Bloggarkiv

Stötta kvinnorörelsens initiativ när kvinnors rättigheter hotas

AWID Forum samlar över 2000 kvinnor från över 50 länder i Istanbul 19-22 april 2012

Jag befinner mig just nu med flera andra IKFF:are från Sverige, Costa Rica, DR Kongo, Colombia, Nigeria, Australien, Pakistan och våra internationella kontor på det tolfte internationella AWID-forumet för kvinnors rättigheter i utvecklingsarbetet som pågår i Istanbul. Känslan av kraft och styrka men även oro för det aktuella läget för kvinnors rättigheter i världen är tydligt. Jag kommer skriva mer om det i helgen. Men strax innan jag åkte hit skrev jag på Dagens Arena om faran med en ny regeringskonferens kring kvinnors rättigheter som öppnar upp tidigare överenskommelser.

Manu Sareen Foto: Mogens Engelund

Nyamko Sabuni

I tisdags skrev även Nyamko Sabuni och Manu Sareen, Sveriges och Danmarks jämställdhetsministrar på SvD Brännpunkt att krafter som motarbetar kvinnors rättigheter vinner mark.  Likt vår jämställdhetsminister så ser IKFF med stor oro på FN:s Kvinnokommissions misslyckande med att nå gemensamma slutsatser. Det är ett uttryck för att det råder en global backlash för kvinnors rättigheter. Vi har tillsammans med flera andra kvinnoorganisationer påtalat att kvinnors rättigheter är mer hotade idag än för 20 år sedan. Det är positivt att regeringen uppmärksammar detta. Det är även positivt att Sabuni skärskådar förslaget om en ny internationell kvinnorättskonferens på regeringsnivå. En sådan konferens skulle kunna leda till att kvinnors rättigheter försvagas ytterligare snarare än stärks om tidigare överenskommelser såsom Pekingplattformen öppnas upp för förhandlingar.

Den globala krisen för kvinnors rättigheter belyser även behovet av att Sverige vågar gå bortom EU:s samlade röst. Sabuni skriver på Brännpunkt att det råder en ”en splittring som främst står mellan å ena sidan EU och å andra sidan Syrien och Iran som – flankerade av Vatikanstaten – leder gruppen av utvecklingsländer in på helt fel spår.” Men flera av de länder som försvårar situationen idag, i frågor såsom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, är medlemsstater i EU; Polen, Malta och Irland. Motståndet mot kvinnors grundläggande rättigheter i flera EU-stater får inte osynliggöras, och Sveriges röst för kvinnors rättigheter får aldrig förhandlas bort till förmån för ett enigt EU.

Sabuni och Sareen uppmärksammar inte den styrka och potential som finns hos kvinnorättsaktörer i det civila samhället. Dessa har länge spelat en oumbärlig roll för att stärka kvinnors positioner. När de stater som vill kringskära kvinnors liv och rättigheter nu utövar stort inflytande i internationella förhandlingar, är det viktigare än någonsin att stötta och ta till vara på den kunskap och kraft som finns inom den globala kvinnorörelsen. FN:s kvinnokommission har tvärtemot vad Sabuni skriver inte förlorat sin betydelse. Istället måste de positiva krafterna bli starkare och agera enat. Parallellt med diskussionen om en ny internationell regeringskonferens har det tagits ett initiativ om en konferens för att kraftsamla denna rörelse, i syfte att vända den negativa trenden utan att öppna upp de starka överenskommelser som redan finns på plats. I Sverige driver paraplyorganisationen Sveriges Kvinnolobby, där IKFF är medlem, bland annat ett första steg i detta arbete genom att anordna en nordisk förkonferens. Denna kraftsamling i kvinnorörelsen utgör ett utmärkt tillfälle för Sveriges regering att stödja arbetet för kvinnors rättigheter i en tid då en internationell regeringskonferens vore alltför riskabelt.

Fredsarbetet är en ständigt pågående process

 “Social advance depends as much upon the process through which it is secured as upon the result itself.”           – Jane Addams, IKFF:s grundare och Nobelpristagare i fred 1931

Det pågår alltid processer för att förändra världen och förhoppningsvis göra den till ett bättre ställe, det sker på alla nivåer från högsta diplomatiska dialoger till gräsrotsrörelser.

På gräsrotsnivå har människor världen över sedan september bl.a. samlats och ockuperat Wall Street i New York och Brunkebergstorg i Stockholm för att protestera mot den sociala och ekonomiska orättvisa som världens strukturer grundar sig på och ständigt reproducerar.

Varje dag driver kvinnoorganisationer, i länder i konflikt och fred, processer för att förändra kvinnors utsatta situation och öka kvinnors deltagande i de politiska och samhälleliga besluten.

Det är dock inte alla processer som leder till en bättre värld. I går skrev jag på SvD Brännpunkt tillsammans med en rad svenska och internationella nedrustningsorganisationer om en process som kommer att underminera Klusterkonventionen från 2010. I veckan förhandlar staternas nedrustningsdiplomater ett tilläggsprotokoll till konventionen för konventionella vapen, något som vi kraftigt protesterat emot. Det är en process som verkar för att åter tillåta användandet av klustervapen i strider och det lidande det innebär för tusentals kvinnor, flickor, pojkar och män varje dag.

IKFF driver en stor mängd processer på internationell, nationell och lokal nivå. Vi finns i 43 länder och med över 130 grupper förs IKFF:s arbete framåt.

Jag har i många år arbetat för IKFF i en svensk kontext och kan stolt konstatera att IKFF här hemma gör skillnad och finns närvarande i den säkerhetspolitiska debatten. Under nästa år kommer jag att fortsätta mitt engagemang för kvinnor, fred och säkerhet som internationell koordinator vid IKFF:s kontor i New York och hoppas där kunna bidra till att allt mer synliggöra det fantastiska arbete som utförs varje dag för en bättre värld.

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar