Historiskt skifte i kärnvapendebatten – men Sverige säger nej

I förra veckan var IKFF och Svenska Läkare mot Kärnvapen i New York där staterna i FN:s generalförsamling möts inom första utskottet som behandlar nedrustning. Vi arbetar tillsammans i ICAN, den globala kampanjen för ett kärnvapenförbud, som har över 300 partnerorganisationer i 80 länder.

Under nedrustningsmötet var vi på plats i FN för att tillsammans inom ICAN driva staterna till att hålla starka uttalanden om humanitära perspektiv på kärnvapen. Vi lyckades över förväntan. 125 stater gick samman i ett uttalande som kräver kärnvapennedrustning utifrån ett humanitärt perspektiv. Det är en historisk händelse att så många stater går samman i ett gemensamt initiativ!

Kortfattat handlar ett humanitärt perspektiv på kärnvapen om att göra kärnvapen mindre legitima, mindre acceptabla. Länge har kärnvapenstaterna fått sätta agendan och därmed har kärnvapen setts som nästan ”heliga” vapen som inte kan nedrustas. Genom att fokus riktas mot de fruktansvärda humanitära följderna när kärnvapen används, påminns vi om att kärnvapenstaternas tolkning är helt absurd.

Om kärnvapen detonerar – avsiktligt eller av misstag – kan det leda till att miljoner människor dör, att klimatet helt förändras, att en svältkatastrof följer, och att människor i flera generationer framöver drabbas av sjukdomar och genetiska defekter på grund av strålningen. Kärnvapen är massförstörelsevapen med ofattbart grymma konsekvenser. Det är inte legitimt för någon stat att ha dem. Konsekvenserna skulle bli så fruktansvärda och omfattande att det inte skulle gå att sätta in tillräckliga hjälpinsatser.

De 125 staterna sa i sitt uttalande i FN i förra veckan att det enda sättet att försäkra oss om att detta aldrig sker, är att kärnvapnen helt nedrustas. Och att det är alla staters ansvar att bidra till det. Här kan ni läsa hela uttalandet.

Uttalande lades fram av Nya Zeeland. Danmark, Norge, Sydafrika, Japan, Österrike och Schweiz är några av de 125 stater som skrev under. Men Sverige sa nej till att stå bakom. Det var ingen överraskning. Sverige brukade spela en central och drivande roll i nedrustningsförhandlingar, men regeringen har nedprioriterat frågan så att Sverige tappat sin progressiva roll. Diplomater från andra länder frågar oss med rätta vad som har hänt.

Image

Ambassadör Dell Higgie från Nya Zeeland intervjuas efter att ha hållit det historiska uttalandet om humanitära konsekvenser av kärnvapen. Foto ICAN

Vår regering anslöt sig istället till en annan grupp med 17 stater, däribland flera Natostater och andra kärnvapenallierade. De sa istället att de erkänner att de humanitära konsekvenserna av kärnvapen är ”förödande”, men att ”förväntningarna” är högst på kärnvapenstaterna.

Tolkningen i FN är tydlig: syftet med uttalandet som Sverige istället skrev under är att försöka underminera det humanitära initiativet för nedrustning. Eftersom det inte längre går att undvika den humanitära debatten om kärnvapen, inte ens för Natostater och andra kärnvapenallierade, försöker stater som Australien, Kanada och Sverige att ta kontrollen över agendan igen. De försöker att göra detta genom att erkänna de humanitära konsekvenserna men samtidigt försvara status quo – samma gamla nedrustningsförsök som hittills inte har fungerat. Under flera decennier har kärnvapenstaterna fått sätta agendan för nedrustningsdebatten. På så vis har de kommit undan med att modernisera sina kärnvapen istället för att nedrusta dem. Det uppskattas att kärnvapenstater spenderar över 100 miljarder dollar per år (drygt 670 miljarder kronor) på sina kärnvapen. Inom icke-spridningsavtalet NPT görs inga framsteg för nedrustning även om avtalet har bestämmelser om det.

Det är uppenbart att det system vi har idag behöver kompletteras med nya initiativ. Siffrorna 125 vs. 17 talar sitt tydliga språk. Majoriteten väljer att stå bakom det humanitära initiativet och Nya Zeelands uttalande. Majoriteten säger att något nytt måste hända. Det är dags att flytta fram positionerna, sluta låta kärnvapenstaterna sätta agendan, och börja ta gemensamt ansvar för att vi ska få leva i en kärnvapenfri värld.

Kemiska och biologiska vapen, klustervapen och landminor, har förbjudits på grund av att de är inhumana och leder till fruktansvärda konsekvenser för civila. Förbuden har lett till nedrustning, och de har påverkat även de stater som inte skrivit under. Nästa logiska steg är att förbjuda kärnvapen: det sista massförstörelsevapnet som inte är förbjudet. Det är ICAN:s mål, och det kommer att hända.

FN-mötet visar att den internationella kärnvapendebatten är under förändring. Kärnvapen har i flera decennier setts som nästan overkliga eller abstrakta vapen som kan flyttas runt som schackpjäser. Men idag går det inte längre att blunda för den humanitära debatten som progressiva stater och ICAN driver fram. Det har varit tydligt i FN på senare tid att det här gör kärnvapenstaterna nervösa. Det betyder att vi är något på spåren.

Vi står mitt i ett momentum för förändring. Sverige kan fortfarande acceptera majoritetens vilja till nytänk för nedrustning istället för att underminera det humanitära initiativet. Sverige kan fortfarande vara med och skriva nedrustningshistoria. Men det är hög tid att tänka om.

About josefineikff

Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF

Posted on oktober 30, 2013, in Uncategorized. Bookmark the permalink. 1 kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar

%d bloggare gillar detta: