Bloggarkiv

Det löser sig säkert?

Under Folk och Försvars Sälenkonferens i januari i år lade ett av våra riksdagspartier fram ett förslag om en europeisk fredskår. Förslaget bygger på att EU-parlamentet sedan 1999 vid upprepade tillfällen rekommenderat att EU ska bygga en sådan kår. Det är ett accepterat faktum att mer behöver göras för att förebygga konflikter. Som den svensk-italienska diplomaten Staffan de Mistura sa häromdagen om det nya EU-fredsinstitut som han nu blir chef över: ”Många kriser, tänk på Ukraina, kunde kanske bli hjälpta om vi skulle, som en läkare, tagit hand om det före.”

Fredskåren skulle bland annat ha till uppgift att förhindra att konflikter eskalerar, och bidra till avspänning. Förslaget kom från Miljöpartiet. Det kan knappast ses som särskilt radikalt. MP föreslog inte att EU:s militära snabbinsatsstyrka skulle läggas ned. Snarare ska EU prioritera och tillföra lika mycket medel, prioritet och resurser för civilt fredsarbete.

Men reaktionerna lät inte vänta på sig. Försvarsminister Karin Enström (M) kritiserade förslaget för att vara ”naivt”. EU redan har flera instrument för krishantering, sa Enström, och det krävs militärer för säker utveckling. Debatten under Folk och Försvars rikskonferens kom istället att handla mycket om budgetförflyttningar, finanser och NATO-medlemskap. Det var som om idén om att förebygga konflikter ens inte fick plats vid denna årliga samling med Sveriges säkerhetspolitiska etablissemang. Det är lika konstigt som det är oroande.

Beroende på världssyn skulle en kunna tro att Rysslands agerande i relation till Ukraina och andra i vårt närområde skulle leda till reflektion. I koppling till krisen arrangerade Folk och Försvar ett seminarium under rubriken (!) ”1989-2014: En parentes i kalla kriget?” Säga vad en vill om Folk och Försvars rubrik (som jag antar skulle provocera?), men för den som snabbt drar kopplingar till kalla kriget kanske det är dags att stanna upp och fundera kring vad som gick fel då. Hur hamnade vi där? Hur lätt leder upprustning till kapprustning?

I Sverige vaggar medierapporteringen mellan ett demoniserande av Ryssland – som på många sätt är befogat, givet den auktoritära utvecklingen i landet – och en svårföljd debatt om en försvarsmakt som inte har fått instruktioner om vad dess uppdrag är, fortfarande inte riktigt vet helt säkert, men som definitivt ska ha 100 miljoner eller 5,5 miljarder mer i budget – beroende på vem som tillfrågas.

Precis som de senaste partiledardebatterna så har den säkerhetspolitiska debatten fastnat i en ideologisk och visionslös diskussion. Senast idag hävdade socialdemokraternas försvarspolitiska talesperson att försvarsberedningens arbete nu liknar budgetförhandlingar. Det leder till förenklade politiska utspel som inte sätts i en kontext. Förslagen blir svåra att granska ur ett större perspektiv om vad som är bäst för att långsiktigt uppnå fred och säkerhet.

Vad ska Försvarsmakten göra, om något? Och har det som hänt de senaste månaderna i samband med Ukraina lett till en så omfattande förändring av världsläget att Sverige helt ska tänka om vad det gäller prioriteringar?

Försvarsberesningen. Foto: Mikael Kiesbye

Försvarsberesningen. Foto: Mikael Kiesbye

Försvarsberedningen, en grupp riksdagspolitiker och sakkunniga som ska se till att försvarsbeslut kan gälla längre än en mandatperiod, har två gånger sagt i sina analyser av omvärldsutvecklingen att klimatförändringarna är ett av de största hoten mot Sverige och säkerheten. Men vad följden borde bli av detta har ingen av beredningarna svarat på. För även om hotbilden helt har förändrats så har Försvarsberedningen fortfarande inte i sina konsekvensanalyser tagit sig an något annat verktyg än det militära.

När den första rapporten släpptes förra året frågade jag ordföranden Cecilia Widegren vad som händer med alla de hot som inte kan lösas med militära verktyg? Svaret jag fick var ”Jag hoppas att de relevanta [riksdags]utskotten diskuterar de hoten”. Det hoppas jag innerligt också.

För medan Försvarsberedningen och debatten om Sveriges säkerhet stirrar sig blind på Försvarsmakten pågår en annan verklighet utanför JAS-planets fönster. En värld som kräver en aktiv säkerhetspolitik. En värld där Putins aggressiva politik inte var en överraskning och där människor kämpat för en annan utveckling länge – utan att deras budget och deras ”vapen” i form av journalistik, protester och krav på mänskliga rättigheter har nått några mediarubriker. Det är dessa aktivister som behöver vårt stöd även nu. De verkar under dödshot och har gjort så länge.

Om den svenska Försvarsmakten inte kan försvara Sveriges gränser längre än en vecka – vad är då nog? Två veckor? Hur mycket får det kosta? Var dras gränsen?

Jag skulle bli jätteglad om den rapport som släpps imorgon faktiskt handlar om säkerhetspolitik och inte bara om försvarsmakten. Vi ska ta utvecklingen i vår omvärld och vårt närområde på största allvar. Men det betyder idag insikter om globaliseringens konsekvenser och att militär upprustning riskerar att leda till kapprustning, i värsta fall på bekostnad av verkliga lösningar.

 

Det löser sig säkert

Det löser sig säkert

Förra året släppte vi Det löser sig säkert – civila samhällets skuggberedning till försvarsberedningen.

Samt skrev en artikel i Dagens Arena Hot i en globaliserad värld – det löser sig säkert.

 

 

 

 

 

Statsministern om försvarsbudgeten

Idag uttalade sig Reinfeldt om ÖB:s utspel om ”enveckasförsvaret”.

”– Det finns en lång rad myndighetschefer som berättar vad just deras verksamhet kan göra. I den politiska rollen, i en regeringsmakt, handlar det om att väga av olika intressen mot varandra. Det en vill ha påverkar också någon annan. Därför måste den som säger mer försvarsanslag väga det mot: ska det vara mindre skola? Ska det vara mindre till sjukvården?”

Heja, säger jag. Det är viktigt att vara tydlig med att Försvarsmakten är en myndighet som bedrivs med skattemedel. När folk ropar efter mer pengar till försvaret är det en prioritering som tar resurser från andra verksamheter.

Kan vi applicera detta resonemang på handels- och utrikespolitiken nu också? Varje gång som Sverige säljer vapen, ställer en annan regering olika intressen mot varandra. Alldeles för ofta i fall där vi säljer svenskt krigsmateriel, blir det just mindre till exempelvis skola och sjukvård. Ta Pakistan som lägger mindre på vattensanitet än vad de gjorde på inköpet av Sveriges radarsystem Erieye. Följden blir att människor dör av diarréer och andra sjukdomar som skulle kunna åtgärdas. Krigsmaterielindustrin är ett särintresse. Fred och hållbar utveckling är det inte.

You get what you pay for!


Vad håller Försvarsmakten på med?

Jag har länge tjatat om Försvarsmaktens rekryteringskampanjer. Nu är det flera kultursidor som också har vaknat. Först ut var Clemens Poellinger på SvD Kultur, ”Hellre surdegar än stridisar” och idag skriver Fredrik Strage (<3) fantastiskt bra om kampanjerna i sin krönika i DN. Strage lyfter även hur Försvarsmakten effektivt använder metoder, gamla som gatan, som återigen sammankopplar maskulinitet med militär potens.

Det värsta är att det riskerar att fungera. En bekant sa, efter att ha sett bilden med mannen som fotograferar sitt surdegsbröd, att hans första känsla var ”varför håller du på med något omanligt när du kan kriga?”.

Demo mot mäns våld mot kvinnor #vadhållerdupåmed

Demo mot mäns våld mot kvinnor #vadhållerdupåmed

Tycker du att kultur, givande fritidsintressen, engagemang, och aktivt fredsarbete är betydligt mycket bättre sätt för att skapa en hållbar värld? Haka på vårt arbete med att sprida #vadhållerdupåmed.

Vägra köpa Försvarsmaktens förenklade budskap som likställer engagemang med att tränas i att döda andra människor (för vad de än säger så är Försvarsmaktens huvudsakliga uppgift fortfarande krig). Det finns andra sätt om du vill engagera dig för mänskliga rättigheter, minröjning, mattransporter till flyktingar eller andra viktiga frågor. Att ingå i Försvarsmakten är definitivt inte det mest effektiva sättet om du vill göra skillnad.

Så berätta vad du håller på med. När du hjälper en medmänniska, när du engagerar dig för en bättre värld, när du genom kulturen får andra att tänka till eller vårdar dina relationer genom att kanske ta en fika med en kompis. Lägg upp det på instragram, twitter eller facebook med hashtaggen #vadhållerdupåmed

P.S. Sök till förberedande konstskola innan den 10 februari. D.S.

Nu har även Alex Schulman uppmärksammat Försvarsmaktens kampanj. Läs hans krönika ”Och vad håller Sveriges försvarsmakt på med”.


Matlagningsprogram med smak av krig

Ibland påminns jag om hur militarismen är normaliserad i vår vardag. Igår fick jag den till exempel serverad direkt från SVT i programmet ”Nya Landgång”.

Vi är lyckligt lottade i Sverige. Vi har inte behövt genomgå fasorna av ett krig på många år. Men som Virginia Wolf skrivit (och som Cynthia Enloe uppmärksammat oss på om igen på senare år): ”Militarisation happens in peaceful societies”. Någonstans längs vägen har Försvarsmakten kommit att uppfattas som en myndighet bland många andra. Men det är den inte. Deras grundläggande uppgift är alltjämt att med våld och militära medel hävda Sveriges suveränitet.

Genom rekryteringskampanjer, prova-på-tält på ungdomsmässor och andra sätt vill Försvarsmakten ge sig själva en annan bild, främja andra sidor. Jag förstår varför, de står inför ett stort rekryteringsdilemma efter att värnplikten avskaffades. Men vi får inte glömma att ställa oss kritiska, ifrågasätta och klia oss i huvudet när vi ”bombarderas” (till och med språket går inte fritt) av bilden av Försvarsmakten som vilken myndighet och arbetsplats som helst.

Foto: Försvarsmakten

Foto: Försvarsmakten

SVT:s val att göra ett mysigt matlagningsprogram på ”toppmoderna ubåten HMS Halland” med tipsrutan att tittare också kan besöka ubåten anser jag är olyckligt. Det bidrar till bilden av Försvarsmakten som något trevligt och mysigt, trots att myndighetens existens bygger på utgångspunkten att våld och vapen kan skapa säkerhet. Precis som medlemmar i våra systersektioner som lever i konfliktdrabbade områden, är vi av en annan åsikt. Det är väldigt få vanliga kontorsjobb där du även tränas i och slutligen förväntas kunna döda.

 

Jag klarar mig utan epitetet ”mysmyndigheten” Försvarsmakten, särskilt i mitt vardagsrummet.

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar