Blandade känslor efter Nordiskt Forum

Nu är jag tillbaka i Stockholm efter fyra intensiva dagar på Nordiskt Forum – New Action on Women’s Rights i Malmö. Det tar ett tag att smälta så många upplevelser och intryck.

Vi åkte till Nordiskt Forum för att prata antimilitarism. För oss handlar antimilitarism om att kritisera hela det patriarkala, våldscentrerade säkerhetspolitiska system som råder idag. På forumet var det många som var nyfikna på IKFF och många IKFF:are var stolta över att vara del av den antimilitaristiska kampen! Jag träffade människor som efter att ha lyssnat på våra diskussioner och mitt tal (5h och 11min in i klippet) för första gången i sitt liv börjat reflektera över militarisering av samhällen, hur normaliserat det är, och vad det gör med oss. Hur vi ser det som självklart att vi ska lösa konflikter med våld, till exempel. Det är stort och omtumlande tycker jag, att vi får bidra till att människor tänker på nya sätt. Tack alla ni som valde att lyssna och vara nyfikna! Vi hoppas att ni vill fortsätta diskutera med oss.

IMG_0851

Cynthia Enloe talar i arenan på Nordiskt Forum.

Nordiskt Forum hade bjudit in Cynthia Enloe att delta som talare. Hon är professor på Clark University och medlem i IKFF:s internationella akademiska nätverk. Cynthia är en av de främsta och skarpaste tänkarna kring militarism ur ett feministiskt perspektiv. Hon visar hur den påverkar kvinnors liv runt om i världen. Vad som helst kan bli militariserat och vi får aldrig sluta vara nyfikna, säger hon. Varför tar vi saker, som att människor har fiender, som självklara?

Under forumet arrangerade vi seminariet Women’s Power to Stop Fascism, ett samtal mellan idéhistorikern Edda Manga och Cynthia Enloe. Vi ville sätta fingret på fascismen, hur den hotar vår demokrati och de mänskliga rättigheterna. Men också hur den normaliseras genom att fascistiska partier förskjuter agendan. De ideologiskt fascistiska partierna är i minoritet vilket innebär att det är tystnaden från majoriteten som är det farligaste. Vi måste hela tiden vara på vår vakt för att stoppa rasistiska, sexistiska, homofoba och transfoba värderingar från att bli normaliserade och vi måste arbeta på alla fronter för att människor inte ska välja sådana organisationer och partier. Det är vårt jobb som feminister.

Edda Manga och Cynthia Enloe på vårt seminarium Women's Power to Stop Fascism.

Edda Manga och Cynthia Enloe på vårt seminarium Women’s Power to Stop Fascism.

Många av er har nog läst om att Norges jämställdhetsminister Solveig Horne, som tillhör Framskrittspartiet, var uppe på scenen och deltog i forumets avslutningsceremoni. Jag satt i publiken och blev väldigt överraskad över detta. IKFF har inte suttit med i styrgruppen för forumet. Samtidigt är vi som medlemmar i Sveriges Kvinnolobby medarrangörer till hela arrangemanget. Vi var inte informerade om upplägget och beslutet att bjuda in Horne. Eftersom detta rörde just Framskrittspartiet, borde diskussionen självklart ha nått alla medlemsorganisationer. Vi kommer att vara mer på vår vakt framöver för att ta diskussionen i alla forum där den behövs.

Fremskrittspartiet är ett rasistiskt, sexistiskt, homo- och transfobiskt parti som inte hör hemma på ett forum om jämställdhet och feminism. Särskilt med ett upplägg som inte ifrågasätter och blottlägger deras politik, vilket tyvärr var fallet under avslutningsceremonin på Nordiskt Forum. Partiet har bland annat verkat för tvångsdeporteringar av romer. Horne har uttalat att hon tycker att ansvaret för våldtäkt ligger lika mycket hos offret som hos förövaren. Den norska regeringen, där partiet ingår, har nyligen också öppnat upp för kommunala förbud mot tiggeri. Horne skulle aldrig ha bjudits in.

En sak som jag bär med mig från Nordiskt Forum, och från den kritiska debatt som nu förs, är att det inte finns någon immunitet mot normalisering av förtryckande idéer och system. Men lika viktigt är att det alltid finns varningssignaler i form av kritik från någon som ser andra saker, har mer kunskap och andra erfarenheter än den som har tolkningsföreträdet. För varje feminist som upplever sig exkluderad på grund av maktstrukturer inom rörelsen, kommer vi ett steg längre bort från målet. Signalerna måste fångas upp och debatten måste föras. Så länge vi driver den med ett gemensamt mål – frihet från förtryck och diskriminering och feministisk frigörelse för alla – är konflikter lika oundvikliga som de är nödvändiga. Det är hur vi hanterar dem som är nyckeln.

Jag är mitt i denna diskussion hoppfull. Inte minst över att reaktionerna i Sverige varit så starka. Det visar att det finns en kraft, en organisering och ett motstånd mot normaliseringen. Fremskrittspartiet är i hög grad normaliserat i Norge, de sitter i regeringen. Sverige får aldrig gå samma väg. Vi kanske till och med kan väcka tankar i våra nordiska grannländer. Bara i det, har Nordiskt Forum tjänat ett viktigt syfte.

Phumzile Mlambo-Ngcuka, verkställande direktör UN Women tillsammans med vår generalsekreterare Josefine Karlsson.

Phumzile Mlambo-Ngcuka, verkställande direktör UN Women, tillsammans med vår generalsekreterare Josefine Karlsson.

IKFF:s roll är att ringa i alarmklockan för den normalisering som sker kring militarisering. Under Nordiskt Forum var vårt budskap att många av de frågor som diskuterades går att lösa. Barnmorskors sönderstressade arbetssituation, brist på skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor, konflikter som verkar ändlösa, fattigdom och klimathotet. Men då måste dessa frågor prioriteras. Det gör inte världens ledare idag. Prioriteringar syns i ekonomin, det är bara att följa pengarna. Varje år lägger regeringar världen över sammanlagt 1750 miljarder dollar på militära utgifter. Den här summan motsvarar 2500 år av UN Womens budget, det organ i FN som har ansvar för kvinnors rättigheter.

Det är så tydligt. Det som prioriteras är militären och vapenindustrin, manligt dominerade branscher som genomsyras av maskulinitetsnormer och inpräntade föreställningar om att väpnat våld eller hot om våld är ett bra sätt att lösa konflikter på. Vi feminister måste protestera. Vi måste ta vår egen säkerhet på allvar och göra motstånd mot prioriteringar som värderar människors säkerhet olika beroende på till exempel könstillhörighet.

Ibland förhåller sig kvinnorörelser och feministiska rörelser allt för mycket till de rådande spelreglerna. Vi måste bli mycket mer kritiska mot hela systemet. Det går inte att ”skydda” kvinnor genom militarism som genomsyras av maskulinitetsnormer kring kön och våld. Det bästa sättet att stoppa konfliktrelaterat sexuellt våld, till exempel, är att stoppa väpnade konflikter, bekämpa patriarkala strukturer och öka kvinnors makt. Det är den målbilden som feminister ska ha.

Att det antimilitaristiska perspektivet inte är självklart inom kvinnorörelsen och de feministiska rörelserna vet vi, och det märktes även på Nordiskt Forum. Vi är samtidigt glada över att slutdokumentet innehåller skrivningar om nedrustning. Så här står det:

De nordiska regeringarna främjar fredsi­nitiativ, minskar militärutgifter, slutar sälja vapen som i hög utsträckning drabbar barn och kvinnor, och tillsätter nedrust­ningsambassadörer och förstärker sitt aktiva arbete med att avskaffa kärnvapen.”

Anna, Hanna och Lina står i vår monter. Vår tidigare praktikant Johanna hälsar på.

Anna, Hanna och Lina står i vår monter. Vår tidigare praktikant Johanna hälsar på.

Visst är det så att IKFF hade velat gå längre kring de här skrivningarna. Den nordiska kvinnorörelsen måste ta ansvar för hur våra länders beslut och agerande påverkar andra delar av världen. Att våra länder stödjer diktaturer och övergrepp mot mänskliga rättigheter, inte minst kvinnors, genom vår vapenindustri är oacceptabelt. Vi tycker att den feministiska rörelsen ska vara emot all vapenexport, till exempel, och vi arbetar för att kärnvapen helt enkelt förbjuds genom ett nytt internationellt avtal. Det hade vi gärna sett i dokumentet, men vi var flera som skulle kompromissa. Det är bra att antimilitarismen finns med och vi kommer att fortsätta arbeta för detta!

Jag tar med mig så mycket från Nordiskt Forum. Jag tar med mig upplevelsen av att plötsligt se Horne ta plats på scenen. Reaktionerna som följt, både mina egna och andras. Men jag tar också med mig enskilda möten, lärdomar och kraften som

fanns på forumet, all aktivitet och alla seminarium, det nordiska samarbetet och våra medlemmar som gjorde ett fantastiskt jobb i vår monter. Jag vet att vi har kapacitet att föra flera kamper samtidigt, för förändring inåt och utåt. Jag tror de går hand i hand. Hela erfarenheten av Nordiskt Forum har bara gjort mig än mer övertygad om att det är möjligt.

Jag hoppas att debatten nu fortsätter. Jag hoppas på stora mått av nyfiket och ödmjukt lyssnande inom kvinnorörelsen i Sverige. Jag börjar med mig själv och IKFF. Vi ska fortsätta att ställa frågor kring vem som för talan på vems bekostnad, i Sverige och även inom vår internationella organisation. Cynthia Enloe har förklarat det väl: ”We never become feminists, it never ends, we are always becoming feminists”. Vi får aldrig stagnera.

Vi har en hel del kvar att göra som IKFF:are. Jag hoppas du är redo för utmaningen för nu är det Women’s Power to Stop War som gäller!

Red_pos_a global_dove

About josefineikff

Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF

Posted on juni 19, 2014, in kvinnor fred säkerhet, Militarism, Nedrustning, Uncategorized and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar

%d bloggare gillar detta: