Kvinnors uppnådda rättigheter måste försvaras

Ibland möts jag av föreställningen att alla de konventioner och resolutioner som antagits inom FN, om kvinnors säkerhet och rättigheter, betyder att det nu bara är implementering kvar. Alla stater är väl ändå överens nu? Inte kan det finnas så mycket att förhandla om? Det är väl mest implementeringen som ska till?

Jag kan inte nog påpeka att det inte stämmer. För några veckor sedan skrev jag om Margot Wallströms senaste rapport till säkerhetsrådet och hur hennes slutsatser och rekommendationer är långt ifrån okontroversiella (här).

I förra veckan blev det återigen tydligt att vi på många sätt lever i en tid när kvinnors rättigheter är hotade. Till och med mer än för 20 år sedan. FN:s kvinnokommission (Commission on the Status of Women, CSW) är ett stort möte som hålls varje år för att medlemsstaterna ska diskutera hur kvinnors rättigheter inom olika områden ska stärkas. Eller ja, det är förhoppningen. Årets CSW visade sig långt ifrån leva upp till den förhoppningen eftersom staterna efter många och långa förhandlingar lyckades enas kring väldigt lite. Årets CSW resulterade inte i några gemensamma slutsatser. Det hör inte till vanligheterna, och därför är det viktigt att reflektera kring detta.

Temat för årets CSW var kvinnor på landsbygden. Det är inte ett särskilt kontroversiellt politiskt tema. Inte om vi jämför med frågor som behandlar kvinnors rättigheter inom säkerhetspolitiken, där mäns ovilja att släppa ifrån sig halva makten brukar vara som starkast. Eller SRHR-frågor som skrämmer slag på Vatikanstaten och Iran som blir bästa kompisar i FN-sammanhang. (Många stater som aldrig skulle tala med varandra lyckas på något sätt enas mot att kvinnor ska ha rätt över sin egen kropp). Men nej, inte ens när det gäller att förbättra rättigheter och villkor för de miljontals kvinnor som lever på landsbygden, lyckades det internationella samfundet nå beslut om vägen framåt. (Förövrigt spenderar det internationella samfundet, enligt FN:s beräkningar, 7.5 miljarder dollar på utvecklingsstöd ”official development assistance (ODA)” för utveckling på landsbygden men bara blott 3 procent är öronmärkt för projekt där jämställdhet är primärt mål.)

Det här gör mig mycket skeptisk inför BanKi Moons förslag mot slutet av förra veckan om en ny världskonferens för kvinnors rättigheter. Alltså en konferens likt den som arrangerades i Peking 1995 och som sedan har följts upp av översynskonferenser. Pekingkonferensen var ett stort framsteg. Det var bland annat första gången som temat ”kvinnor i konflikt” blev föremål för slutsatser i ett tungt internationellt sammanhang. En del menar nu alltså att det är dags för en ny konferens, men jag är inte en av dem. Jag tror helt enkelt att det vore för riskabelt. Det är för farligt att öppna upp de konventioner vi redan har, jag tror att det kan sluta i sämre beslut och svagare formuleringar än de som gäller idag. Och formuleringar har betydelse, de driver den internationella utvecklingen framåt – eller bakåt.

Här kan du läsa uttalandet från Michelle Bachelet, chef för UN Women, angående att CSW inte resulterade i några gemensamma beslut. (http://www.unwomen.org/2012/03/impasse-at-commission-on-status-of-women-deeply-regrettable/)”

Och här kan du läsa en artikel om CSW och kopplingarna till resolution 1325 under årets möte: http://ipsnews.net/news.asp?idnews=107052

About josefineikff

Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF

Posted on mars 19, 2012, in Uncategorized. Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar

%d bloggare gillar detta: