nigeria. I april kidnappades fler än 200 flickor från sin skola av den väpnade gruppen Boko Haram. Demonstrationer och kampanjer arrangerades i flera länder och spred sig i sociala medier efter att nigerianska aktivister och anhöriga startat uppropet #Bringbackourgirls. Protesterna blev snabbt en internationell nyhet. Sedan minskade uppmärksamheten i omvärlden. Men konflikten tystnade inte och flickorna har fortfarande inte hittats.

Protest mot kidnappningen av de över 200 flickorna som skedde i april.

Protest mot kidnappningen av de över 200 flickorna som skedde i april.

Knappt två månader efter kidnappningen skedde fyra självmordsattacker under loppet av en vecka. Självmordsbombare är en ny och ovanlig företeelse i Nigeria och de här attackerna utfördes dessutom av fyra tonårsflickor. Skräcken och spekulationerna spred sig i landet. Kunde det vara så att Boko Haram använde de kidnappade flickorna som levande bomber? Regeringen avfärdade sådana påståenden med att inga bevis pekade på detta. Men det nigerianska folkets tilltro till regeringen gällande hanteringen av kidnappningen och Boko Haram är överlag väldigt låg. President Goodluck Jonathan gick först nyligen med på att träffa de anhöriga till de kidnappade flickorna efter att den pakistanska aktivisten Malala Yousafzai uppmanat till detta. Soldater och anhöriga har även uttalat sig om att regeringsstyrkorna inte är starka nog för att ta sig an Boko Haram. Samtidigt fortsätter regeringen att påstå att läget är under kontroll. Det är ett försök att tysta och dämpa allvaret kring konflikten som pågår framförallt i norra delen av landet.

Enligt Amnesty har fler än 4000 människor, majoriteten civila, dödats på grund av konflikten i Nigeria bara i år. (Här kan du se en de attacker som skett sedan 2008 fram till idag). Bönder och deras gårdar attackeras systematiskt av Boko Haram i den nordöstra delen av landet vilket leder till att de tvingas fly den region som försörjer majoriteten av landets befolkning med mat. Efter Syrien och Colombia är Nigeria det land med flest internflyktingar. Cirka 3.3 miljoner människor är på flykt i landet på grund av våldet. Människor tvingas inte bara fly sina hem och städer utan även över landets gränser för att söka skydd. Konflikten är regionaliserad och våldet sipprar över till grannländerna. Till exempel kidnappades nyligen Mrs Ali, vars man är Kameruns vice premiärminister, av Boko Haram.

Nästa år är det val i Nigeria och ju närmare valet kommer desto mer ökar risken för fullskaligt krig i landet. Konflikten är extremt politiserad. Nuvarande regering och opposition använder sig av Boko Harams attentat för att vinna politisk makt. Genom att sprida egna konspirationsteorier beskyller de varandra för konflikten. Konflikten bottnar dock i stora sociala orättvisor, bristande demokrati och ett våldsamt förflutet av kolonialism och inbördeskrig. För att öka sin makt försöker krafter som Boko Haram att med våld driva fram och skapa en etnisk och religiös konflikt som spär på motsättningarna ytterligare. Fastän de anspelar på religion återfinns såväl kristna, muslimer och andra grupper bland Boko Harams offer.

Många intressanta idéer diskuterades under mötet.

IKFF Nigeria, DR Kongo, Kamerun och Ghana möttes tidigare i år för att diskutera regionala utmaningar och lösningar.

Det civila samhället i Nigeria fortsätter sin kamp. #Bringbackourgirls-demonstrationer och protester mot våldet fortsätter över hela landet. Våra kollegor i IKFF Nigeria fortsätter att verka för fred i landet genom att lyfta det konfliktförebyggande arbetet och grundproblemen. De sliter för att nå ut till så många som möjligt innan valet med budskap om vikten av nedrustning och kvinnors deltagande i fredsprocessen. Flera kvinnliga röster behövs i valet och fler kvinnor behövs på politiska poster. IKFF Nigeria tillsammans med IKFF i DR Kongo, Kamerun och Ghana diskuterar dagligen strategier för att stärka det konfliktförebyggande arbetet i regionen.

Regionalt och internationellt stöd är avgörande för Nigerias framtid. Nigeria har nu gått om Sydafrika som kontinentens starkaste ekonomi och är därmed ännu mer attraktiv som handelspartner för resten av världen. Men vi har ett ansvar, vi kan inte ignorera att en väpnad konflikt och brutala brott mot mänskliga rättigheter sker. Nigeria är Sveriges näst största handelspartner i Afrika söder om Sahara men vi hör aldrig om hur det sätts någon press på landet i konflikthantering, korruption och fattigdomsbekämpning. Det finns även många frågor kring vems intressen som prioriteras vid handeln, Nigerias eller Sveriges och EU:s?

Inför valet i Nigeria 2015 måste Sverige och andra partners intensifiera arbetet för att konflikten och våldet ska upphöra istället för att spridas till resten av landet. I Sverige försöker vi i IKFF öka stödet till den nigerianska fredsrörelsens arbete genom vårt nära samarbete med vår systersektion i landet.

Var med och stöd vårt arbetet genom att bli medlem och/eller ge ett bidrag.

Vi är inte längre tacksamma för era ord

För två månader sedan blev över 200 skolflickor kidnappade i nordöstra Nigeria. Jag skrev om det här. Bilder på demonstrationer spred sig snabbt på sociala media under hashtaggen #BringBackOurGirls. Ministrar som tidigare varit tysta om konflikten i Nigeria kände sig nödgade att tala och den nigerianska regeringen erbjöds stöd från flera håll.

Våld och konflikt har härjat i norra Nigeria sedan långt innan just denna kidnappning. Attacker och kidnappingar fortsätter att drabba människor i nordöstra Nigeria, långt oftare och värre än vad du hör talas om i media.
Men det finns motkrafter till extremismen och våldet. I det civila samhället förs kampen för fred och jämställdhet. IKFF Nigeria arbetar hårt för att våldet inte ska fortsätta eskalera och spridas. Risken är uppenbar eftersom Nigeria går till val nästa år.

Ett av IKFF Nigerias mål är att öka nigerianska kvinnors säkerhet och makt i samhället, det är vårt mål över hela världen, i konflikter och i länder med fred. Därför var IKFF Sverige tillsammans med kollegor och partners från bland andra DR

IKFF:are på seminarium på konferensen i London.

IKFF:are på seminarium på konferensen i London.

Kongo, Colombia, USA, Schweiz, Syrien, Bosnien och Ukraina på plats i London för ett par veckor sedan för att delta i ”End Sexual Violence in Conflict Summit” . Storbritanniens utrikesminister William Hauge och FN:s speciella sändebud Angelina Jolie bjöd in närmare 2000 deltagare från 129 länder för att besluta om konkreta steg för att stoppa konfliktrelaterad sexualiserat våld.

De flesta ministrarna på mötet i London var i retoriken rörande överens om att kvinnor och kvinnorättsorganisationer måste få mer makt. Det är omöjligt att stoppa det sexualiserade våldet utan att bryta patriarkala system; kvinnor och kvinnorättsorganisationer måste få makt i förhandlingar om fredsavtal, när ett samhälle byggs upp efter krig måste resurser fördelas jämställt vad gäller politisk makt och pengar.

”We should not have to be reminded, as governments, that women must have a seat in every forum of decision –making, and it should not be the uphill struggle that it is to overturn the habits of centuries and establish new precedents and norms for full female participation.” sa William Hague.

Men när det verkligen gäller att ta kampen, som riskerar att bli obekväm, och fatta dagliga beslut om att stå upp för kvinnors plats vid förhandlingsborden, ja då blir det plötsligt fruktansvärt tyst. På samma dag som Londonmötet om sexualiserat våld i konflikter arrangerades ägde ett annat möte rum i samma stad. Politiska ledare från Nigeria, Kamerun, Tchad, Niger och flera länder samlades i London med representanter från EU och USA för att diskutera hur Boko Harams våld i Nigeria ska stoppas.

Det är uppenbart att kvinnor och kvinnoorganisationer måste vara representerade på ett sådant möte för att befolkningens olika erfarenheter ska inkluderas. IKFF Nigeria arbetade hårt för detta. Trots detta fick inga kvinnoorganisationer delta på mötet. IKFF Nigeria skrev tillsammans med flera andra kvinnoorganisationer ett öppet brev, för att i alla fall föra fram sitt budskap till mötet.

William Hauge, utrikesminister Storbritannien.

William Hauge, utrikesminister Storbritannien.

Arrangörerna av mötet höll initialt med. Kvinnor borde delta och olika erfarenheter måste finnas med i besluten. Men sedan hände det som nästan alltid verkar hända. Arrangörerna kom fram till att det inte var ”lämpligt” att låta kvinnor från civilsamhället i Nigeria delta.

De kunde inte ens dra sig till att sprida eller läsa upp det öppna brevet.

Låt mig berätta vad som inte är lämpligt, logiskt eller på något sätt legitimt. Det är att fortsätta på samma sätt som hittills har misslyckats, om och om igen. Att tyst acceptera att män har monopol på säkerhetspolitik och att därmed exkludera halva jordens befolknings erfarenheter, när det verkligen gäller. Det fungerar inte.

”We – Nigerian women – have more on-the-ground experience. We live these realities; to us these are the issues we breathe, the fears we experience every day.” Så sa ordföranden för IKFF Nigeria, om mötet i London. IKFF Nigeria tillhör dem som arbetar varje dag för att fler personer ska engagera sig i arbetet mot våldet, genom utbildningar, genom påverkansarbete, genom kampanjer för att kvinnor ska kandidera till maktpositioner.

I sådana här stunder blir jag lika arg som jag blir övertygad om att vårt arbete behövs. Det måste bli slut på en politik som bygger på läpparnas bekännelser. Vi är inte längre tacksamma för era ord. Utan handling är de inte värda någonting.

 

Riksdagen debatterar IKFF:s frågor!

Idag debatterades två av våra huvudfrågor i riksdagen när Carl Bildt besvarade interpellationsfrågor; kärnvapen och resolution 1325.

#resolution1325

IKFF har i flera år arbetat för att Sveriges handlingsplan för resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet ska utvärderas och förnyas. Under debatten frågade Hans Linde (V) om vilka initiativ Bildt kommer att ta för att utvärdera Sveriges nuvarande handlingsplan. Som Linde sa idag var Sverige ett av de första länderna att anta en handlingsplan för 1325, men det var 2006. Idag har vi blivit omsprungna av flera länder och nu är det dags att Sverige återigen profilerar sig och går i täten.

Jag tycker att Kerstin Lundgren (C) uttryckte det bra i riksdagen idag: En ny handlingsplan för 1325 kommer inte att förändra världen, men det kan göra Sveriges arbete mer systematiskt. Både Lundgren, Bildt och Linde berömde det civila samhällets arbete och framhöll vår viktiga roll. Bildt nämnde till och med IKFF:s arbete. Tackar!

Bildt och Linde debatterade också om Sverige borde ha en särskild ambassadör för implementering av resolution 1325. Bildt svar var nej, ingen sådan ambassadör kommer att utses. Istället ska resolution 1325 genomsyra allt arbete inom svensk utrikespolitik, var budskapet.

Det är förstås rätt och riktigt att ett genusperspektiv ska finnas med i allt arbete. Men så är inte alltid fallet idag. Så nog finns det anledning att diskutera hur Sveriges arbete kan stärkas genom ledarskap. Jag tycker att vår nya biståndsminister Hillevi Engström redan hunnit skicka flera tydliga signaler om att den här frågan är central för Sverige. Den typen av ledarskap behöver vi mer av – inte minst från Bildt själv.

Ett dagsaktuellt exempel är Syrien. IKFF arbetar internationellt tillsammans med syriska kvinnoorganisationer och kvinnorättsaktivister i hårt motstånd för deras rätt att delta i fredsprocessen. Därför oroar det mig att Bildt idag sa att Sverige förvisso kan framföra ”önskemål” om att kvinnor ska delta i fredsförhandlingarna om Syrien, men inte ”diktera” detta.

Män är som grupp överrepresenterad i fredsförhandlingar, milt uttryckt. FN har studerat 31 större fredsprocesser mellan 1992 – 2011 och kommit fram till att män utgjort 91 procent av deltagarna (i de 17 fall där sådan information fanns) och 96 procent av de som undertecknat fredsavtal. Precis som omvärlden kräver ett stopp på våldet i Syrien och att fredsförhandlingar måste till – och inte nöjer sig med att framföra ”önskemål” om detta – så måste Sverige och andra stater vara lika tydliga med att fredsförhandlingarna ska inkludera kvinnor och ett kvinnorättsligt perspektiv. Det handlar om att föra en utrikespolitik som är i linje med de skyldigheter som säkerhetsrådet och FN:s kvinnokonvention redan ålagt Sverige och andra stater.

Day.10.syrian

#goodbyenukes

Den andra debatten handlade om kärnvapen. Olle Thorell (S) frågade Carl Bildt: Ska Sverige medverka i kommande initiativ om krav på kärnvapennedrustning baserade på dess oacceptabla humanitära konsekvenser?

IKFF har arbetat mot kärnvapen så länge de existerat. Vi var en av många drivande krafter bakom att stoppa Sveriges påbörjade kärnvapenprogram på 50-talet. Det är fortfarande en central fråga för oss, både i Sverige och internationellt.

Frågan om kärnvapennedrustning har fått ny luft under vingarna på senare år. Det handlar om att allt fler stater har börjat prata om de oacceptabla humanitära konsekvenser som följer när kärnvapen används, och att genom detta öka kraven på nedrustning. På den internationella arenan kallas detta för det humanitära initiativet. I FN i oktober valde hela 125 stater att stödja initiativet, däribland Norge, Danmark och Island. Det är historiskt. Men Sverige sa nej.

Varför? Bildt sa idag att det avgörande inte är att tala om hur farliga kärnvapen är, utan att vi måste övertala kärnvapenstaterna om att det ligger i deras säkerhetspolitiska intresse att nedrusta. Jag tycker tvärtom att stater har en skyldighet att göra det humanitära perspektivet absolut centralt. Kärnvapenstaterna kan inte tillåtas att hålla världen som gisslan, det är allas vår säkerhet som står på spel.

Om kärnvapen används blir den humanitära katastrofen så oerhört svår att ingen internationell hjälp skulle räcka till. Häromveckan antog internationella röda kors- och röda halvmånerörelsen en handlingsplan baserad på just det humanitära perspektivet (förstås) som ska vägleda deras arbete för att förbjuda och eliminera kärnvapen.

Kärnvapen har i flera decennier setts som nästan overkliga eller abstrakta vapen som kan flyttas runt som schackpjäser. Men idag går det inte längre att blunda för den humanitära debatten. Vi står mitt i ett momentum för förändring och jag kan för mitt liv inte förstå varför Sverige inte vill gå i täten i det som en gång var en profilfråga för oss internationellt.

Representanter från den japanska fredsbåten "Peace Boat" i Stockholm under en aktion för ett förbud mot kärnvapen. En av deltagarna var Eiko Nisoida som överlevde bomben i Nagasaki. Foto:Josefin Lind.

Representanter från den japanska fredsbåten ”Peace Boat” i Stockholm under en aktion för ett förbud mot kärnvapen. En av deltagarna var Eiko Nisoida som överlevde bomben i Nagasaki. Foto:Josefin Lind.

Vi kräver kvinnors deltagande i syriska fredsförhandlingar!

I förra veckan kom beskedet att ett nytt försök ska göras för fredssamtal om konflikten i Syrien. Förhoppningen är att parterna samlas för samtal i Genève den 22 januari. Under tiden fortsätter det fruktansvärda dödandet av och övergreppen mot civila syrier. Parterna måste nu ta ansvar och få slut på konflikten. Kvinnors deltagande i processen är avgörande.

Syriska kvinnorättsorganisationer har hittills utestängts från samtal om Syriens framtid. Det visar att vi fortsätter att ge politisk makt till de som använder våld  och inte lyssnar till de krafter som organiserar sig mot våldet och för hållbar fred. Det internationella samfundet måste nu leva upp till sina åtaganden enligt internationell rätt, till moraliska plikter, och se nödvändigheten av kvinnors deltagande. Utan kvinnors och det civila samhällets deltagande kan hållbar fred inte byggas.

Sedan kriget bröt ut i Syrien har många syriska kvinnor organiserat sig i nätverk och nya organisationsstrukturer. Organisationer som fanns sedan tidigare har stärkts. Detta arbete sker både inom Syrien och bland syrier som lever i exil. Kvinnorna som organiserar sig möter stora utmaningar i arbetet för att bli erkända och synliga inom det internationella samfundet, även av FN-organ, Arab League, enskilda stater, och the Commission of Inquiry to Syria.

Syriska kvinnoorganisationer är beredda på att delta i förhandlingarna. Men de blir istället tillsagda att hitta andra sätt att påverka, att lobba förhandlare i korridorerna. De får höra att situationen är komplicerad, de vet.

IKFF:s internationella sekretariat i Genève har sedan oktober 2012 arbetat tillsammans med organisationer och kvinnorättsaktivister i Syrien. Samarbetet syftar framförallt till att stödja syriska kvinnor och organisationer i påverkansarbete för en fredlig och hållbar lösning på konflikten, och för att kvinnor ska delta vid fredsförhandlingarna samt i den fortsatta freds- och återuppbyggnadsprocessen.

IKFF:s stöd består bland annat av kapacitetsbyggande insatser som tekniskt stöd kring organisering, förberedande och deltagande i internationella fora, analyser av politiska processer, dokumentation, med mera. Politiskt påverkansarbete utförs gentemot MR-rådet, CEDAW-kommittén, andra FN-organ och enskilda medlemsstater samt the Commission of Inquiry to Syria.

En annan del i IKFF:s arbete består i att föra samman representanter från civilsamhällesorganisationer och kvinnorättsaktivister i Syrien med representanter från kvinnoorganisationer i Bosnien. Syftet är att bygga nätverk mellan organisationer i de båda länderna för att möjliggöra erfarenhetsutbyte kring konflikt- och postkonfliktarbete för jämställdhet, hållbar fred, och rättvisa. Du kan läsa mer om arbetet här.

Day.10.syrian

Vi kräver:

Kvinnorättsaktivister och organisationer i och utanför Syrien har ställt följande krav:

  • En konferens som inkluderar syriska kvinnorättsaktörer bör arrangeras inför Geneva II, med utgångspunkt i Geneva I och de strategiska dokument som syriska kvinnoorganisationer redan har producerat. Denna process bör därefter hållas vid liv fram tills det att fredsförhandlingarna inleds.
  • 2 poster per delegation bör under fredsförhandlingarna reserveras för kvinnor.
  • Men det räcker inte att ett visst antal kvinnor inkluderas som del av de olika parternas delegationer, eftersom detta inte säkerställer att såväl ett genusperspektiv som ett civilsamhälleligt perspektiv finns med processen. Kvinnor bör därför även delta som en tredje part genom alla delar av fredsprocessen, i linje med FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 och uppföljande resolutioner inom samma tema. Det finns också krav på att utnämna kvinnliga medlare.

IKFF har på internationell nivå arbetat hårt gentemot enskilda regeringar för att dessa ska ta ställning för kvinnlig representation i kommande syriska fredsförhandlingar. Ett framsteg kom för några dagar sedan, då William Hague gjorde ett uttalande om att kvinnor måste finnas med vid förhandlingsbordet. Uttalandet finns att läsa här.

Sveriges roll

IKFF efterlyser ett starkt och tydligt ställningstagande från Sverige för att kvinnor, inklusive från det civila samhället, måste delta vid kommande fredsförhandlingar om konflikten i Syrien. Sverige måste arbeta för konkreta, välgrundade förslag på vilken form deltagandet bör ta, både ur ett rättighetsperspektiv och för att fredsförhandlingarna ska ge resultat.

Kvinnors rätt till deltagande måste realiseras från och med förhandlingarnas start. En tidig inkludering är absolut nödvändig för att en hållbar freds- och återuppbyggnadsprocess ska kunna initieras.

Stå upp för freden! Bli medlem i IKFF och gör vår röst starkare runt om i världen. Via autogiro betalar du endast 15 kr i månaden. Mer information hittar du här.

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar