Bloggarkiv

Stötta kvinnorörelsens initiativ när kvinnors rättigheter hotas

AWID Forum samlar över 2000 kvinnor från över 50 länder i Istanbul 19-22 april 2012

Jag befinner mig just nu med flera andra IKFF:are från Sverige, Costa Rica, DR Kongo, Colombia, Nigeria, Australien, Pakistan och våra internationella kontor på det tolfte internationella AWID-forumet för kvinnors rättigheter i utvecklingsarbetet som pågår i Istanbul. Känslan av kraft och styrka men även oro för det aktuella läget för kvinnors rättigheter i världen är tydligt. Jag kommer skriva mer om det i helgen. Men strax innan jag åkte hit skrev jag på Dagens Arena om faran med en ny regeringskonferens kring kvinnors rättigheter som öppnar upp tidigare överenskommelser.

Manu Sareen Foto: Mogens Engelund

Nyamko Sabuni

I tisdags skrev även Nyamko Sabuni och Manu Sareen, Sveriges och Danmarks jämställdhetsministrar på SvD Brännpunkt att krafter som motarbetar kvinnors rättigheter vinner mark.  Likt vår jämställdhetsminister så ser IKFF med stor oro på FN:s Kvinnokommissions misslyckande med att nå gemensamma slutsatser. Det är ett uttryck för att det råder en global backlash för kvinnors rättigheter. Vi har tillsammans med flera andra kvinnoorganisationer påtalat att kvinnors rättigheter är mer hotade idag än för 20 år sedan. Det är positivt att regeringen uppmärksammar detta. Det är även positivt att Sabuni skärskådar förslaget om en ny internationell kvinnorättskonferens på regeringsnivå. En sådan konferens skulle kunna leda till att kvinnors rättigheter försvagas ytterligare snarare än stärks om tidigare överenskommelser såsom Pekingplattformen öppnas upp för förhandlingar.

Den globala krisen för kvinnors rättigheter belyser även behovet av att Sverige vågar gå bortom EU:s samlade röst. Sabuni skriver på Brännpunkt att det råder en ”en splittring som främst står mellan å ena sidan EU och å andra sidan Syrien och Iran som – flankerade av Vatikanstaten – leder gruppen av utvecklingsländer in på helt fel spår.” Men flera av de länder som försvårar situationen idag, i frågor såsom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, är medlemsstater i EU; Polen, Malta och Irland. Motståndet mot kvinnors grundläggande rättigheter i flera EU-stater får inte osynliggöras, och Sveriges röst för kvinnors rättigheter får aldrig förhandlas bort till förmån för ett enigt EU.

Sabuni och Sareen uppmärksammar inte den styrka och potential som finns hos kvinnorättsaktörer i det civila samhället. Dessa har länge spelat en oumbärlig roll för att stärka kvinnors positioner. När de stater som vill kringskära kvinnors liv och rättigheter nu utövar stort inflytande i internationella förhandlingar, är det viktigare än någonsin att stötta och ta till vara på den kunskap och kraft som finns inom den globala kvinnorörelsen. FN:s kvinnokommission har tvärtemot vad Sabuni skriver inte förlorat sin betydelse. Istället måste de positiva krafterna bli starkare och agera enat. Parallellt med diskussionen om en ny internationell regeringskonferens har det tagits ett initiativ om en konferens för att kraftsamla denna rörelse, i syfte att vända den negativa trenden utan att öppna upp de starka överenskommelser som redan finns på plats. I Sverige driver paraplyorganisationen Sveriges Kvinnolobby, där IKFF är medlem, bland annat ett första steg i detta arbete genom att anordna en nordisk förkonferens. Denna kraftsamling i kvinnorörelsen utgör ett utmärkt tillfälle för Sveriges regering att stödja arbetet för kvinnors rättigheter i en tid då en internationell regeringskonferens vore alltför riskabelt.

Fred, Frihet, Feminism

I dagarna är det 10 år sedan terrorattackerna mot World Trade Center i New York.

Jag minns precis var jag var när jag nåddes av de första nyheterna om vad som hänt. Världen kändes helt plötsligt så liten. Det var lätt att relatera till att hur det är att gå till jobbet på morgonen i ett stort kontorshus, eller att sätta sig på ett inrikesflyg som man gjort hundratals gånger, utan att kanske sagt hej då till sin sovande familj, för man skulle ju ändå vara hemma till middagen.

Hela händelsen bara skrek ”det kunde varit du, någon i din familj eller en nära vän” och några av världens ledare med Bush i spetsen spelade på den personliga vinkeln för att få med sig människor i det krig mot terrorismen som påbörjades samma år. De säkerhetspolitiska konsekvenserna blev katastrofala.

För att uppmärksamma 10 årsdagen av 9/11 har Kvinna till Kvinna tillsammans med Newsmill initierat en debattserie om ”terrorism och kvinnors säkerhet” och sedan den 1 september har svenska politiker och debattörer skrivit en rad intressanta inlägg på temat.

I min artikel konstaterar jag att terrordådet i New York den 11 september 2001 inte bara innebar en katastrof för alla direkt drabbade. Det blev också början på ett ”krig” mot terrorismen och ökade globala investeringar i militära medel. Sett till resursfördelning har militära verktyg helt och hållet kommit att dominera de strategier som följde för att bemöta terrorism.

Det blev för förenklat. För att bekämpa terrorismen måste såväl utgångspunkterna vi tar för våra säkerhetspolitiska analyser som metoderna för att hantera hoten utvärderas.
Fred, Frihet, Feminism är tre ord som jag tycker ska vara ledord för alla säkerhetspolitiska analyser, med betoning på det sista; feminism. Utan sann demokrati = jämställdhet är det omöjligt för ett samhälle att uppnå hållbar fred och säkerhet. Men ändå så är kvinnors deltagande och expertis en utgångspunkt som alltid förbises i säkerhetspolitiska analyser.
Lobbykampanjen inför kriget i Afghanistan var undantaget där kvinnors säkerhet faktiskt hamnade på dagordningen. Västvärlden skulle genom sitt ingripande säkra kvinnors livssituation utan att reflektera över att kvinnors säkerhet hittills aldrig har ökat i militariserade samhällen med hög närvaro av vapen.

10 år efter 9/11 är det dags att göra bokslut över en period av ”krig” mot terrorism. Vi kan konstatera att världen inte blivit ett säkrare ställe för varken kvinnor, flickor, pojkar eller män. Ändå gläds jag åt att decenniet efter inleddes stort med den Arabiska våren och människors krav på mänskliga rättigheter och demokrati. Förhoppningsvis är vi många som stödjer de kvinnor och män som står upp för fred, frihet och feminism.

Vill du vara säker på att inte missa något inlägg? Anmäl dig för prenumeration via din e-mail till höger.

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar