En säkerhetspolitik värd namnet på Folk och Försvars rikskonferens?

Idag börjar årets Rikskonferens i regi av Folk och Försvar. Inför konferensen har flera tunga aktörer rest krav på mer resurser till militären. ÖB skrev redan i höstas att Försvarsmakten behöver mer pengar efter 2014. Det motiveras bland annat med kostnader för krigsmateriel. Därtill publicerade Officersförbundet nyligen en rapport med slutsatsen att ytterligare 8 miljarder krävs till försvarsbudgeten.

Till bakgrund för det nya insatsförsvaret ligger idén att svensk säkerhetspolitik till sin helhet ska kunna motverka konflikter i regioner långt utanför Sveriges gränser. Det är bra. Men det görs inte bäst genom att Sveriges försvarsbudget ökar för att försvaret ska kunna köpa fler vapen. Denna envishet med att fortsätta angripa säkerhetspolitiska hot genom militära metoder är inte bara oerhört dyr – det visar växande försvarsutgifter i flera länder. Det är framförallt inte heller en lösning. Militära satsningar kan inte lösa de riktigt stora säkerhetspolitiska problemen, som dessutom ofta ligger till grund för väpnade konflikter, så som klimathot, fattigdom och bristande demokrati. De senaste 10 årens ökning av världens militära utgifter med 50 % – till ofattbara 1 630 miljarder US dollar – har inte gett valuta för pengarna. Militära insatser kan som mest kan stilla symptomen av väpnat våld och aldrig lösa grundproblematiken.

Medan vi fortsätter satsningar på symptomhantering, bortprioriteras insatser som skulle bidra till verkliga lösningar som inkluderar allas rätt till säkerhet. Sveriges militära insats i Libyen är ett sådant exempel, då vår potential och möjlighet att bidra med civilt och konfliktförebyggande arbete inte togs till vara. Idag vet vi till exempel att sexuellt våld mot kvinnor förekom i stor omfattning på ett systematiskt sätt under konflikten i Libyen. Hur stor betydelse fick en bred mänsklig säkerhetsanalys i planeringsarbetet och hur väl integrerad var Sveriges handlingsplan för resolution 1325 under den svenska närvaron? Gjordes tillräckligt långsiktiga analyser med stöd till de positiva krafter som organiserade sig i konfliktens skugga? Vilken prioritet gavs dessa värden av civila samhällets organisering och mänsklig säkerhet då de ställdes mot stelbenta traditionella analyser och försvarsexportspolitiska hänsyn?

Ytterligare ett exempel är regeringens nyligen framlagda proposition om klusterammunition. Användandet av klustervapen är ett stort humanitärt problem som i högsta grad drabbar civila. Konventionen om klustervapen (CCM) är ett starkt fördrag som borde resultera i en stark lagstiftning i Sverige. Men den framlagda propositionen innehåller brister, som att regeringen inte vill införa ett förbud mot investeringar i företag som utvecklar eller tillverkar klusterammunition. Regeringen vill också utesluta möjligheten att förbjuda transit av klusterammunition genom Sverige.

UN Photo Albert Gonzalez Farran

Propositioner och skrivelser om resolution 1325 och mänsklig säkerhet måste förverkligas när det verkligen gäller – till exempel inför insatser i konfliktområden eller vid beslut om krigsmateriel. Vi har sagt det förut, och jag säger det gladeligen igen; en hållbar säkerhetspolitik börjar i nedrustning och civilt fredsarbete för att främja demokratisering, mänskliga rättigheter och utveckling i labila regioner. Den måste också utgå från det självklara faktum att kvinnor har rätt till säkerhet och till deltagande i säkerhetspolitiskt arbete.

Därför hoppas vi att morgondagens diskussioner (som enligt programmet bör röra sig bortom ”säkerhetspolitik=försvarspolitik”) tar ett brett grepp på vad säkerhet är, och hur det uppnås. Måndagens talare inkluderar bland annat Håkan Juholt. I sitt linjetal efter att ha blivit vald till partiledare sa han så här:

”Det saknas mer än 100 miljoner kvinnor på jorden. Så många kvinnor hade fått leva om kvinnor hade haft samma tillgång till vård mat och fysisk trygghet som män. 100 miljoner! Det är en makaber siffra. Det här kriget talar vi sällan om – att hålla tillbaka halva mänskligheten är det största resursslöseriet som världen över huvud taget ägnar sig åt.”

Vi håller med. Och vi ser fram emot att höra Juholt utveckla hur Socialdemokraterna omvandlar denna insikt till en säkerhetspolitik värd namnet.


About josefineikff

Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF

Posted on januari 15, 2012, in Uncategorized and tagged , , , , . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar

%d bloggare gillar detta: