Monthly Archives: mars 2014

Krigets berättelser får aldrig tystna

Vi nåddes igår av nyheten att Sveriges Radios utrikeskorrespondent Nils Horner blivit mördad på öppen gata i Kabul, Afghanistan. Händelsen är mycket tragisk, våra tankar går självklart till Horners anhöriga och medarbetare.

Denna händelse sätter fokus på journalisternas uppgift och de risker deras arbete ibland för med sig. Jag känner tacksamhet till de utrikeskorrar som befinner sig i konfliktområden och katastrofer och som riskerar livet för att berätta.

De delger oss berättelser från de mest osäkra områdena i världen som tyvärr är många människors vardag. Berättelser för att vi ska få veta och förstå vad som händer i vår omvärld.

För vårt fredsarbete är journalisternas arbete otroligt viktigt. Vi läser och lyssnar. De förser oss med information som är avgörande för att vi ska kunna göra ett bra jobb. Information om utvecklingen i vår omvärld, om kränkningar av de mänskliga rättigheterna, om ökade spänningar och väpnade konflikter.

Men de ger även en röst åt dem som befinner sig i inhumana situationer. De skapar bilder och därmed en närhet mellan lyssnarna och människor långt bort. De synliggör människor som annars endast skulle vara en siffra i statistiken, om ens det. Det är centralt för att avslöja när makt missbrukas men även för skapandet av en human värld, för solidariteten och för att skapa engagemang. En förutsättning för engagemang är insikt och förståelse.

Den senaste tidens ökade osäkerhet för journalister i flera områden är oerhört allvarlig. Riktade attacker mot, och kidnappningar av, journalister som rör sig i konfliktområden har ökat. Afghanistan är ett exempel, Syrien ett annat. Det leder till att journalister inte kan verka i vissa områden och att vi inte får veta vad som händer, att berättelserna tystnar. När berättelserna tystnar så tystnar allt för ofta även omvärldens engagemang.

Journalister har ett otroligt viktigt uppdrag. Vi i fredsrörelsen behöver proffsiga journalister som brinner för att berätta och som vägrar att förenkla. En sådan röst tystnade igår. Men precis som organisationer och aktivister inte får skrämmas till tystnad av människor som ser oss som ett hot, får journalister heller inte göra det. Priset är för högt.

Lyssna till Nils Horners sista inslag ”Afghanistans kvinnor oroliga inför valet” här.

Jag andas feminism. Därför kan jag inte leva utan antimilitarism.

Image

Jag andas feminism. Därför kan jag inte leva utan anti-militarism. Och den här veckan gick hela världen (okej, politikermedia-Sverige) bananas.[1] Krisen i Ukraina har lockat fram de mest patriarkala idéer om våld, makt och beskydd. Vi dumförklaras med enkla lösningar som att militärfordon på Gotland på något sätt ska avskräcka ”Ryssen” från att attackera oss.

Det är klassiska bilder om en mörk, främmande fara som vårt oskuldsfulla land ska beskyddas ifrån med hjälp av en ståtlig militär makt. Alla andra lösningar, idéer och tankar om dialog, diplomati, sanktioner och hållbara politiska och civila lösningar för att lösa upp den pågående konflikten får svårt att bryta fram. Ingen vill framstå som inaktiv och villrådig. Nej, riksdagspartier ställer sig på rad redo att bedyra sin potens, ursäkta manlighet, nej ursäkta, sitt stöd till en utökad budget för Försvarsmakten och ökad militär närvaro på Gotland.

Det är de gamla strukturerna som vaknar till liv. Det är valår och ”rysskräcken” är en historia som fungerar bra i media. Men det som utspelar sig i media kring försvarsbudgetar och militärer på Gotland är samma gamla bilder och patriarkala strukturer som vi som feminister kämpar emot varje dag, bara uppblåst till enorma proportioner. Situationen i Ukraina är oerhört allvarlig av många anledningar men en, tio eller tjugo miljarder till Försvarsmakten kommer inte att skapa ett fredligt Östeuropa.

Den feministiska kampen tar sig an kampen mot våld. Den militariserade debatten kräver samma analys, det är samma idéer och strukturer, och de fortplantar sig till vårt vardagsliv. Feminismen och antimilitarismen går hand i hand och är vägen för att blottgöra förenklade historier och bilder om vad som kommer göra oss alla säkrare. Feminismen trycker på där det känns i försvars- och säkerhetspolitiken för där är idéer om maskulinitet och våld djupt förankrade. Det är just där vi vill och ska vara.

För 100 år sedan stod Europa på randen till ett världskrig. Innan krigsutbrottet stod många upp och protesterade mot de ökade spänningarna, krigshetsen och så småningom det faktiska kriget som bröt ut i juli 1914. För 99 år sedan, i april 1915, samlades 1136 kvinnor i Haag från både stridande och neutrala stater för att protestera mot kriget. De flesta hade inte rösträtt men många tillhörde rösträttsrörelsen. Där bildades IKFF. De gjorde ingen skillnad på kampen för kvinnors rättigheter och kampen mot kriget för de såg att krig och militärt våld var den slutliga manifestationen av allt de kämpade mot.

Image

IKFF har sedan dess växt till en global rörelse. Vi fortsätter vår kamp mot militarism, för fred och frihet runt om i världen. I Sverige, i DR Kongo, i Colombia, i Pakistan och på många fler platser.

Så. Tack alla feminister därute som kämpar och förklarar dag efter dag! Ge mig 8 mars. Ge mig kraft, kamp och organisering. Jag är tillbaka nästa vecka. Och förklarar. Analyserar, reagerar och responderar. Idag ska jag bara fira.

Ha en fantastisk dag!

Bidra till kampen här hemma och visa solidaritet med kvinnofredskämpar över hela världen. Bli medlem i Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet! Anmälan till autogiro 15 kr/mån. 

 

Ps. Här är några andra som har skrivit om Ukraina:

http://www.svenskafreds.se/forhindra-krig-i-ukraina-genom-civila-och-politiska-insatser

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kolumn-jenny-nordberg_3336180.svd

 

 

 


[1]     Läs Bananas, Beaches and Bases. Och läs sedan även allt annat Cynthia Enloe skrivit.

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar