Monthly Archives: september 2014

Sverige behöver en aktiv fredspolitik

Idag den 21 september är det den internationella fredsdagen. Med anledning av detta skriver vi tillsammans med företrädare för Svenska Freds och Kristna Fredsrörelsen.

Sverige behöver en aktiv fredspolitik 

Det behövs en kraftsamling från den nya regeringen för att bygga en stark svensk fredspolitik. Oavsett regeringsbildning måste politiken utgå från gemenskap och solidaritet och inte ge Sverigedemokraterna möjlighet att påverka varken direkt eller indirekt. Med anledning av att det idag den 21 september är den internationella fredsdagen presenterar vi som ledande organisationer i svenska fredsrörelsen gemensamma krav på svensk fredspolitik.

Sverige har levt i fred 200 år och har en historia av fredsarbete. Men världen har förändrats och så har även Sveriges politik och ansvar. Vår profil som fredsnation har falnat och det politiska fokuset har under det senaste decenniet präglats mer av militära insatser, så som i Afghanistan och Libyen, än av medling, konfliktförebyggande och nedrustning. Den förra regeringen har tydligt prioriterat att agera genom EU. Detta må i vissa frågor ha stärkt möjligheterna till påverkan, men regeringen förefaller ha prioriterat ner den egna rösten på bekostnad av vårt utrymme att vara en självständig, tydlig och konstruktiv röst för internationella fredsansträngningar och försoningsarbete. En stark svensk fredspolitik bör nu byggas utifrån följande prioriteringar.

  1. Förnyad bred satsning på medling och diplomati:

Insatser av Gunnar Jarring, Olof Palme, Jan Eliasson och Carl Bildt gav tidigare Sverige ett rykte som medlingsland. Idag satsas för lite resurser på förhandling och medling i krig och konflikter. Enbart någon enstaka diplomat på UD arbetar direkt med medling, medan vårt grannland Norge har en hel avdelning avsatt för medlingsinsatser. Sverige borde upprätta en ‘rapid reaction force’, en grupp av diplomater och medlare som snabbt kan anta medlingsuppdrag vid eskalerande konflikter och vid fredsförhandlingar.

  1. Tydligt fokus på global nedrustning:

Alva Myrdal, Maj-Britt Theorin, Hans Blix och Rolf Ekéus är några kända svenska nedrustningsnamn som påverkat politiken internationellt. Men idag spelar Sverige en mycket marginell roll i det globala nedrustningsarbetet. Sverige kan och bör axla en större roll i nedrustningsförhandlingar och genom utvecklingssamarbete ge starkare stöd till nedrustningsinsatser i konfliktländer.

  1. Kvinnors makt i fred- och säkerhetspolitik:

FN:s arbete för att stoppa sexualiserat våld i konflikter blev känt för många när Margot Wallström utnämndes till FN:s generalsekreterares särskilda representant i frågan. Sverige är en stark aktör för kvinnors rätt till sin kropp oavsett var i världen de lever, inom det område som brukar kallas sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Men nära kopplat till detta är kvinnors rätt till makt i de tyngsta säkerhetspolitiska frågorna, och då särskilt kvinnoorganisationer från det civila samhället i konfliktländer. Sveriges nästa utrikesminister bör därför göra stöd till detta arbete till en huvudfråga som en förutsättning för hållbar fred och säkerhet.

  1. Kraftig begränsning av svensk vapenexport:

Sverige är ett av de länder som exporterar mest vapen per capita i världen. Vi kan inte vara en stark röst för fred och nedrustning samtidigt som den ökande vapenexporten innebär att krigsmateriel från Sverige allt oftare säljs till länder i krig, till länder som grovt bryter mot mänskliga rättigheter, och till diktaturer som förtrycker sin egen befolkning.

  1. Satsningar på konfliktförebyggande inom bistånd:

De länder där fattigdomsbekämpningen går långsammast är länder som har genomlevt väpnad konflikt. 90 procent av de länder som drabbats av väpnade inbördeskonflikter på senare tid, har tidigare genomgått väpnad konflikt under de senaste 30 åren. Sverige har möjligheten att utveckla arbetssätt för konfliktförebyggande arbete som bryter sådana konfliktcykler. Detta är avgörande för att biståndets fattigdomsbekämpning ska bli framgångsrikt.

Vi lever i en global värld som Sverige både påverkar och påverkas av. Till skillnad mot vad många röster i samhället nu vill påskina hör vi ihop med människor över alla nationsgränser. Det förpliktigar oss att agera kraftfullt och ansvarsfullt för fred och mänskliga rättigheter överallt. För detta krävs en förnyad svensk fredspolitik.

Christoffer Burnett-Cargill, generalsekreterare, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen

Josefine Karlsson, generalsekreterare, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF

Sofia Walan, generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen

Den skotska folkomröstningen och kärnvapen

Idag sker den folkomröstning som avgöra om Skottland ska bli ett självständigt land eller inte. Debatten har handlat mycket om ekonomi och om hur skotsk självständighet skulle kunna påverka Europa i ett större perspektiv. Men omröstningen är också en fråga om de brittiska kärnvapnen. Om skottarna röstar ja till självständighet idag kan den brittiska regeringen bli tvungen att ta en väldigt obekväm debatt om varför de vill behålla sina kärnvapen och var vapnen ska förvaras.

Det skotska partiet Scottish National Party (SNP), som sedan valet 2011 har egen majoritet i det skotska parlamentet, driver att folket ska rösta ja till självständighet. SNP har även sagt att ett självständigt Skottland kommer att förhandla med den brittiska premiärministern David Camerons regering för att flytta Trident, det brittiska kärnvapensystem som idag är stationerat på skotsk mark några mil från Glasgow.

Den brittiska regeringen anser sig ha rätt till att behålla sina kärnvapen. Deras inställning är att Trident ska moderniseras under det kommande decenniet till en beräknad kostnad av över 200 miljarder kronor. Men med ett skotskt ja till självständighet kan Cameron hamna i en sits där han inte har någonstans att göra av sina massförstörelsevapen, eftersom en självständig skotsk regering kan säga nej till att vara kärnvapenvärd. Kostnaden för att bygga en ny kärnvapenbas i England uppskattas till mellan 30-40 miljarder kronor. Det finns med största sannolikhet få människor i England som skulle välkomna att kärnvapnen flyttas till en bas nära deras hemstad.

Debatten visar hur hycklande den brittiska kärnvapenpolitiken är. Camerons regering anser sig ha rätt att behålla Trident med argumenten att det saknas rätt villkor för nedrustning och att kärnvapen har en säkerhetspolitisk funktion. Samtidigt nukefreenow-620x310har samma regering sagt att potentiella kärnvapenbaser i England är en omöjlighet eftersom dessa skulle ligga nära befolkade områden. Det är hyckleri, inte bara med tanke på att Storbritannien sedan 1969 förvarat sina arsenaler några mil från Glasgow, utan också eftersom detta utgör ett uppenbart erkännande av att kärnvapen är ett oacceptabelt farligt vapen. Trident är inte säkerhetsskapande, det är ett hot.

Ett skotskt ja till självständighet skulle skapa just den situation som Cameron sagt sig invänta – förhållanden där det enda kloka och gångbara är att rusta ned istället för att investera ytterligare hundratals miljarder i Trident.

Vad världen behöver är fler modiga stater som Skottland kan visa sig bli, stater som vågar säga nej till kärnvapen och istället verka för deras totala avskaffande. De humanitära effekterna om kärnvapen används är katastrofala – det är ett oacceptabelt vapen. Och även om det blir ett nej, har kärnvapendebatten som skapats kring Skottlands omröstning visat att Storbritannien borde välja nedrustning framför upprustning.

Denna blogg har skrivits med Svenska Läkare mot Kärnvapen och är även publicerad på deras hemsida.

Don’t agonize – organize

Nu är det över, supervalåret 2014 som det så länge har talats om. Samtidigt är det nu arbetet börjar för oss. Efter månader fyllda av kampanjande, utspel och debatter där vi gjort vårt bästa för att lyfta den oftast bortglömda utrikes- och säkerhetspolitiken, så har vi nu ett resultat.

För mig är det stort att gå till val. Högtidligt. Jag kan vara frustrerad över svensk politik, i den här valrörelsen har det varit en otrolig avsaknad av ideologi. Tänk dig om vi fått se, om så bara en, partiledardebatt kring människovärde och samhällsbyggande, snarare än skattesatser och samtal om människor som kostnader. Jag röstade igår för fred och frihet.

Sverigedemokraterna kom in i riksdagen för första gången genom förra valet 2010. Vi var många som vaknade morgonen efter med sorg i hjärtat. I helgens val ökade SD till nästan 13 procent. Ännu en gång vaknade jag med ett tryck över bröstet och gråten i halsen. Mer än var 10:e väljare valde att lägga sin röst på ett parti framväxta ur den nynazistiska vit maktrörelsen. Jag läser i Expressen att en av deras ledamöter till exempel är dömd för misshandel tillsammans med en lokal ledare för National Socialistisk Front. Den mannen ska nu inneha ett av Sveriges viktigaste uppdrag, när han representerar svenska medborgare i riksdagen.

Många spekulerar nu kring vem ”SD-röstaren” är. Slående i debatten är att det sällan hänvisas till forskning, utan det är många antaganden, känslor och gissningar kring varför mer än var 10:e svensk är beredd att ge rasister mandat för att stifta våra lagar. Jag tycker att valstudior på olika håll borde göra ett bättre jobb med att bjuda in forskare och experter jämte samhällsdebattörer.

Det finns ingen skarp skiljelinje mellan den som är rasist och den som inte är det. Det är inte svartvitt utan en gråskala som skiftar i brunt. Utmaningen ligger i att vi alla lever i ett samhälle präglat av strukturell rasism. Inga partier och inga människor lever bortanför de rasistiska grundstrukturerna. Maktstrukturerna går igen i allt och är du inte utsatt själv så kräver det stora mått av ödmjukhet och lyssnande kring ditt privilegium, följt av kritiskt granskande och självrannsakan. Där är vi inte än. Vi måste börja där. Eller som Expo skriver: ” Sverigedemokraterna har vuxit för att de kanaliserar rasismen och intoleransen i det svenska samhället.”

Den växande fascismen i Sverige och Europa är mycket oroande och måste tas på allvar. Fascistiska rörelser har många gånger kommit till makten genom demokratiska val, men det gör inte deras politik demokratisk. Det är de andra partiernas ansvar att se till att SD nu inte får ökat inflytande i politiken. Mänskliga rättigheter måste stå i centrum för det samhälle vi bygger. Här har det civila samhället en oumbärlig roll att spela. De kommande fyra åren har hela samhället ett ansvar för att folkbilda och organisera sig. Just nu känns det tungt men det går att förändra, vi har inget annat val.

Freds- och säkerhetspolitiken har varit väldigt frånvarande i valdebatten. Sverige är ingen ö, vi lever i en globaliserad värld, det borde framgå tydligare. Ska vi vara ett land som bidrar till mer vapen och militära lösningar i världen. Eller ska vi vara ett land som går före, som står för människovärdet och som verkar för icke-militär förändring?

För IKFF innebär valet att vi kommer få nya ministrar som ansvarar för de områden vi arbetar med inom utrikes-, säkerhets- och biståndspolitiken. Nya kontakter ska tas, ny politik granskas och viktigare än någonsin ska vi vara en stark röst som ställer krav på våra folkvalda att leva upp till våra förväntningar. Vi driver fredens röst, försöker förse dig som vill engagera dig med kunskap och information, vi diskuterar och ställer krav, varje dag under åren mellan valen. Det är det vi kommer fortsätta med.

Sörj och var arg. Sedan – organisera dig. Humanisera din omvärld istället för att avhumanisera den. Bli medlem i flera föreningar som står upp för mänskliga rättigheter. IKFF ställer krav på att Sverigedemokraterna inte ska få diktera Sveriges politik i vår omvärld. Mer än någonsin behöver vi kunna säga att vi talar för många.

För 15 kronor i månaden kan du stärka IKFF:s röst för fred och kvinnors rättigheter. Bli medlem idag.

Ps. Innan valet sammanställde vi, tillsammans med Svenska Läkare mot Kärnvapen, partiernas politik på sex områden som rör fred och säkerhet. Du hittar sammanställningen på Fredspolitik.se. Där kan du läsa vad partierna tycker och vilken politik som de har gått till val på. Håll partierna och politikerna till svars för löften och visioner om jämställdhet, fred, och nedrustning – det tänker vi göra!

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar