Bloggarkiv

Saudivapen skjuter feministisk utrikespolitik i sank

Enligt Svenska Dagbladet har Socialdemokraterna enats om att Sveriges militära avtal med Saudiarabien ska förlängas. Men det är inte bekräftat än. Samtidigt befinner sig riksdagens vapenexportutredning i sin slutfas, där de viktiga besluten fattas. Dramat tätnar av att vapenexportdebatten utspelar sig bara några månader efter att regeringen lanserat en feministisk utrikespolitik.

Utrikesminister Margot Wallström beskriver att den feministiska utrikespolitiken vilar på tre byggstenar:

  • Respekt: Att respektera och stärka kvinnors rättigheter.
  • Representation: Att öka kvinnors deltagande i politiskt beslutsfattande.
  • Resurser: Att anlägga ett genusperspektiv på hur resurser fördelas.

IKFF har arbetat med feministisk utrikes- och säkerhetspolitik i 100 år. Att äntligen få höra en utrikesminister prata feminism är stort och historiskt för oss. Men om politiken ska vara trovärdig kan Sverige inte med andra handen sälja vapen till stater som vill styra världen åt rakt motsatt håll. Här är våra 5 feministiska argument mot Saudiavtal och vapenexport.

  1. Respekt

Saudiarabien är en diktatur som präglas av ett djupt patriarkalt förtryck utrustat med en stark militärmakt. Motståndet mot respekt för kvinnors mänskliga rättigheter är kompakt. Ändå har Saudiarabien fått köpa vapen av Sverige.

Ett annat land som har fått köpa krigsmateriel av Sverige är Bahrain. När oppositionen i Bahrain för några år sedan ställde krav på politiska och ekonomiska reformer slogs aktivisterna brutalt ned med våld av säkerhetsstyrkor. Regimen i Bahrain tog in militär hjälp från Saudiarabien för att slå ned demonstranterna med större kraft. Sveriges ambassad i Abu Dhabi beskriver i sin landrapport: ”Det är av intresse för Saudiarabien att det råder stabilitet i Bahrain”.

I Sveriges vapenexport till Saudiarabien och Bahrain har andra intressen, däribland ekonomiska, fått gå före respekten för kvinnors rättigheter. Men kvinnors rättigheter är inget man kan välja ibland. Det ligger i själva idén. Om regeringen väljer Saudiavtal och vapenexport, väljer den aktivt bort kvinnors rättigheter.

  1. Representation

Margot Wallström har vid flera tillfällen framhållit betydelsen av att samarbeta med civilsamhället. Hon har med rätta understrukit att utan modiga kvinnorättsaktivister ”skulle situationen för kvinnors mänskliga rättigheter vara ännu värre än vad den är idag.”

När stater som Saudiarabien och Bahrain med våld slår ned kvinnliga människorättsförsvarare, slår de inte bara ned nyckelaktörer för bredare social förändring – de stoppar konkret kvinnors politiska deltagande. Olof Palme skrev en gång om förtrycket i dåvarande Tjeckoslovakien att ”dess kanske största skada ligger i risken för en förstöring av människornas mentalitet, av deras vilja, tro och strävan”. Det kan kvinnorättsaktivister i förtryckande regimer vittna om, varje dag.

Regeringen kan inte med ena handen stödja kvinnorättsaktivisters deltagande, och med den andra beväpna regimer som slår ned deras kamp. Återigen måste regeringen välja: vill ni stödja kvinnorättsaktivisters kamp, eller vill ni bidra till att slå ner den?

  1. Resurser

Det är bra att Sveriges feministiska utrikespolitik ska anlägga ett genusperspektiv på hur resurser fördelas. Alltför ofta bortprioriteras investeringar i flickors och kvinnors grundläggande rättigheter. Indien är ett exempel. Sveriges ambassad i New Delhi konstaterar att ”Fattigdom och ojämlikhet drabbar inte sällan Indiens kvinnor särskilt hårt.” 2012 fick Indien köpa vapen från Sverige för 1,4 miljarder kronor.

Ett annat exempel är Indonesien. UD:s rapport om mänskliga rättigheter konstaterar att landets siffror för mödra- och spädbarnsdödlighet är de högsta i Sydostasien. UD berättar att regeringen i Indonesien ”hade planerat att införa en nationell allomfattande hälsovårdsförsäkring år 2014, men i början av 2013 uppgavs det att planen skjutits upp till 2019, med hänvisning till de kostnader den innebär.” Indonesiens regering har däremot ansett sig ha råd att öka militärbudgeten avsevärt. Det har Sverige noterat. Svenska makthavare har sedan en tid tillbaka försökt få Indonesiens regering att lägga stora summor pengar på det dyra svenska stridsflyget JAS Gripen.

Med en feministisk utrikespolitik kan Sverige som stat inte gå vapenindustrins ärenden och lobba för köp av svenska vapen i länder som väljer bort att investera i flickors och kvinnors grundläggande rättigheter, men lägger stora summor pengar på vapen. Det går konkret och totalt emot målet om att bidra till en jämställd, rättvis, prioritering av resurser.

  1. Sveriges röst i världen

Häromdagen lanserade regeringen en ny expertgrupp som ska arbeta för en tydligare ledarroll för Sverige i världen. Det handlar bland annat om att främja kvinnors rättigheter. Framtidsminister Kristina Persson (S) förklarar: ”Vi har lyckats lite bättre än andra med att få en hyfsad balans mellan hänsyn till människor, deras behov, naturen och att samtidigt vara ekonomiskt konkurrenskraftiga. Det gör att andra länder gärna vill lyssna på oss, vilket ger oss en slags mjuk makt som vi borde använda mer”.

Att arbeta för förändring genom mjuk makt, så som diplomati, istället för hårda maktmedel, så som vapen, är rätt väg att gå. Men vad gör expertrådet om de träffar människorättsaktivister som också verkar för ”hänsyn till människor” och kvinnors rättigheter, men bli nedslagna av regimer som Sverige beväpnar? Har vi kvar vår mjuka makt och deras öra då? Om regeringen vill öka Sveriges inflytande i världen med utgångspunkt i progressiva värden, måste de först se till att vår egen trovärdighet är hög. Det är den inte om Sverige fortsätter att beväpna diktaturer som försöker styra världen åt ett helt annat håll.

  1. Moral

Statsminister Stefan Löfven skrev på DN Debatt den 22 januari 2015 om jämställdhet i världen: ”Hälften av världens alla begåvningar måste få möjlighet att komma till sin rätt.” Ja, det är faktiskt inte svårare än så. Politik handlar om att vilja och om att välja. Nu har Löfvens feministiska regering chansen att sluta hyckla och våga stå upp för det som är rätt. Det skulle vara ett historiskt beslut.

Sofia Tuvestad, politisk handläggare

Stöd vårt arbete med våra systersektioner genom att bli medlem eller ge en gåva.

Fredsaktivism över gränser

Afrika. Ofta nämns denna enorma kontinent som en enhet. Men denna världens näst största världsdel rymmer oerhörda kontraster. Samtidigt lever vi i en globaliserad värld. Få utmaningar stannar inom nationsgränser. De flesta spiller över till närliggande länder och blir regionala. Vi påverkas av händelser som sker långt bort. Det är oavsett om det gäller krig, terrorism, handel eller klimatförändringar.

true-size-africa

Det innebär även att lösningar måste gå över nationsgränser. IKFF växer sig starkare i Afrika söder om Sahara. Fler sektioner bildas och de redan existerande stärks och utvecklas. IKFF Sverige har sedan några år arbetat tillsammans med

Många intressanta idéer diskuterades under mötet. Foto: Maryatta Wegerif.

Många intressanta idéer diskuterades under mötet. Foto: Maryatta Wegerif.

IKFF i DR Kongo och Nigeria för att stärka deras nationella och regionala arbete för fred och kvinnors rättigheter. Det har varit otroligt lärorikt och gett oss nya erfarenheter som vi använder i fredsarbetet här i Sverige. Nu i april bidrog vi till att IKFF i Ghana, Kamerun, Nigeria och Demokratiska Republiken Kongo möttes i Sydafrika för att diskutera hur de gemensamt kan bemöta de utmaningar som finns i regionen.  Det blev ett möte fyllt av utbyten och lärdomar. Samtliga länder påverkar och påverkas av varandra.

Det är lätt att slås ned av de problem som länderna möter. Situationen i Nigeria är osäker och Boko Haram sprider skräck i regionen genom sina våldsattacker. Människor flyr Centrala Afrikanska Republiken och Chad in i Kamerun. I DR Kongo

är våldet fortfarande en del av vardagen.  Samtidigt så kämpar IKFF:are och andra kvinnofredsaktivister ofta under hot och trakasserier för att få ett slut på våldet. De kämpar för kvinnors rättigheter, inte minst rätten att få ha makt och inflytande över freds- och säkerhetspolitiken. Det tydligaste budskapet under konferensen var behovet av samarbete över landsgränserna. IKFF kämpar utifrån en övertygelse om att krig och våld går att förebygga. Våra systersektioner arbetar  praktiskt med konfliktförebyggande genom att bygga nätverk, utbilda på lokal nivå och skapa strukturer för att hantera konflikter innan de leder till våld. Men de kämpar mot starka krafter. Patriarkala strukturer och militarisering, ibland i form av väpnade grupper, och ibland i form av de soldater som är ditsända för att skydda befolkningen samt spridningen av vapen.

IKFF DR Kongo, Nigeria, Ghana, Kamerun, Sverige och huvudkontoret i Genève på plats i Sydafrika för att diskutera hur vi kan samarbeta över nationsgränserna. Foto: Maryatta Wegerif.

IKFF DR Kongo, Nigeria, Ghana, Kamerun, Sverige och huvudkontoret i Genève på plats i Sydafrika för att diskutera hur vi kan samarbeta över nationsgränserna. Foto: Maryatta Wegerif.

Vi var på plats på konferensen i Sydafrika och tog del av den erfarenhet och kunskap våra kollegor delade med sig. På frågan om hur vi kan stödja dem i deras arbete var svaret tydligt; Ge oss din solidaritet. Stå upp mot militarismen och bekämpa Sveriges roll som vapenexportör och protestera mot Sveriges allt större tystnad i nedrustningsfrågor. De beslut Sverige tar inom utrikes-, säkerhets-, bistånds-, försvars- och handelspolitiken påverkar andra länder. Inte alltid till det bättre. Vi måste ta ansvar för hur vårt agerande påverkar människors liv och utvecklingen på andra platser.

Vi kommer att fortsätta samarbetet och stödja IKFF:s utveckling i regionen. Om ett år firar vi vårt 100-årsjubileum. 1915 samlades över 1000 kvinnor i Haag under brinnande världskrig, främst från Europa och USA. Nu förs framtidens fredskamp bland annat centrala och västra Afrika. Det är dit vi måste vända blicken för att inspireras till utveckling och handling.

Stöd IKFF och var en del av den starka positiva kraft som stavas global kvinnofredsaktivism. Visa din solidaritet. Bli medlem eller stärk vårt arbete med en gåva.

Vi kräver kvinnors deltagande i Colombias fredsförhandlingar

Förra veckan inleddes fredssamtal mellan den colombianska regeringen och Farc-gerillan. Den väpnade konflikten i Colombia har pågått i nästan 50 år. Förhoppningarna är höga på att fredssamtalen som hålls i Oslo och sedan Havanna ska lägga grunden för en framtida fredlig utveckling.

IKFF Colombia

IKFF Colombia

IKFF i Colombia (LIMPAL), har sedan nyheten om att fredssamtal ska inledas arbetat fantastiskt hårt och modigt. Kvinnorättsaktivister i Colombia lever ständigt under hot – ofta väpnat hot – men fortsätter ändå att utmana både gerillan och staten i sin kamp för fred och kvinnors rättigheter. LIMPAL skickade tidigt, tillsammans med andra organisationer, ett tydligt och starkt brev till president Santos. Självklart har vår systersektion krävt att kvinnorättsorganisationer ska finnas representerade i fredssamtalen i enlighet med FN:s säkerhetsrådsresolution 1325.

LIMPAL är även del i ”Mujeres por la paz” (kvinnor för fred). Det är en nybildad rörelse av colombianska kvinnorättsorganisationer som har gått samman inför fredsförhandlingarna med ett gemensamt budskap. ”Mujeres por la paz” höll en demonstration den 19/10 där de framförde sitt budskap som bygger på sex punkter:

1. Att ett aktivt fredsarbete ska fortsätta långsiktigt.

2. Att kvinnor som politiska aktörer och talespersoner ska inkluderas i fredsförhandlingarna och i det bredare arbetet för fred.

3. Att stärka dialogen bland kvinnor kring bland annat legala ramverk för fred och rättvisa i övergångsprocessen.

4. Att utforma och implementera mekanismer för att stärka och/eller skapa strategiska allianser med sociala och politiska sektorer.

5. Att utveckla och stärka kvinnorörelsens agenda i syfte att påverka den generella agenda som tas fram under fredsförhandlingarna.

6. Att utveckla och stärka ”Mujeres por la paz” i Colombia på nationell och regional nivå.

I ljuset av allt det är det med stor besvikelse som jag konstaterar att kvinnor exkluderas från de formella fredsförhandlingarna. Colombias President Santos lovade Michelle Bachelet, chef för UN Women, att kvinnor skulle inkluderas i fredsförhandlingarna då hon var på besök i augusti. Trots detta så finns ingen kvinna med bland representanterna och det är oacceptabelt.

Vi kommer förhoppningsvis kunna stödja vår systersektions arbete med att få fler kvinnor att delta i fredsprocessen under nästa år. För att kunna driva detta projekt behöver vi din hjälp. Vill du stödja oss och stödja våra systrar i Colombia kan du sätta in en gåva på bankgirokonto 5491-7166. Du kan även skänka en gåva via sms, genom att sms:a ”IKFF50” eller ”IKFF100” till 72672. Då bidrar du med 50 respektive 100 kronor.

Andra som har skrivit om fredsförhandlingarna i Colombia är Anna Ek på Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen som skriver: ”Detta måste förhandlarna tänka om kring och inkludera en bred representation av kvinnor liksom olika grupper ur samhället, för att nå en legitim och hållbar fred för alla.” Ett pressmeddelande på samma tema har skickats ut från bland andra Diakonia, Kristna Fredsrörelsen och Forum Syd.

Bodil Ceballos (MP), Hans Linde (V) och Jens Holm (V) kräver ett djupare svenskt engagemang i fredsförhandlingarna. IKFF kräver också att Sverige i sin dialog med Colombia tydligt kritiserar den smala representationen i fredsförhandlingarna och framför vikten av att kvinnor och det civila samhällets representanter försäkras inflytande i fredsprocessen.

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar