Monthly Archives: april 2013

Carl Bildt, det är dags att lyssna

Den här veckan är IKFF tillsammans med Svenska Läkare mot Kärnvapen i Genève där staterna inom icke-spridningsavtalet för kärnvapen (NPT) möts för förberedande förhandlingar (PrepCom). Mötet är en förberedelse inför nästa stora översynskonferens inom NPT som äger rum 2015.

Trycket från det civila samhället är stort här på FN i Genéve. IKFF och Svenska Läkare mot Kärnvapen står båda bakom International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN) som har många aktivister och lobbyister på plats som rapporterar och pratar med stater. Och igår fick vi bekräftat att vårt arbete gör skillnad! Hela 78 stater skrev under ett uttalande som Sydafrika presenterade om att de humanitära konsekvenserna av kärnvapenanvändning är oacceptabla och ohanterbara och att alla världens kärnvapen därmed måste elimineras.

ICAN har arbetat hårt för att det mänskliga perspektivet ska stå i fokus här i Genève. Ofta diskuteras kärnvapen på ett abstrakt sätt, som om vapnen är schackpjäser som kan flyttas runt, och vi är övertygade om att det hindrar nedrustning. Att 78 stater – över 75 procent av de som deltar i mötet – verkar hålla med är en stor framgång.

Men helt glada är vi inte. För trots upprepade försök från ICAN och andra sade Sverige nej till att stå bakom Sydafrikas uttalande om humanitära konsekvenser. Bland de som stod bakom uttalande fanns både EU- och Natostater. Sverige anser att det momentum som byggs upp kring det humanitära perspektivet på kärnvapen är ”distraherande”. Värt att notera är att detta är den förklaring som USA och de andra kärnvapenstaterna inom NPT gett till varför de inte ville delta i en konferens om humanitära konsekvenser i Oslo tidigare i år. Dagarna innan NPT-mötet lanserade UD dessutom att Sverige går ur nedrustningssamarbetet New Agenda Coalition. Sverige höll ett eget anförande här i tisdags vilket var precis så svagt som vi hade befarat. Inga nya samarbeten eller initiativ för konkret nedrustningsarbete presenterades. Inte heller utannonserade UD att Sverige har lämnat New Agenda Coalition vilket inte kan tolkas som annat än att de vill smyga sig fria från ansvar.

Det är ett definitivt faktum att den svenska nedrustningspolitiken har ändrat kurs till det sämre. Vi brukade vara en progressiv stat men nu säger vi inget alls av substans om nedrustning. Det är pinsamt, och vi svenska NGO:er är inte de enda som tycker det. Flera riksdagsledamöter börjar nu uttrycka kritik över Sveriges försvagade politik. Socialdemokraternas säger i sitt nya partiprogram att de vill arbeta för ett förbud mot kärnvapen, och även allianspolitiker verkar bekymrade över att Sveriges röst börjat tystna.

Carl Bildt, det är dags att lyssna. Om inte på oss i det civila samhället, eller de 78 stater som försöker göra något för att förändra situationen, så i alla fall på det folkvalda parlament som din politik ska förankras i. Det här duger inte längre.

Stop Killer Robots!

Stopkillerrobots2

Idag lanserar IKFF tillsammans med bland andra Human Rights Watch och Nobel Women’s Initiative ”Campaign to Stop Killer Robots”.

Helautonoma vapen har kommit att kallas ”Killer Robots”. Det kan låta som något långt in i framtiden, nästan som science fiction men det är många stater och företag som är långt fram i utvecklingen av vapen som inte kräver någon människa för att fungera.

Se Human Rights Watchs film:

Läs mer på kampanjsidan och häng med när det civila samhället sätter stopp för dessa vapen, innan de når bortom övningsfälten!

Sverige vid ett vägval – vi kräver ett stopp för svenska drönare

Sverige som kärnvapenland känns otänkbart idag. Men faktum är att Sverige under kalla kriget, när kapprustningen var som störst och Sovjet provsprängt sina första kärnladdningar, hade ett långtgående kärnvapenprogram. Förespråkarna sa att utvecklingen var oundviklig och att Sverige inte skulle kunna försvara sig utan egna kärnvapen. Tack vare engagerade politiker, ett starkt civilt samhälle och stort engagemang hos allmänheten skaffade Sverige aldrig några egna kärnvapen. Istället nedmonterades utvecklingsanläggningarna och Sverige skrev under det alltjämt viktigaste fördraget om kärnvapen, icke-spridningsavtalet (NPT), som handlar om att vapnen inte ska spridas och att kärnvapenstaterna ska nedrusta.

Att Sverige var på väg att utveckla egna kärnvapen men sedan valde en annan väg är en viktig förklaring till att Sverige tidigt var en stark röst för kärnvapennedrustning. Vi hade tekniskt kunnande, legitimitet och ett moraliskt övertag när vi manade andra länder att gå samma väg.

Idag står vi inför ett liknande vägval. Vi upplever återigen en utveckling av vapen som är starkt tvivelaktiga såväl folkrättsligt, etiskt som humanitärt. Det handlar om förarlösa flygplan, eller så kallade drönare. Drönarna har redan används vid hundratals tillfällen. Tusentals människor har dödats av amerikanska drönarattacker, bland offren finns över tusen civila inklusive barn. Oskyldiga människor lever under konstant hot för att drönare kan döda dem eller deras anhöriga när som helst. 

USA har använt drönare på ett folkrättsvidrigt sätt. Attackerna skapar oerhört mänskligt lidande och misstänka terrorister dödas i utomrättsliga avrättningar istället för att ställas inför rätta. Det är olagligt. Länge kunde USA göra detta utan någon större debatt, även om det finns bestämmelser i den humanitära rätten om att nya vapentyper måste analyseras utifrån hur de till exempel drabbar civila. Men nu börjar även andra stater att utveckla sin egen teknologi och då skapas en ny oro. En oro som även har nått Sverige.

Sverige har deltagit i ett testprojekt för att utveckla den europeiska drönaren Neuron. På detta har Sverige lagt över 750 miljoner kronor. Argumenten som anges känner vi igen. Anna-Lena Sörenson från Socialdemokraterna sa så sent som igår på Kalla Fakta att utvecklingen är oundviklig och att Sverige måste vara med. Liknande argument twittrade utrikesminister Carl Bildt igår med anledning av diskussionen om Neuron: ”Nödvändigt att Sverige strävar efter att ligga i framkanten vad gäller ny teknologi. Inte minst för vårt försvar”.

Känner ni igen det?

Sverige har en unik möjlighet att ta ställning mot drönare och mot helt autonoma vapen. Det här är vapentyper som vi ännu inte kan överblicka konsekvenserna av och vi står vid ett vägval. Tydligt är att drönare lett till oerhört mänskligt lidande i Pakistan, Yemen och andra länder, men vi kan ännu inte se vilka konsekvenserna blir när fler stater får tillgång till drönare. Precis som det var med kärnvapnen kan vi idag knappt ana vad de långsiktiga konsekvenserna blir. Framtidens ansvar får axlas av nästa generation, precis som vi idag lever under ett konstant kärnvapenhot.

Jag vill att Sveriges riksdag ska fatta ett beslut om att Sverige inte ska utveckla, tillverka eller använda drönare. Jag vill också att riksdagen ska fatta beslut om att drönare inte ska få testas på svensk mark – något som sker idag. Det skulle ge Sverige en unik möjlighet att driva på internationell reglering av drönare och tydliga regler om hur, när och om de får användas. Vi skulle återigen kunna vara ett land som går i täten för nedrustning och fred.

Tycker du som jag? Skriv under vårt upprop. Tillsammans kan vi kräva ett stopp för svenska drönare!

 Se Kalla Fakta om Sverige och drönarkriget.

Läs vår debattartikel ”Ska Sverige bedriva drönarkrig?”

Jag vill egentligen inte skrämmas

En detonation och tiotusentals människor dör. Allt brinner.

Ett dygn senare har ytterligare fyrtiotusen människor dött. Törsten är så stor, men i kroppen brinner vattnet som eld.

Ytterligare ett dygn senare är hela samhället lamslaget. All infrastruktur är sönderslagen. K a o s.

Några fler detonationer som svar.

Ett moln bildas.

Ingen sol skiner igenom.

Grödorna vissnar. Allt vissnar.

Det händer där borta. Men här svälter vi ihjäl. Det finns ingen mat kvar.

Jag brukar inte vilja skrämmas. Men ibland blir jag så förbannad. Jag vill skaka om. Skrika. Förklara att alla tittar åt fel håll. Vilket håll? Ditåt?

Det är mycket uppmärksamhet kring Nordkorea just nu. Människor som flytt från arbetsläger försöker påminna oss om att hundratusentals människor har dött och står inför döden i Nordkorea, men uppmärksamheten vänds mot kärnvapenhotet.

Det fungerar uppenbarligen också bra för medielogiken. Det är sådär lite lagom spännande. Lite hanterbart läskigt, nästan kittlande.

Foto: ICAN Sverige

De verkliga konsekvenserna av kärnvapen är ofattbara. Jag vet. För jag fattar inte.

Det finns idag drygt 19 000 kärnvapen i världen. Flera tusen av dem står redo att användas inom några minuter.

Norska försvarets forskningsinstitut och Röda Korset har undersökt vad de kunde göra om en atombomb detonerade antingen på en gata eller lite högre upp i luften i Oslo. De kom fram till att de kunde göra

Ingenting.

Alla skulle ha dött, sjukvården skulle vara lamslagen. Ingen hjälp skulle finnas att få.

Nåväl.

Vi slår ifrån oss. Vi tänker att det inte kan hända här. Att det finns ”säkra” kärnvapen och ”osäkra” kärnvapen. Någon håller koll på de senare? Visst? Det finns väl bra och dåliga kärnvapen? Och Ryssland och USA är ju bra, inte som Nordkorea.

Världens farligaste handväska

Världens farligaste handväska

Men varför reser Obama alltid med en liten väska? En väska med en knapp som kan sätta stopp för allt. Som kan döda alla. Närsomhelst. Vilken makt har han tagit? Med vilken rätt hotar han världen? De tar rätten till våra liv Putin, Obama, Cameron, Hollande, Jiabao, Netanyahu, Singh och Khan Khoso. Och fler vill ta sig samma rätt Khamenei, Jong Un och andra vi inte ens vet namnet på.

Världen har krympt. Inte bara stater kan ha kärnvapen. En liten laddning där, i en värld som har krympt, kan lätt bli en detonation här.

Ibland försöker jag ta in hotet från kärnvapen. Det som är ständigt riktat mot oss. Men jag kan inte. Det går inte.

Kalla kriget försvann men inte kriget mot dig och mig.

Alla pekar på Nordkorea. Jag vill peka på alla andra. Nedrustning är den enda vägen framåt. Låt ingen säga dig något annat. Och ja, du ska vara rädd. Du ska vara arg. Men du ska också vara glad. För det finns de som är redo att testa något nytt. Därför kommer jag särskilt att följa några motioner i dagarna på socialdemokraternas kongress:

M28:4 (Vetlanda arbetarekommun) att Socialdemokraterna verkar för instiftandet av en internationell konvention som förbjuder kärnvapen

M30:4 (Uppsala arbetarekommun) att Socialdemokraterna verkar för instiftandet av en internationell konvention som förbjuder kärnvapen

M31:4 (Stockholms partidistrikt) att Socialdemokraterna verkar för instiftandet av en internationell konvention som förbjuder kärnvapen

M32:4 (Kungsbacka arbetarekommun) att Socialdemokraterna verkar för instiftandet av en internationellkonvention som förbjuder kärnvapen

M33:4 (Eslövs arbetarekommun) att Socialdemokraterna verkar för instiftandet av en internationell konvention som förbjuder kärnvapen

M34:4 (Halmstads arbetarekommun) att Socialdemokraterna verkar för instiftandet av en internationell konvention som förbjuder kärnvapen

Pressmeddelande: FN-staterna antar historiskt vapenhandelsavtal

Alldeles nyss antog FN:s medlemsstater ett historiskt vapenhandelsavtal. Det finns fog att säga att IKFF arbetat för detta avtal i snart 100 år. Nu är det dags att fira, läs mer om varför i vårt pressmeddelande:

FN-staterna antar historiskt vapenhandelsavtal
Arms Trade Treaty förbjuder vapenexport som riskerar bidra till genusbaserat våld

Stockholm 2 april 2013

Efter sju års förhandlingar röstade FN:s generalförsamling idag fram det internationella vapenhandelsavtalet Arms Trade Treaty (ATT). Avtalet förbjuder vapenexport om det finns en risk för att vapnen kan användas för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter. ATT är även det första avtalet som erkänner kopplingen mellan den internationella vapenhandeln och genusbaserat våld, så som våld mot kvinnor i konflikter.

Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF, har inför och under förhandlingarna arbetat för att ATT ska innehålla bindande bestämmelser om att förebygga genusbaserat våld. IKFF finns i flera länder där den okontrollerade vapenspridningen utgör ett av de största hindren för kvinnors säkerhet och politiska deltagande, till exempel i Nigeria, DR Kongo och Colombia. IKFF har gått i täten för arbetet på internationell och nationell nivå för att Arms Trade Treaty ska erkänna denna koppling. Det antagna avtalet visar att arbetet har gett resultat.

Arms Trade Treaty säger att en stat inte får exportera vapen, ammunition eller vapendelar om det finns en risk för att dessa kommer användas för genusbaserat våld som utgör brott mot mänskliga rättigheter eller humanitär rätt, underminerar fred och säkerhet, eller utgör del av transnationell organiserad brottslighet så som trafficking. Det är ett framsteg i kampen mot det genusbaserade våldet, säger Josefine Karlsson, generalsekreterare IKFF.

Det antagna Arms Trade Treaty är starkare än tidigare förslag till avtal, som IKFF riktat skarp kritik mot. Men samtidigt kvarstår flera svagheter. Till exempel finns det typer av vapen och vapenöverföringar som avtalet inte reglerar, och avtalet saknar tydliga krav på att staterna ska redovisa sina vapenaffärer öppet. Överföringar av ammunition och vapendelar regleras inte lika starkt som handeln med vapen, trots påtryckningar från många stater, däribland Sverige.

Arms Trade Treaty ska ses som ett första steg, säger Josefine Karlsson: Förhandlingarna om ATT har bidragit till att nya normer nu skapas kring vapenhandel. Många FN-stater har under förhandlingarna uttalat sig starkt om de negativa humanitära konsekvenserna av vapenhandeln – inte minst de stater som drabbas av den okontrollerade handeln genom förlorade människoliv, lidande och förvärrade konflikter. För att Arms Trade Treaty ska nå sitt uttalade mål – att minska mänskligt lidande – måste det implementeras utifrån starkast möjliga tolkningar av avtalets villkor. 

För att säkerställa att Arms Trade Treaty inte används för att legitimera sådan handel som inte borde tillåtas, kommer det civila samhället att ha en central roll. Det civila samhället kommer att övervaka och driva på för att stater implementerar avtalet så effektivt som möjligt.

Trots avtalets många brister är antagandet av Arms Trade Treaty en stark signal från det internationella samfundet om att stater måste säkerställa att deras vapenexport inte bidrar till mänskligt lidande. IKFF har i snart 100 år arbetat för vapenkontroll, nedrustning, och kvinnors säkerhet och politiska deltagande. ATT är ett steg i rätt riktning, säger Josefine Karlsson, generalsekreterare för IKFF.

Processen för att ta fram Arms Trade Treaty (ATT) har pågått sedan 2006. Förhandlingarna har drivits fram av det civila samhället och stater som Japan, Storbritannien, Costa Rica och Kenya. Även Sverige har haft en central och pådrivande roll under förhandlingarna. Bland annat är Sverige en av de stater som ställt sig bakom starka villkor om att förebygga genusbaserat våld.

Två tidigare försök har gjorts för att nå konsensus kring Arms Trade Treaty: i juli 2012 och den 28 mars i år. På grund av att Nordkorea, Syrien och Iran blockerade konsensusbeslut i förra veckan, togs avtalet vidare till FN:s generalförsamling där det idag antogs genom att 154 stater röstade för det. 3 stater röstade emot och 23 lade ned sin röst.

Det antagna avtalet finns att läsa här: http://reachingcriticalwill.org/images/documents/Disarmament-fora/att/negotiating-conference-ii/documents/L3.pdf

IKFF:s internationella projekt Reaching Critical Will har samlat information, uttalanden och analyser om Arms Trade Treaty här: http://reachingcriticalwill.org/disarmament-fora/att/negotiating-conference-ii

Kontakt:

Josefine Karlsson, generalsekreterare IKFF: 0707-98 73 83

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar