Monthly Archives: oktober 2011

Resolution 1325 – ett år efter den stora födelsedagen

För exakt ett år sen var jag tillsammans med hundratals kvinnor i FN för att lyssna på den stora maratondebatten i säkerhetsrådet där över 90 talare diskuterade kvinnor, fred och säkerhet till sent in på kvällen. IKFF:s internationella 1325-projekt PeaceWomen summerade debatten med konstaterandet att de första tio åren varit ett decennium för att planera, skapa medvetenhet och bygga strukturer, men att det är dags att börja agera.

Nu, ett år senare, kan vi se att många av de fina orden ej infriats och även om man kanske inte är förvånad så är det svårt att komma ifrån en känsla av besvikelse över att världens ledare så uppenbart inte kan se kopplingarna mellan kvinnors säkerhet, mänsklig säkerhet och frånvaron av konflikt.

Det är möjligt att årets Nobelpris gör en skillnad, men det krävs mer än retorik. Nobelkommitténs förhoppning är att priset ska bidra till att stoppa det förtryck av kvinnor som pågår världen över, ett förtryck som omöjliggör både kvinnors säkerhet och staters utveckling.

Jag tror att lösningen ligger just i förmågan hos världens ledare att göra kopplingen mellan kvinnors dagliga situation och våldsanvändningen i ett land och därför uppmanar IKFF regeringen att i samband med årsdagen av resolution 1325 se över den svenska implementeringen av kvinnor, fred och säkerhetsagendan.

Kvinnor som arbetar för fred och konfliktförebyggande skulle främjas av att Sverige breddar sitt perspektiv på implementeringen av resolution 1325 i syfte att förändra nationella och internationella säkerhetspolitiska strukturer. Ett område där den svenska regeringen tyvärr inte applicerar ett genusperspektiv är i nedrustningsfrågor trots vapens enorma inverkan på kvinnors säkerhetssituation.

Under säkerhetsrådsdebatten 2010 utlovade Sverige en ambassadör för frågor som rör kvinnor, fred och säkerhetsagendan, ett löfte som inte har infriats. IKFF anser att denna position hade stärkt Sveriges arbete. Genom Operation 1325 driver vi en lobbykampanj för tillsättningen av en 1325-ambassadör i syfte att föra kvinnor, freds och säkerhetsagendan framåt.

Oavsett regeringens implementeringsplaner så kommer vi i kvinnofredsrörelsen att fortsätta vara sanna ”peace keepers”. Tillsammans med bl.a. Kvinna till Kvinna och Svenska Freds har vi en gemensam kampanj för fredspriset där vi konstaterar att alla ni som gillar fredspriset, ni kommer att gilla oss.

IKFF har varit Sveriges feministiska fredsorganisation sedan 1915 och det är uppmuntrande att vi blir fler och fler som gör analysen att kvinnor, flickor, pojkar och män alla måste inkluderas i det säkerhetspolitiska arbetet för att det ska nå fram.

Foto: dreamstime

Kvinnors rättigheter för sakens skull?

Foto: Martine Perret/UNMIT

Foto: Martine Perret/UNMIT

Newsweek har nyligen listat de bästa och sämsta ställena i världen att vara kvinna. I topp när det kommer till ställen där kvinnor har det bra ligger som vanligt länderna i norra Europa, inkl Skandinavien och Kanada och det finns många kvantitativa mått för att mäta kvinnors situation som utbildningsnivå och antalet parlamentariker etc.

På listans bottennoteringar ges skräckexempel som Chad och Niger där kvinnor i princip inte har några legala rättigheter och där det är vanligt förekommande att unga flickor blir bortgifta vid 10 års ålder, DR Kongo där 1 100 kvinnor våldtas varje dag och Jemen där det är helt lagligt att slå sin fru.

När statistiken kring kvinnors rättigheter kopplas till ländernas förmåga att utvecklas och lämna fattigdomen bakom sig kan man i stora drag säga att slutsatsen blir att när fattiga länder väljer att förtrycka sina kvinnor så väljer de att fortsätta vara fattiga. I artikeln konstateras att det är politiskt inkorrekt att skylla länders ekonomiska situation på dem själva. En lång rad externa faktorer så som kolonialism, krig och naturkatastrofer påverkar självklart, men det går ändå inte att bortse från det faktum att kvinnors mänskliga rättigheter och rätt till deltagande helt och hållet ignoreras.

Jag läste om Newsweekartikeln på Al Jazeeras hemsida och som kvinnorättsaktivist uppskattar man så klart att dessa frågor uppmärksammas, men samtidigt balanserar de alltid på en tunn linje.

Ja, det är sant att kvinnors rättigheter och utveckling är nödvändig för ekonomisk utveckling och att ett helt samhälle tjänar på att alla har sina demokratiska rättigheter uppfyllda.

Ja, det är sant som Nobelkommittén i år, 2011 konstaterade, att utan kvinnors deltagande blir det inte fred.

Men så länge som uppfyllandet av kvinnors rättigheter enbart rättfärdigas med att ”det ger fred och ekonomisk utveckling” så är det som att förståelsen för ALLA människors lika värde och mänskliga rättigheter; kvinnors som mäns, barns som vuxnas, inte riktigt gått fram.

Om världens beslutsfattare, inklusive männen från topp-länderna på Newsweeks lista, inte på allvar förstår vikten av kvinnors rättigheter och avstår från att använda genus som ett avgörande perspektiv i sina analyser så kommer vi inte att nå ända fram.

Det tar tid att tänka om och de ekonomiska och säkerhetspolitiska vinsterna av kvinnors frigörelse är viktiga steg på vägen, men vi behöver mer radikala utgångspunkter för sann förändring, kanske så helt galna argument som att kvinnor faktiskt är lika mycket värda som män……

Äntligen ett riktigt fredspris

Leimah Gbowee Foto: Michael Angelo for Wonderland

Vi kan med glädje konstatera att den norska nobelkommittén i år äntligen ger det prestigefulla fredspriset till tre verkliga fredskämpar, Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee och Tawakkul Karmans. Deras motivering tar avstamp i FN:S säkerhetsrådsresolution 1325 om kvinnor fred och säkerhet och kvinnors roll i det internationella säkerhetsarbetet.

Nobelkommittén konstaterar i år det som IKFF förespråkat sedan 1915, nämligen att vi inte kan uppnå demokrati och hållbar fred i världen om inte kvinnor har samma möjligheter som män att påverka utveckling på alla nivåer i samhället. I motiveringen till priset framgår att ”It is the Norwegian Nobel Committee’s hope that the prize to Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee and Tawakkul Karman will help to bring an end to the suppression of women that still occurs in many countries, and to realise the great potential for democracy and peace that women can represent.”

Nobelkommittén gör alltså tydligt att kvinnors demokratiska rättigheter är en grundförutsättning för fred och säkerhet. De synliggör samtidigt att kvinnor fortfarande saknar grundläggande rättigheter världen över, och att kvinnors säkerhet är grundläggande för hållbar fred. Låt oss hoppas att vi i fortsättningen slipper höra kommentarer om ”freden först och kvinnors rättigheter sen” för nu har både säkerhetsrådet och nobelkommittén tydligt konstaterat att det är en omöjlig ekvation.

Med förhoppningar om en kvinnlig fredspristagare 2011

Emily Greene Balch

På fredag offentliggörs det vem som får Nobels fredspris. Endast 12 kvinnor har tilldelats det prestigefyllda priset sedan det delades ut för första gången 1901. Detta trots att det ofta har varit just kvinnor som varit ledande i kampen för fred världen över.

Av de tolv kvinnor som har tilldelats Nobels fredspris var två, Jane Addams (1931) och Emily Greene Balch (1946), med och grundade IKFF i Haag 1915. Senaste gången en kvinna tilldelades priset var 2004 då nu avlidne Wangari Maathai fick det för sina insatser för en hållbar utveckling, demokrati och fred.

Kvinnors outtröttliga kamp för en fredlig värld där människors snarare än staters säkerhet står i fokus har genom historien osynliggjorts, och görs så fortfarande. Kvinnor inom fredsrörelsen och den feministiska rörelsen har visat på kvinnors särskilda utsatthet i konflikter och post-konflikter samt har pekat på vikten av kvinnors deltagande på alla nivåer för att skapa stabila och fredliga samhällen. Dessa fredsaktivister har även visat på hur frågan om fred och konflikter är nära sammankopplade med frågor som exempel miljöpåverkan, social och ekonomisk orättvisa.

I Alfred Nobels riktlinjer definieras att fredspriset skall gå till ”Den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser”. Den norska Nobelkommittén har många gånger gjort avkall på denna starka utgångspunkt. Detta visade sig exempelvis då Barack Obama tilldelades priset 2009 trots att han då, precis som nu, ledde ett land som befinner sig i flera krig, som stretar emot i nedrustningsförhandlingar och som spenderar oerhört stora summor på militär verksamhet.

Kvinnor kämpar ofta utanför de formella strukturerna med knappa medel. Det är dessa fredskämpar som behöver vår uppmärksamhet och Nobelkommitténs stöd. Min uppmaning inför utdelning på fredag är att ge de riktiga fredskämparna, inte representanter för världens militärmakter, det erkännande och de resurser som de behöver.

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Ordföranden bloggar

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström bloggar