Till Nobels fredspristagare år 2012

Alfred Nobel ville att mottagare av hans fredspris ska ”hafva gjort menskligheten den största nytta” och verkat ”för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser”. Nobel hade förmodligen Bertha von Suttner i bakhuvudet, en fredsaktivist som arbetade för Nobel. Suttner fick fredspriset år 1905 och skrev den klassiska boken ”Ned med vapnen!”.

Istället ges priset idag till EU, även om vi i den europeiska säkerhets- och utrikespolitiken ser militarisering, orättvisa handelsavtal och en inhuman flyktingpolitik. EU-medlemsstaten Storbritannien beräknas lägga 1075 miljarder kronor på att renovera sina kärnvapen den närmaste tiden. (Tur att EU får ett stöd på 10 miljoner från Nobel … Tänk att kommittén inte kunde komma på någon med större behov?) Behandlingen av romer, främlingsfientlighet och MR-kränkningar inte minst mot HBTQ-personer är också med på listan över områden där EU inte lever upp till fredsprisets anda. På den utrikespolitiska sidan rör det sig om en politik som värnar medlemsstaternas export mer än mänsklig säkerhet och hållbar utveckling.

Men, med detta sagt: nu har EU fått priset och låt oss då fokusera på förändring. EU började trots allt som ett fredsprojekt.

Därför har jag funderat på förslag till förändringar som jag tror krävs för att EU återigen ska bli en fredsaktör och en pristagare värdig sin utmärkelse. För mig som generalsekreterare för IKFF ligger fokus på EU:s utrikespolitiska agerande. Här är mina förslag:

  1. År 2010 lanserade Sveriges utrikesminister Carl Bildt tillsammans med Finlands utrikesminister Alexander Stubb en idé om ett europeiskt fredsinstitut i syfte att stärka unionens roll som fredsmäklare. Institutet ska bland annat fokusera på konfliktförebyggande. Det är ett positivt initiativ som medlemsstaterna bör stödja.
  2. Resurser bör föras över från EU:s militaristiska investeringar till en vidareutveckling av civil krishanteringsförmåga.
  3. EU ska vara en röst för medling och stärka sitt arbete för konfliktförebyggande arbete och early warning-system (tidiga varningssignaler), som var uppe på agendan under toppmötet i Göteborg. EU ska stödja initiativ i FN för att göra sådana system genusmedvetna och säkerställa att EU:s eget arbete är genusmedvetet.
  4. EU ska verka för nedrustning och demobilisering i postkonfliktstater och föregå med gott exempel genom att själva nedrusta, inte minst Storbritanniens och Frankrikes kärnvapen samt andra staters kärnvapen på europeisk mark. EU-linjen i kärnvapenförhandlingar bör vara att verka för en konvention som förbjuder kärnvapen.
  5. EU:s utvecklingsmedel ska stärka progressiva aktörer i det civila samhället, som genom sitt arbete för mänskliga rättigheter och demokrati kan bidra till fred och säkerhet bättre och mer långsiktigt än militära insatser. En start kunde vara Svenska Freds förslag: ”Det enda vi kan hoppas nu är att EU väljer att lägga prissumman i en fredsfond varifrån gräsrotsorganisationer kan ansöka om stöd för sitt fredsarbete.”
  6. EU-stater ska sluta exportera vapen till stater som kränker mänskliga rättigheter och är del i konflikter. Istället ska unionen och dess medlemmar vara en stark röst i förhandlingarna för Arms Trade Treaty, ett kommande globalt vapenhandelsavtal som i största möjliga mån bör villkora vapenhandeln till bestämmelser om mänskliga rättigheter.
  7. EU-parlamentet har antagit en rapport som uttrycker att EU behöver göra betydligt mer för att leva upp till FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Rapporten säger också att kvinnors reella ekonomiska rättigheter måste stärkas för att kvinnors säkerhet ska kunna öka. Detta måste EU agera för genom sin handelspolitik, genom sin säkerhetspolitik och genom sin utvecklingspolitik.
  8. Till sist, som jag skrivit tidigare måste EU måste säkerställa att unionens utvecklingsmedel inte påverkas av USA:s antiabortlagstiftning för utvecklingsmedel. Biståndsorganisationer och humanitära organisationer som finansieras med federala amerikanska biståndspengar får inte använda pengarna för abortrelaterad verksamhet; inte ens i fall där flickor och kvinnor blivit gravida till följd av våldtäkt i konflikter. Eftersom EU:s och USA:s biståndspengar i mångt och mycket ges till samma globala organisationer riskerar även EU:s biståndsmedel att drabbas av USA:s inhumana och människorättsvidriga policy mot abort. EU måste säkerställa att abortmotståndet inte får påverka unionens utvecklingspolitik.

Det här är några av de krav som vi kan ställa på mottagare av Nobels fredspris år 2012.  Jag ser fram emot en fortsatt diskussion om hur EU återigen kan bli det fredsprojekt det en gång startade som.

Tips: Här kan du se en intervju från 2011 med Fredrik S. Heffermehl som skrivit en bok om flera pristagare som han inte tycker borde ha fått Nobels Fredspris.

About josefineikff

Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF

Posted on oktober 15, 2012, in Uncategorized. Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar

%d bloggare gillar detta: