Bloggarkiv

Saudivapen skjuter feministisk utrikespolitik i sank

Enligt Svenska Dagbladet har Socialdemokraterna enats om att Sveriges militära avtal med Saudiarabien ska förlängas. Men det är inte bekräftat än. Samtidigt befinner sig riksdagens vapenexportutredning i sin slutfas, där de viktiga besluten fattas. Dramat tätnar av att vapenexportdebatten utspelar sig bara några månader efter att regeringen lanserat en feministisk utrikespolitik.

Utrikesminister Margot Wallström beskriver att den feministiska utrikespolitiken vilar på tre byggstenar:

  • Respekt: Att respektera och stärka kvinnors rättigheter.
  • Representation: Att öka kvinnors deltagande i politiskt beslutsfattande.
  • Resurser: Att anlägga ett genusperspektiv på hur resurser fördelas.

IKFF har arbetat med feministisk utrikes- och säkerhetspolitik i 100 år. Att äntligen få höra en utrikesminister prata feminism är stort och historiskt för oss. Men om politiken ska vara trovärdig kan Sverige inte med andra handen sälja vapen till stater som vill styra världen åt rakt motsatt håll. Här är våra 5 feministiska argument mot Saudiavtal och vapenexport.

  1. Respekt

Saudiarabien är en diktatur som präglas av ett djupt patriarkalt förtryck utrustat med en stark militärmakt. Motståndet mot respekt för kvinnors mänskliga rättigheter är kompakt. Ändå har Saudiarabien fått köpa vapen av Sverige.

Ett annat land som har fått köpa krigsmateriel av Sverige är Bahrain. När oppositionen i Bahrain för några år sedan ställde krav på politiska och ekonomiska reformer slogs aktivisterna brutalt ned med våld av säkerhetsstyrkor. Regimen i Bahrain tog in militär hjälp från Saudiarabien för att slå ned demonstranterna med större kraft. Sveriges ambassad i Abu Dhabi beskriver i sin landrapport: ”Det är av intresse för Saudiarabien att det råder stabilitet i Bahrain”.

I Sveriges vapenexport till Saudiarabien och Bahrain har andra intressen, däribland ekonomiska, fått gå före respekten för kvinnors rättigheter. Men kvinnors rättigheter är inget man kan välja ibland. Det ligger i själva idén. Om regeringen väljer Saudiavtal och vapenexport, väljer den aktivt bort kvinnors rättigheter.

  1. Representation

Margot Wallström har vid flera tillfällen framhållit betydelsen av att samarbeta med civilsamhället. Hon har med rätta understrukit att utan modiga kvinnorättsaktivister ”skulle situationen för kvinnors mänskliga rättigheter vara ännu värre än vad den är idag.”

När stater som Saudiarabien och Bahrain med våld slår ned kvinnliga människorättsförsvarare, slår de inte bara ned nyckelaktörer för bredare social förändring – de stoppar konkret kvinnors politiska deltagande. Olof Palme skrev en gång om förtrycket i dåvarande Tjeckoslovakien att ”dess kanske största skada ligger i risken för en förstöring av människornas mentalitet, av deras vilja, tro och strävan”. Det kan kvinnorättsaktivister i förtryckande regimer vittna om, varje dag.

Regeringen kan inte med ena handen stödja kvinnorättsaktivisters deltagande, och med den andra beväpna regimer som slår ned deras kamp. Återigen måste regeringen välja: vill ni stödja kvinnorättsaktivisters kamp, eller vill ni bidra till att slå ner den?

  1. Resurser

Det är bra att Sveriges feministiska utrikespolitik ska anlägga ett genusperspektiv på hur resurser fördelas. Alltför ofta bortprioriteras investeringar i flickors och kvinnors grundläggande rättigheter. Indien är ett exempel. Sveriges ambassad i New Delhi konstaterar att ”Fattigdom och ojämlikhet drabbar inte sällan Indiens kvinnor särskilt hårt.” 2012 fick Indien köpa vapen från Sverige för 1,4 miljarder kronor.

Ett annat exempel är Indonesien. UD:s rapport om mänskliga rättigheter konstaterar att landets siffror för mödra- och spädbarnsdödlighet är de högsta i Sydostasien. UD berättar att regeringen i Indonesien ”hade planerat att införa en nationell allomfattande hälsovårdsförsäkring år 2014, men i början av 2013 uppgavs det att planen skjutits upp till 2019, med hänvisning till de kostnader den innebär.” Indonesiens regering har däremot ansett sig ha råd att öka militärbudgeten avsevärt. Det har Sverige noterat. Svenska makthavare har sedan en tid tillbaka försökt få Indonesiens regering att lägga stora summor pengar på det dyra svenska stridsflyget JAS Gripen.

Med en feministisk utrikespolitik kan Sverige som stat inte gå vapenindustrins ärenden och lobba för köp av svenska vapen i länder som väljer bort att investera i flickors och kvinnors grundläggande rättigheter, men lägger stora summor pengar på vapen. Det går konkret och totalt emot målet om att bidra till en jämställd, rättvis, prioritering av resurser.

  1. Sveriges röst i världen

Häromdagen lanserade regeringen en ny expertgrupp som ska arbeta för en tydligare ledarroll för Sverige i världen. Det handlar bland annat om att främja kvinnors rättigheter. Framtidsminister Kristina Persson (S) förklarar: ”Vi har lyckats lite bättre än andra med att få en hyfsad balans mellan hänsyn till människor, deras behov, naturen och att samtidigt vara ekonomiskt konkurrenskraftiga. Det gör att andra länder gärna vill lyssna på oss, vilket ger oss en slags mjuk makt som vi borde använda mer”.

Att arbeta för förändring genom mjuk makt, så som diplomati, istället för hårda maktmedel, så som vapen, är rätt väg att gå. Men vad gör expertrådet om de träffar människorättsaktivister som också verkar för ”hänsyn till människor” och kvinnors rättigheter, men bli nedslagna av regimer som Sverige beväpnar? Har vi kvar vår mjuka makt och deras öra då? Om regeringen vill öka Sveriges inflytande i världen med utgångspunkt i progressiva värden, måste de först se till att vår egen trovärdighet är hög. Det är den inte om Sverige fortsätter att beväpna diktaturer som försöker styra världen åt ett helt annat håll.

  1. Moral

Statsminister Stefan Löfven skrev på DN Debatt den 22 januari 2015 om jämställdhet i världen: ”Hälften av världens alla begåvningar måste få möjlighet att komma till sin rätt.” Ja, det är faktiskt inte svårare än så. Politik handlar om att vilja och om att välja. Nu har Löfvens feministiska regering chansen att sluta hyckla och våga stå upp för det som är rätt. Det skulle vara ett historiskt beslut.

Sofia Tuvestad, politisk handläggare

Stöd vårt arbete med våra systersektioner genom att bli medlem eller ge en gåva.

IKFF i Colombia kräver kvinnor i fredsförhandlingarna

Är freden äntligen på väg till Colombia? Vi är många som hoppas på det sedan Colombias president Juan Manuel Santos för några dagar sedan bekräftade att regeringen inlett fredssamtal med Farc-gerillan. Den väpnade konflikten i Colombia har pågått i nästan 50 år.

Vi på IKFF har förstås varit i kontakt med vår systersektion i Colombia, LIMPAL, för att få deras syn på situationen. LIMPAL har skrivit ett väldigt tydligt och starkt brev till president Santos som sammanfattar deras syn på vad Colombia behöver för att hållbar fred ska kunna uppnås. Brevet säger bland annat att landets enorma problem med narkotikahandel måste lösas. Självklart framhåller vår systersektion också vikten av att kvinnorättsorganisationer finns representerade i fredssamtalen i enlighet med FN:s säkerhetsrådsresolution 1325.

Vår systersektion LIMPAL i Colombia på demonstration.

Vår systersektion LIMPAL i Colombia på demonstration.

LIMPAL:s brev är inte bara politiskt starkt, det är också väldigt modigt. Kvinnorättsaktivister i Colombia lever ständigt under hot – ofta väpnat hot – men fortsätter ändå att utmana både gerillan och staten i frågor så som narkotikahandel och kvinnors rättigheter. Det är långt ifrån ovanligt i Colombia att kvinnorättsaktivister mördas på grund av att de för en kamp för fred och kvinnors rättigheter. LIMPAL och andra kvinnorättsaktivister tar stora risker när de uttalar sig om fredsförhandlingarna, och förtjänar att så många som möjligt läser och engagerar sig. Vi på IKFF väntar under hösten besked om medel vi har ansökt om för att kunna stödja LIMPAL:s arbete. Det är mer behövt än någonsin. Läs deras brev här.

Här finns ett starkt uttalande från Svenska kyrkan om att kvinnor måste delta i fredssamtalen.

Fredsarbetet är en ständigt pågående process

 “Social advance depends as much upon the process through which it is secured as upon the result itself.”           – Jane Addams, IKFF:s grundare och Nobelpristagare i fred 1931

Det pågår alltid processer för att förändra världen och förhoppningsvis göra den till ett bättre ställe, det sker på alla nivåer från högsta diplomatiska dialoger till gräsrotsrörelser.

På gräsrotsnivå har människor världen över sedan september bl.a. samlats och ockuperat Wall Street i New York och Brunkebergstorg i Stockholm för att protestera mot den sociala och ekonomiska orättvisa som världens strukturer grundar sig på och ständigt reproducerar.

Varje dag driver kvinnoorganisationer, i länder i konflikt och fred, processer för att förändra kvinnors utsatta situation och öka kvinnors deltagande i de politiska och samhälleliga besluten.

Det är dock inte alla processer som leder till en bättre värld. I går skrev jag på SvD Brännpunkt tillsammans med en rad svenska och internationella nedrustningsorganisationer om en process som kommer att underminera Klusterkonventionen från 2010. I veckan förhandlar staternas nedrustningsdiplomater ett tilläggsprotokoll till konventionen för konventionella vapen, något som vi kraftigt protesterat emot. Det är en process som verkar för att åter tillåta användandet av klustervapen i strider och det lidande det innebär för tusentals kvinnor, flickor, pojkar och män varje dag.

IKFF driver en stor mängd processer på internationell, nationell och lokal nivå. Vi finns i 43 länder och med över 130 grupper förs IKFF:s arbete framåt.

Jag har i många år arbetat för IKFF i en svensk kontext och kan stolt konstatera att IKFF här hemma gör skillnad och finns närvarande i den säkerhetspolitiska debatten. Under nästa år kommer jag att fortsätta mitt engagemang för kvinnor, fred och säkerhet som internationell koordinator vid IKFF:s kontor i New York och hoppas där kunna bidra till att allt mer synliggöra det fantastiska arbete som utförs varje dag för en bättre värld.

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar