Margot Wallström provocerar i säkerhetsrådet

Igår diskuterade FN:s säkerhetsråd generalsekreterarens senaste rapport om konfliktrelaterat sexuellt våld. Rapporten bygger på Margot Wallströms arbete som FN:s särskilda representant i frågor som rör konfliktrelaterat sexuellt våld. Jag tycker att hon höll ett starkt anförande igår där hon inte väjde för opopulära ämnen såsom kopplingen till vapen och miltarisering, utpekandet av enskilda stater där det inte nödvändigtvis pågår ett krig, och det faktum att sexuellt våld även utförs gentemot män.

Wallströmrapporten listar misstänkta grupper som bland andra Lord’s Resistance Army (LRA) i Centralafrikanska republiken och beväpnade milisgrupper i Elfenbenskusten. Det är viktigt. Det visar att Wallström har starkt fokus på att bekämpa den straffrihet som råder för sexuellt våld. Årets rapport är den första att namnge aktörer som är misstänkta för att ha utövat sexuellt våld som en strategi i krig, en möjlighet som kommer från resolution 1960.

Wallström skriver idag på DN Debatt att ”om det [sexuellt våld] kan beordras kan det också bestraffas”. Hon har nämligen kämpat hårt för att bemöta en fortfarande rådande föreställning om att sexuellt våld följer konflikter ”som av naturen”, och att detta inte skulle gå att förhindra. Det är lätt att glömma hur kontroversiellt hennes arbete är. Parallellt med den offentliga debatten pågick intensiva diskussioner om vad som skulle bli slutsatserna från mötet. Många länder tycker att andra organ inom FN ska arbeta med dessa ”kvinnofrågor” – idén om att kvinnors säkerhet är säkerhetspolitik är långt ifrån självklar!

Margot Wallström under gårdagens möte i säkerhetsrådet. Foto: UN Photo/JC McIlwaine

Wallström skriver idag också på DN Debatt att ”om sexuellt våld kan planeras kan det också förebyggas”. Krishantering behövs, men utan förebyggande arbete uteblir den långsiktiga stabiliteten och freden. För att straffriheten ska kunna bekämpas måste kvinnor få ökat politiskt och ekonomiskt inflytande, och det kan inte uppnås genom kortsiktig krishantering. Sexuellt våld är ofta en indikation på att konflikt är på väg att bryta ut. Våldet måste bemötas i ett tidigt skede och leda till reaktion och aktion. Det kräver starka satsningar på kvinnors ekonomiska och politiska rättigheter, så att de patriarkala, militaristiska och våldsbejakande normer som underbygger våld mot kvinnor motverkas på djupet. Sexuellt våld, konstaterade Wallström igår, upprätthålls ofta av otillräckliga satsningar på nedrustning.

Wallströms val att rapportera om sexuellt våld i länder som Egypten, där det inte råder en traditionell väpnad konflikt, är långt ifrån okontroversiellt. Flera representanter uttryckte igår missnöje över att våldet i deras länder omnämns i rapporten. I FN kan små skillnader som den mellan ”konfliktrelaterat sexuellt våld” och ”sexuellt våld i väpnade konflikter” irritera stater som känner sig utpekade men få långtgående konsekvenser för enskilda offer. Vi får inte glömma att fighten för dessa kvinnor är långt ifrån över med Margot på plats i FN. Hon kämpar med näbbar och klor för sitt mandat. Jag hoppas att svenska politiker nu tydligt och öppet visar sitt starka stöd för Wallströms rapport, så att det viktiga arbete hon utför har en säker plats på säkerhetsrådets agenda även i framtiden.

Ps. Här kan du läsa det enda uttalande som det civila samhället fick göra. Jag är lite extra stolt eftersom det till stor del var våra kollegor på IKFF:s kontor i New York som skrev det! IKFF är en av organisationerna i NGO Working group on Women, Peace and Disarmament. Ds.