Medan vi diskuterar drunknar flyktingar

En 17 årig pojke som överlevt flyktingkatastrofen från Libyen säger till Aftonbladet han hellre tog chansen att dö till havs än vara kvar.

P1 berättar en man som överlevde katastrofen utanför Lampedusa att ingen skulle välja att fly på överfulla båtar om det fanns andra alternativ.

I DN skriver den somalisk-italienska författaren Igiaba Scego att på 70-talet kunde somalier resa som andra, idag måste människosmugglare anlitas.

Den senaste flyktingkatastrofen har sänt en chockvåg över världen. Borgmästaren på Sicilien kallar det folkmord. Empatin för de drabbade är stor, många italienare slöt upp också för att möta de som överlevde flykten över havet från Libyen när de ankom land.

EU:s utrikesministrar kallade till ett blixtmöte och tog fram en handlingsplan med tio punkter för att motverka kommande katastrofer. Strategin var redan under framtagande i kommissionen och syftar bland annat till ett ökat gemensamt ansvar, snabbare hantering av asylsökande, allas fingeravtryck ska tas, och en militär aktion mot smugglarna. Igen ser vi hur resurser, som skulle räcka långt om de läggs på humanitära insatser, läggs på militära medel som inte löser grundfrågan, människors behov av att fly.

Men enligt The Telegraph har det också funnits en tydlig hållning i Storbritannien att inte  undsätta båtflyktingar  – för att inte uppmuntra ytterligare migranter att söka denna utväg. Storbritannien har en stark röst inom EU. Dan Hodges skriver i tidningen att den senaste tragedin i Medelhavet inte är en tragedi – utan en direkt effekt av Storbritannien och EU.s policy i denna fråga.

Det är inte första gången det inträffar en flyktingkatastrof i Medelhavet.

Vi har läst om de som lyckats pressa sig igenom det europeiska nålsögat. Någon lyckas, får bra utbildning och plats som ingenjör, andra rekommenderas att inte lämna några fingeravtryck i Italien, för då kan inte söka asyl på andra platser enligt EU:s regler. Så de tvingas hanka sig fram på svarta jobb, sover i läger, på gator runt om i Europa, eller om de har tur, dela ett rum med andra flyktingar någonstans.

En person som flytt från Sudan, via Israel, men inte fått stanna där, är nu i ett tältläger i Tyskland, berättar en bekant som håller kontakten med honom. Han ska försöka ta sig till England. Till Sudan kan inte återvända, och i Israel fick han välja mellan fängelse i Negevöknen eller deportation.

Jag minns chocken på 90-talet när jag såg de mängder av uteliggare som kantade gatorna i London. Under tidigare resor dit stötte jag på hemlösa alkoholister, narkomaner och psykisk sjunka, men nu var Londons gator också fulla av hemlösa ungdomar och migranter. I Paris hade de ställt upp sängar i kulverten intill min väns bostad vid Canal Saint Martin. Den sydafrikanska författarinnan Nadine Gordimer har skrivit ”The Pick-Up”, en tänkvärd roman om detta, om mötet mellan Nord och Syd, om den vilsne vita, medelklassflickan som möter en migrant och hittar ett hem i hans karga ökenby, bland kvinnornas vardagssysslor, medan han inte kan stannar kvar där, utan måste söka nya vägar till USA, eller Europa. Han slängs ut ur olika länder, men försöker om och om igen.

Det sista som dör är hoppet, sägs det. Alla dessa människor, barn som gömmer sig, som inte får gå i skolan. Flyktinglägren runt Medelhavet är fulla av förtvivlade människor. Det är i lägren de flesta hamnar. De flyr till Turkiet, Jordanien, Libanon, Israel, Egypten.

Några försöker ta sig till Europa.

Vad skulle man själv göra?

Många av länder i Mellanöstern, där hoppet om den arabiska våren spirade, har urartar till farliga anarkier, där olika intressenter nu förser stridande grupper med vapen. Enligt Al Monitor är det Qatar och Turkiet som bistår den stridande milisen i Tripoli.

Men flyktingarna på båtarna i Medelhavet kommer också från decennielånga konflikter i Somalia, Sudan, Darfur, Eritrea och DR Kongo,

Hans Blix ställde en retorisk fråga i en intervju i helgens P1. Skulle man hellre bo i en diktatur eller en anarki?

Men det kan vara svårt att vara pragmatisk med sitt liv, även om det första alternativet må vara bättre i vissa lägen.

När båten från Libyen ankom Italien hade bara 27 av 800 migranter kunnat räddas. De överlevande var enbart män, många unga. Ingen av de kvinnor och barn som fanns ombord överlevde.

Medelhavet har blivit en massgrav. Professor Hans Rosling har jämfört flyktingkatastrofen med Ebolaepidemin. Just nu dör lika många på Medelhavet som när Ebola härjade som mest i Västafrika. Då satte världssamfundet in massiva insatser. Medierna rapporterade dygnet runt.

Världssamfundet har kommit överens i deklarationen över de mänskliga rättigheterna om rätten att fly undan krig och förföljelse. Under andra världskriget drabbades fler civila än soldater av krigets verkningar och efter kriget enades staterna om Genevekonventionen som skyddar civilas rätt att söka skydd, och EU har anpassat sina regler kring detta.

Innan andra världskriget ökade hotet mot Europas judiska befolkning, IKFF-medlemmar varnade tidigt och många bistod aktivt med att gömma flyktingar.

För första gången sedan andra världskriget är lika många på flykt som då.

Nu måste EU snabbt säkra legala vägar in i Europa och börja bemöta människor som flyr med värdighet och medmänsklighet. Gemensamma ansträngningar krävs, annars urholkas både EU och FN sin trovärdighet, som redan är sargad i kanterna när det gäller flyktingfrågan.

About IKFF

Kommunikationsansvarig IKFF

Posted on april 21, 2015, in Uncategorized. Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar

%d bloggare gillar detta: