Nya regeringen stödjer det humanitära initiativet mot kärnvapen!

Ikväll höll Sverige ett anförande i FN:s generalförsamling i New York med ett mycket välkommet besked: Sverige stödjer det humanitära initiativet mot kärnvapen. Vi har tidigare skrivit om det humanitära initiativet och riktat hård kritik mot att alliansregeringen inte ville stödja detta. Att den nya regeringen ändrar riktning är ett viktigt skifte i nedrustningsfrågan och en tydlig markering från Sverige om att kärnvapnens humanitära effekter är så oacceptabla att mer tryck måste sättas på kärnvapenstaterna att nedrusta.

IKFF och Läkare mot Kärnvapen välkomnar beskedet. Som del i den internationella nedrustningskampanjen ICAN (International Campaign to Abolish Nuclear Weapons) arbetar vi för att så många stater som möjligt ska stödja det humanitära initiativet, som idag samlar över 125 stater, däribland Schweiz, Norge, Danmark, Bosnien och Hercegovina, Österrike, Nya Zeeland, Irland, Brasilien och Mexiko. Flera av dessa är stater som Sverige tidigare samarbetat med för kärnvapennedrustning.

Efter flera år av passivitet på nedrustningsområdet är det glädjande att den nya regeringen nu visar sig redo att återta en aktiv svensk position i frågan genom att betona det humanitära perspektivet. Det humanitära initiativet sätter rätt fråga i fokus: om kärnvapen används blir konsekvenserna för människor och miljö oacceptabelt grymma och omfattande. Därför måste världens kärnvapenstater börja ta ansvar och mycket mer aktivt arbeta för nedrustning. Det är även ett sätt att förhindra att kärnvapen sprids till fler länder.

Det kommer inte som någon överraskning att Sverige under den nya regeringen nu stödjer det humanitära initiativet. Beskedet är helt i linje med vad Socialdemokraterna lovade innan valet, både i riksdagsdebatter och i den skuggdeklaration som partiet lade fram i samband med den förra regeringens senaste utrikespolitiska deklaration.

Men det innebär alltjämt ett första steg mot en ny, starkare och mer aktiv riktning i den svenska nedrustningspolitiken. Sverige måste återigen bli ett land som letar nya lösningar, vågar pröva nya vägar fram, och tydligt markerar att kärnvapen är oacceptabla. Inte minst hoppas vi att detta är ett första steget mot en ny linje där Sverige tillsammans med andra kärnvapenfria stater tar makten att påverka och inte förlägger allt ansvar hos kärnvapenstaterna.

Det ska bli spännande att se hur Sverige kan öka samarbetet med stater inom det humanitära initiativet och om fler nu kommer att följa i Sveriges spår. Vi på IKFF och Svenska Läkare mot Kärnvapen har inför mötet i FN:s generalförsamling blivit kontaktade av flera diplomater och NGOs med frågan om den nya regeringen skulle ändra kurs och börja stödja det humanitära initiativet. När detta nu görs är det långt ifrån omöjligt att fler stater följer.

Nu uppmanar vi Sverige att visa på fortsatt handling, bland annat genom att aktivt delta i Wienkonferensen om humanitära konsekvenser av kärnvapen som äger rum i början av december. Där kommer viktiga diskussioner att föras kring hur det humanitära initiativet kan fortsätta växa och utvecklas. Sverige har en självklar roll att spela.

IKFF och Läkare mot Kärnvapen har vid flera tillfällen, som aktiva organisationer i ICAN, sagt att den självklara fortsättningen på det humanitära initiativet är att ett förbud mot kärnvapen förhandlas fram på basis av vapnens oacceptabla konsekvenser. Kärnvapen är inte i linje med humanitär rätt och det är dags att det internationella samfundet klargör detta genom ett förbud. Det är ett viktigt steg i processen för en kärnvapenfri värld.

Här kan du läsa Sveriges uttalande i FN.

PRESSMEDDELANDE: IKFF välkomnar Nobels fredspris 2014

2014-10-10 Stockholm

PRESSMEDDELANDE: IKFF välkomnar Nobels fredspris 2014

Nobels fredspris år 2014 tilldelas Malala Yousafzai och Kailash Satyarthi för deras kamp för barn och ungas rättigheter. Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) välkomnar den norska Nobelkommitténs beslut. Att kommittén tilldelar priset till Yousafzai från Pakistan och Satyarthi från Indien är också en viktig markering mot makthavarna i en tid då spänningen mellan de två kärnvapenländerna har ökat och konflikten i Kashmir eskalerar.

Vi gläder oss inte minst över utnämningen av Malala Yousafzai som arbetar för flickors och kvinnors rättigheter. Yousafzai har stått upp för flickors rätt till utbildning och därmed deltagande i samhället. Genom Malala Fund stödjer hon flickors och kvinnors kamp för rättvisa runt om i världen, exempelvis i Nigeria. Priset kan därmed få en positiv effekt för gräsrotsaktivister globalt, säger Malin Nilsson, ordförande IKFF.

Prisets fokus ligger i år på barns rättigheter och utbildning och inte på nedrustning och fred som är fokus i Nobels testamente. För IKFF som arbetar med att synliggöra kopplingen mellan vapenspridning, kvinnors säkerhet och deltagande är dock kopplingen tydlig:

Malala Yousafzai historia och det brott hon utsatts för på grund av sin aktivism visar nödvändigheten i nedrustningsarbetet för att öka flickors och kvinnors säkerhet. Hotet mot kvinnorättsaktivister, inte minst i Pakistan, är mycket allvarligt och ett hinder för flickors och kvinnors deltagande. Spridningen av vapen förstärker säkerhetshotet, säger Sofia Tuvestad, politisk handläggare IKFF.

Kampen mot extremism och för flickors och kvinnors rättigheter är centrala i kampen för demokrati och fred och är en del av det konfliktförebyggande arbetet. Yousafzai har dessutom lyft USA:s drönarkrig i Pakistan som drabbar civila och göder extremismen.

IKFF har sektioner i både Pakistan och Indien som arbetar för fred, nedrustning och kvinnors rättigheter.

För mer information och kommentarer, kontakta:

Elin Liss, kommunikationsansvarig IKFF: 0736 471 971, elin.liss@ikff.se

IKFF har sedan sitt grundande arbetat för nedrustning med särskilt fokus på kvinnors säkerhet och deltagande. IKFF har konsultativ status hos flera FN-organ och kontor i New York och Genève. Två IKFF:are har för detta arbete fått Nobels Fredspris, Jane Addams (1931) och Emily Greene Balch (1946).

Vapenexportuppgörelsen är en besvikelse

Igår presenterade Miljöpartiet och Socialdemokraterna en uppgörelse som gör mig besviken. Det handlar om försvarspolitiken och vapenexporten. På försvarsområdet ska miljarder och åter miljarder investeras i stridsflyg och u-båtar. Om vapenexporten säger överenskommelsen enligt Miljöpartiets hemsida att ”Socialdemokraterna och Miljöpartiet är överens om att vapenexportkontrollen gentemot icke-demokratier ska skärpas, inklusive följdleveranser och konsulttjänster. Försvarsexportmyndigheten (FXM) läggs ned.”

Att Försvarsexportmyndigheten läggs ned är i sig positivt. Den har haft till uppgift att främja svensk vapenexport, alltså en PR-myndighet för vapenindustrin finansierad med skattemedel. En sådan myndighet borde aldrig ha skapats av den förra regeringen och det är bra att den tillträdande regeringen vill lägga ned den. Dock återstår det att se hur stor förändringen blir i praktiken. Det får inte bli business as usual – nedläggningen borde signalera en ny inriktning där vapenexporten och stödet till denna ska minska.

Att ”vapenexportkontrollen gentemot icke-demokratier ska skärpas” är ingen nyhet. Den uppgiften finns redan med i direktiven för KEX, den nuvarande utredningen i riksdagen som ska ta fram just skarpare exportregler gentemot icke-demokratier. Vad är nytt? Socialdemokraterna och Miljöpartiet borde fattat en starkare överenskommelse. Miljöpartiet har gått till val på att stoppa vapenexporten till diktaturer, och Socialdemokraternas kongressbeslut säger att ”Sverige behöver ett skarpt regelverk som förhindrar vapenexport till diktaturer och länder som grovt och omfattande kränker mänskliga rättigheter.” Dagens uppgörelse är vagare och svagare.

Det är dock bra att skärpningen av exportkontrollen ska gälla även följdleveranser av vapensystem och konsulttjänster. Däri finns inte sällan kryphålen, och här är dagens överenskommelse vassare än det uppdrag som KEX sedan tidigare har fått. Men de nya regeringspartierna borde ta tydlig ställning för att KEX ska landa i förbud mot export till diktaturer, istället för vaga formuleringar om ”skärpning” av reglerna. På mottagarlistan för svensk vapenexport finns idag stater som halshugger kvinnor för ”häxeri”. Det är detta som står på spel. Självklart ska ingen sådan export äga rum överhuvudtaget.

Nej, MP och S, bättre än så här måste den nya regeringen vara på att sätta mänskliga rättigheter och demokrati först. Jag funderar också över vad som kommer att prioriteras ned i budgeten för att bekosta de här enorma investeringarna. Istället borde steg ha tagits i riktning mot en omställning av vapenindustrin till exempelvis miljöteknik.

Vapenexporten är den första frågan som nu riskerar offras och med den de människor som drabbas direkt och indirekt av exportens konsekvenser i länder. Det handlar om länder vilka, precis som Sverige nu gör, lägger pengar på upprustning istället för verklig säkerhet och utveckling. Det borde den nya regeringen motverka, och inte bidra till genom fortsatt export. Jag hoppas att den utlovade skärpningen av reglerna blir en riktig skärpning.

När denna diskussion nu drar igång vill jag även påpeka att vapenexport inte får, enligt lag, motiveras med arbetstillfällen. Trots detta lyfts det ofta som avgörande, av industrin själv, av facken, media och ibland även av politiker, dock då oftast outtalat. Men vapenindustrin är en dyr industri för staten. Jag vill se en utredning där Sverige ser över varför regering efter regering hållit en vidrig industri under armarna. Jag vill ha svart på vitt hur mycket varje sådant jobb kostar i form av investeringar, exportfrämjande till fattiga länder och diktaturer, forskningsstöd och upprustning. Lägg till det kostnaden i termer av Sveriges rykte, anseende och roll i vår omvärld. Efter skandalerna med Saudiarabien och Kina är det nödvändigt.

Sverige behöver en aktiv fredspolitik

Idag den 21 september är det den internationella fredsdagen. Med anledning av detta skriver vi tillsammans med företrädare för Svenska Freds och Kristna Fredsrörelsen.

Sverige behöver en aktiv fredspolitik 

Det behövs en kraftsamling från den nya regeringen för att bygga en stark svensk fredspolitik. Oavsett regeringsbildning måste politiken utgå från gemenskap och solidaritet och inte ge Sverigedemokraterna möjlighet att påverka varken direkt eller indirekt. Med anledning av att det idag den 21 september är den internationella fredsdagen presenterar vi som ledande organisationer i svenska fredsrörelsen gemensamma krav på svensk fredspolitik.

Sverige har levt i fred 200 år och har en historia av fredsarbete. Men världen har förändrats och så har även Sveriges politik och ansvar. Vår profil som fredsnation har falnat och det politiska fokuset har under det senaste decenniet präglats mer av militära insatser, så som i Afghanistan och Libyen, än av medling, konfliktförebyggande och nedrustning. Den förra regeringen har tydligt prioriterat att agera genom EU. Detta må i vissa frågor ha stärkt möjligheterna till påverkan, men regeringen förefaller ha prioriterat ner den egna rösten på bekostnad av vårt utrymme att vara en självständig, tydlig och konstruktiv röst för internationella fredsansträngningar och försoningsarbete. En stark svensk fredspolitik bör nu byggas utifrån följande prioriteringar.

  1. Förnyad bred satsning på medling och diplomati:

Insatser av Gunnar Jarring, Olof Palme, Jan Eliasson och Carl Bildt gav tidigare Sverige ett rykte som medlingsland. Idag satsas för lite resurser på förhandling och medling i krig och konflikter. Enbart någon enstaka diplomat på UD arbetar direkt med medling, medan vårt grannland Norge har en hel avdelning avsatt för medlingsinsatser. Sverige borde upprätta en ‘rapid reaction force’, en grupp av diplomater och medlare som snabbt kan anta medlingsuppdrag vid eskalerande konflikter och vid fredsförhandlingar.

  1. Tydligt fokus på global nedrustning:

Alva Myrdal, Maj-Britt Theorin, Hans Blix och Rolf Ekéus är några kända svenska nedrustningsnamn som påverkat politiken internationellt. Men idag spelar Sverige en mycket marginell roll i det globala nedrustningsarbetet. Sverige kan och bör axla en större roll i nedrustningsförhandlingar och genom utvecklingssamarbete ge starkare stöd till nedrustningsinsatser i konfliktländer.

  1. Kvinnors makt i fred- och säkerhetspolitik:

FN:s arbete för att stoppa sexualiserat våld i konflikter blev känt för många när Margot Wallström utnämndes till FN:s generalsekreterares särskilda representant i frågan. Sverige är en stark aktör för kvinnors rätt till sin kropp oavsett var i världen de lever, inom det område som brukar kallas sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Men nära kopplat till detta är kvinnors rätt till makt i de tyngsta säkerhetspolitiska frågorna, och då särskilt kvinnoorganisationer från det civila samhället i konfliktländer. Sveriges nästa utrikesminister bör därför göra stöd till detta arbete till en huvudfråga som en förutsättning för hållbar fred och säkerhet.

  1. Kraftig begränsning av svensk vapenexport:

Sverige är ett av de länder som exporterar mest vapen per capita i världen. Vi kan inte vara en stark röst för fred och nedrustning samtidigt som den ökande vapenexporten innebär att krigsmateriel från Sverige allt oftare säljs till länder i krig, till länder som grovt bryter mot mänskliga rättigheter, och till diktaturer som förtrycker sin egen befolkning.

  1. Satsningar på konfliktförebyggande inom bistånd:

De länder där fattigdomsbekämpningen går långsammast är länder som har genomlevt väpnad konflikt. 90 procent av de länder som drabbats av väpnade inbördeskonflikter på senare tid, har tidigare genomgått väpnad konflikt under de senaste 30 åren. Sverige har möjligheten att utveckla arbetssätt för konfliktförebyggande arbete som bryter sådana konfliktcykler. Detta är avgörande för att biståndets fattigdomsbekämpning ska bli framgångsrikt.

Vi lever i en global värld som Sverige både påverkar och påverkas av. Till skillnad mot vad många röster i samhället nu vill påskina hör vi ihop med människor över alla nationsgränser. Det förpliktigar oss att agera kraftfullt och ansvarsfullt för fred och mänskliga rättigheter överallt. För detta krävs en förnyad svensk fredspolitik.

Christoffer Burnett-Cargill, generalsekreterare, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen

Josefine Karlsson, generalsekreterare, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF

Sofia Walan, generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen

Den skotska folkomröstningen och kärnvapen

Idag sker den folkomröstning som avgöra om Skottland ska bli ett självständigt land eller inte. Debatten har handlat mycket om ekonomi och om hur skotsk självständighet skulle kunna påverka Europa i ett större perspektiv. Men omröstningen är också en fråga om de brittiska kärnvapnen. Om skottarna röstar ja till självständighet idag kan den brittiska regeringen bli tvungen att ta en väldigt obekväm debatt om varför de vill behålla sina kärnvapen och var vapnen ska förvaras.

Det skotska partiet Scottish National Party (SNP), som sedan valet 2011 har egen majoritet i det skotska parlamentet, driver att folket ska rösta ja till självständighet. SNP har även sagt att ett självständigt Skottland kommer att förhandla med den brittiska premiärministern David Camerons regering för att flytta Trident, det brittiska kärnvapensystem som idag är stationerat på skotsk mark några mil från Glasgow.

Den brittiska regeringen anser sig ha rätt till att behålla sina kärnvapen. Deras inställning är att Trident ska moderniseras under det kommande decenniet till en beräknad kostnad av över 200 miljarder kronor. Men med ett skotskt ja till självständighet kan Cameron hamna i en sits där han inte har någonstans att göra av sina massförstörelsevapen, eftersom en självständig skotsk regering kan säga nej till att vara kärnvapenvärd. Kostnaden för att bygga en ny kärnvapenbas i England uppskattas till mellan 30-40 miljarder kronor. Det finns med största sannolikhet få människor i England som skulle välkomna att kärnvapnen flyttas till en bas nära deras hemstad.

Debatten visar hur hycklande den brittiska kärnvapenpolitiken är. Camerons regering anser sig ha rätt att behålla Trident med argumenten att det saknas rätt villkor för nedrustning och att kärnvapen har en säkerhetspolitisk funktion. Samtidigt nukefreenow-620x310har samma regering sagt att potentiella kärnvapenbaser i England är en omöjlighet eftersom dessa skulle ligga nära befolkade områden. Det är hyckleri, inte bara med tanke på att Storbritannien sedan 1969 förvarat sina arsenaler några mil från Glasgow, utan också eftersom detta utgör ett uppenbart erkännande av att kärnvapen är ett oacceptabelt farligt vapen. Trident är inte säkerhetsskapande, det är ett hot.

Ett skotskt ja till självständighet skulle skapa just den situation som Cameron sagt sig invänta – förhållanden där det enda kloka och gångbara är att rusta ned istället för att investera ytterligare hundratals miljarder i Trident.

Vad världen behöver är fler modiga stater som Skottland kan visa sig bli, stater som vågar säga nej till kärnvapen och istället verka för deras totala avskaffande. De humanitära effekterna om kärnvapen används är katastrofala – det är ett oacceptabelt vapen. Och även om det blir ett nej, har kärnvapendebatten som skapats kring Skottlands omröstning visat att Storbritannien borde välja nedrustning framför upprustning.

Denna blogg har skrivits med Svenska Läkare mot Kärnvapen och är även publicerad på deras hemsida.

Don’t agonize – organize

Nu är det över, supervalåret 2014 som det så länge har talats om. Samtidigt är det nu arbetet börjar för oss. Efter månader fyllda av kampanjande, utspel och debatter där vi gjort vårt bästa för att lyfta den oftast bortglömda utrikes- och säkerhetspolitiken, så har vi nu ett resultat.

För mig är det stort att gå till val. Högtidligt. Jag kan vara frustrerad över svensk politik, i den här valrörelsen har det varit en otrolig avsaknad av ideologi. Tänk dig om vi fått se, om så bara en, partiledardebatt kring människovärde och samhällsbyggande, snarare än skattesatser och samtal om människor som kostnader. Jag röstade igår för fred och frihet.

Sverigedemokraterna kom in i riksdagen för första gången genom förra valet 2010. Vi var många som vaknade morgonen efter med sorg i hjärtat. I helgens val ökade SD till nästan 13 procent. Ännu en gång vaknade jag med ett tryck över bröstet och gråten i halsen. Mer än var 10:e väljare valde att lägga sin röst på ett parti framväxta ur den nynazistiska vit maktrörelsen. Jag läser i Expressen att en av deras ledamöter till exempel är dömd för misshandel tillsammans med en lokal ledare för National Socialistisk Front. Den mannen ska nu inneha ett av Sveriges viktigaste uppdrag, när han representerar svenska medborgare i riksdagen.

Många spekulerar nu kring vem ”SD-röstaren” är. Slående i debatten är att det sällan hänvisas till forskning, utan det är många antaganden, känslor och gissningar kring varför mer än var 10:e svensk är beredd att ge rasister mandat för att stifta våra lagar. Jag tycker att valstudior på olika håll borde göra ett bättre jobb med att bjuda in forskare och experter jämte samhällsdebattörer.

Det finns ingen skarp skiljelinje mellan den som är rasist och den som inte är det. Det är inte svartvitt utan en gråskala som skiftar i brunt. Utmaningen ligger i att vi alla lever i ett samhälle präglat av strukturell rasism. Inga partier och inga människor lever bortanför de rasistiska grundstrukturerna. Maktstrukturerna går igen i allt och är du inte utsatt själv så kräver det stora mått av ödmjukhet och lyssnande kring ditt privilegium, följt av kritiskt granskande och självrannsakan. Där är vi inte än. Vi måste börja där. Eller som Expo skriver: ” Sverigedemokraterna har vuxit för att de kanaliserar rasismen och intoleransen i det svenska samhället.”

Den växande fascismen i Sverige och Europa är mycket oroande och måste tas på allvar. Fascistiska rörelser har många gånger kommit till makten genom demokratiska val, men det gör inte deras politik demokratisk. Det är de andra partiernas ansvar att se till att SD nu inte får ökat inflytande i politiken. Mänskliga rättigheter måste stå i centrum för det samhälle vi bygger. Här har det civila samhället en oumbärlig roll att spela. De kommande fyra åren har hela samhället ett ansvar för att folkbilda och organisera sig. Just nu känns det tungt men det går att förändra, vi har inget annat val.

Freds- och säkerhetspolitiken har varit väldigt frånvarande i valdebatten. Sverige är ingen ö, vi lever i en globaliserad värld, det borde framgå tydligare. Ska vi vara ett land som bidrar till mer vapen och militära lösningar i världen. Eller ska vi vara ett land som går före, som står för människovärdet och som verkar för icke-militär förändring?

För IKFF innebär valet att vi kommer få nya ministrar som ansvarar för de områden vi arbetar med inom utrikes-, säkerhets- och biståndspolitiken. Nya kontakter ska tas, ny politik granskas och viktigare än någonsin ska vi vara en stark röst som ställer krav på våra folkvalda att leva upp till våra förväntningar. Vi driver fredens röst, försöker förse dig som vill engagera dig med kunskap och information, vi diskuterar och ställer krav, varje dag under åren mellan valen. Det är det vi kommer fortsätta med.

Sörj och var arg. Sedan – organisera dig. Humanisera din omvärld istället för att avhumanisera den. Bli medlem i flera föreningar som står upp för mänskliga rättigheter. IKFF ställer krav på att Sverigedemokraterna inte ska få diktera Sveriges politik i vår omvärld. Mer än någonsin behöver vi kunna säga att vi talar för många.

För 15 kronor i månaden kan du stärka IKFF:s röst för fred och kvinnors rättigheter. Bli medlem idag.

Ps. Innan valet sammanställde vi, tillsammans med Svenska Läkare mot Kärnvapen, partiernas politik på sex områden som rör fred och säkerhet. Du hittar sammanställningen på Fredspolitik.se. Där kan du läsa vad partierna tycker och vilken politik som de har gått till val på. Håll partierna och politikerna till svars för löften och visioner om jämställdhet, fred, och nedrustning – det tänker vi göra!

Ovärdigt om asylrätten

Politiken inför riksdagsvalet har på många sätt kokats ned till siffror och budgetar. Vapenexport diskuteras utifrån arbetstillfällen (ett argument som inte ens håller) istället för utifrån vilken roll Sverige vill ha i världen. Flyktingmottagande kokas ned till ekonomi och ”return on investement” istället för från utgångspunkten som borde vara självklar: solidaritet, internationell rätt, och medmänsklighet. Asylrätten är okränkbar!

Det är inte många dagar sedan Sveriges finansminister vid en omdiskuterad presskonferens lade fram siffror om att de många konflikthärdarna runt om i världen innebär att fler människor kommer att behöva skydd i fredligare delar av världen, såsom i Sverige. Det var finansministern som presenterade denna information, efter att utrikesministern gjort en exposé över hur världen ser ut. Detta motiverades med att budgetföljderna skulle bli omfattande, något som till och med fick Konjunkturinstitutet att undra vad det var frågan om. Att det var just finansministern som höll denna presentation satte ekonomin i fokus, inte de människor som just nu är i ett stort och akut behov av skydd.

Idag skrev också KDU:s ordförande Sara Skytterdal en artikel i Dagens Nyheter om flyktingmottagande och kostnader. Det är ovärdigt. Sverigedemokraterna ser ut att växa och det politiska samtalet har förskjutits och avsevärt närmat sig SD:s.

I stället för dessa diskussioner som är anpassade till SD:s agenda behövs politiker som orubbligt står upp för mänskliga rättigheter och politisk handling. Det behövs för att människor som flyr krig och förtyck ska kunna ta sig till Sverige och andra länder inom EU lagligt och säkert för att söka asyl. Så är det inte idag. Bara under Sveriges sommarsemester har nära 2000 flyktingar drunknat i Medelhavet på grund av EU:s murar mot omvärlden. 2000 människor.

Samtidigt konstaterar jag att det inte är alla miljarder som får en presskonferens av regeringen följd av en lång debatt om hur vi ska ha råd. Idag, fredag, presenterades nyheten att regeringen, med Socialdemokraternas stöd, beslutat att stå fast vid köpet av den nya JAS Gripen. Detta trots att Schweiz nu sagt nej till att vara med i projektet. Att ett eller flera andra länder skulle vara med och dela på utvecklingskostnaden var tidigare ett motkrav eftersom affären annars skulle riskera att bli för dyr. Men Schweiz röstade nej till JAS-köp och Brasilien har inte bestämt sig, och även om de tackar ja betyder inte det att de vill bidra till att utveckla planen. Regeringen vill dessutom köpa 70 plan, istället för de tidigare 60 stycken.

Med andra ord vet ingen hur mycket planen kommer att kosta. När SvD frågar vill försvarsminister Karin Enström i nuläget inte specificera hur många miljarder extra utvecklingen går på. 2012 diskuterades dock summor i storleksordningen 90 miljarder för 60 plan, fast det var innan Schweiz sa nej. Det handlar alltså om miljardsummor som vi inte vet hur stora de kommer att bli.

Det är dags för skärpning i politiken. Vi kan inte välja bort människor som behöver komma till vårt land för att fly från våld, krig och död. Men vi kan välja bort att bidra till fortsatt upprustning, att beväpna diktaturer och att anpassa oss till fascistiska rörelser.

I skuggan av våldet fortsätter kampen för fred i Nigeria

I våras var det många som för första gången hörde talas om våldet och konflikten i Nigeria. I april kidnappades fler än 200 flickor från sin skola av den väpnade gruppen Boko Haram. Demonstrationer och kampanjer arrangerades i flera länder och spred sig i sociala medier efter att nigerianska aktivister och anhöriga startat uppropet #Bringbackourgirls. Protesterna blev snabbt en internationell nyhet. Sedan minskade uppmärksamheten i omvärlden. Men konflikten tystnade inte och flickorna har fortfarande inte hittats.

Protest mot kidnappningen av de över 200 flickorna som skedde i april.

Protest mot kidnappningen av de över 200 flickorna som skedde i april.

Knappt två månader efter kidnappningen skedde fyra självmordsattacker under loppet av en vecka. Självmordsbombare är en ny och ovanlig företeelse i Nigeria och de här attackerna utfördes dessutom av fyra tonårsflickor. Skräcken och spekulationerna spred sig i landet. Kunde det vara så att Boko Haram använde de kidnappade flickorna som levande bomber? Regeringen avfärdade sådana påståenden med att inga bevis pekade på detta. Men det nigerianska folkets tilltro till regeringen gällande hanteringen av kidnappningen och Boko Haram är överlag väldigt låg. President Goodluck Jonathan gick först nyligen med på att träffa de anhöriga till de kidnappade flickorna efter att den pakistanska aktivisten Malala Yousafzai uppmanat till detta. Soldater och anhöriga har även uttalat sig om att regeringsstyrkorna inte är starka nog för att ta sig an Boko Haram. Samtidigt fortsätter regeringen att påstå att läget är under kontroll. Det är ett försök att tysta och dämpa allvaret kring konflikten som pågår framförallt i norra delen av landet.

Enligt Amnesty har fler än 4000 människor, majoriteten civila, dödats på grund av konflikten i Nigeria bara i år. (Här kan du se en de attacker som skett sedan 2008 fram till idag). Bönder och deras gårdar attackeras systematiskt av Boko Haram i den nordöstra delen av landet vilket leder till att de tvingas fly den region som försörjer majoriteten av landets befolkning med mat. Efter Syrien och Colombia är Nigeria det land med flest internflyktingar. Cirka 3.3 miljoner människor är på flykt i landet på grund av våldet. Människor tvingas inte bara fly sina hem och städer utan även över landets gränser för att söka skydd. Konflikten är regionaliserad och våldet sipprar över till grannländerna. Till exempel kidnappades nyligen Mrs Ali, vars man är Kameruns vice premiärminister, av Boko Haram.

Nästa år är det val i Nigeria och ju närmare valet kommer desto mer ökar risken för fullskaligt krig i landet. Konflikten är extremt politiserad. Nuvarande regering och opposition använder sig av Boko Harams attentat för att vinna politisk makt. Genom att sprida egna konspirationsteorier beskyller de varandra för konflikten. Konflikten bottnar dock i stora sociala orättvisor, bristande demokrati och ett våldsamt förflutet av kolonialism och inbördeskrig. För att öka sin makt försöker krafter som Boko Haram att med våld driva fram och skapa en etnisk och religiös konflikt som spär på motsättningarna ytterligare. Fastän de anspelar på religion återfinns såväl kristna, muslimer och andra grupper bland Boko Harams offer.

Många intressanta idéer diskuterades under mötet.

IKFF Nigeria, DR Kongo, Kamerun och Ghana möttes tidigare i år för att diskutera regionala utmaningar och lösningar.

Det civila samhället i Nigeria fortsätter sin kamp. #Bringbackourgirls-demonstrationer och protester mot våldet fortsätter över hela landet. Våra kollegor i IKFF Nigeria fortsätter att verka för fred i landet genom att lyfta det konfliktförebyggande arbetet och grundproblemen. De sliter för att nå ut till så många som möjligt innan valet med budskap om vikten av nedrustning och kvinnors deltagande i fredsprocessen. Flera kvinnliga röster behövs i valet och fler kvinnor behövs på politiska poster. IKFF Nigeria tillsammans med IKFF i DR Kongo, Kamerun och Ghana diskuterar dagligen strategier för att stärka det konfliktförebyggande arbetet i regionen.

Regionalt och internationellt stöd är avgörande för Nigerias framtid. Nigeria har nu gått om Sydafrika som kontinentens starkaste ekonomi och är därmed ännu mer attraktiv som handelspartner för resten av världen. Men vi har ett ansvar, vi kan inte ignorera att en väpnad konflikt och brutala brott mot mänskliga rättigheter sker. Nigeria är Sveriges näst största handelspartner i Afrika söder om Sahara men vi hör aldrig om hur det sätts någon press på landet i konflikthantering, korruption och fattigdomsbekämpning. Det finns även många frågor kring vems intressen som prioriteras vid handeln, Nigerias eller Sveriges och EU:s?

Inför valet i Nigeria 2015 måste Sverige och andra partners intensifiera arbetet för att konflikten och våldet ska upphöra istället för att spridas till resten av landet. I Sverige försöker vi i IKFF öka stödet till den nigerianska fredsrörelsens arbete genom vårt nära samarbete med vår systersektion i landet.

Var med och stöd vårt arbetet genom att bli medlem och/eller ge ett bidrag.

Är livet mindre värt på avstånd?

Jag försöker hitta orden för att skriva det här, mitt första blogginlägg efter sommaruppehållet. Men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Under de senaste månaderna har krig och konflikter rasat i många delar av världen. Flera gånger har jag varit tvungen att sätta mig ned för att andas, när nyhetsrapporteringen har träffat mig rakt i magen.

Gaza, Irak, Syrien, Nigeria, DR Kongo, Centralafrikanska republiken, Ukraina, Libyen. Många nämnda, många inte nämnda, men inte glömda.

Tusentals människor som dör och plågas, förlorar sina anhöriga, på grund av vad? Att vi fortfarande håller fast vid en politik som sätter andra intressen före människors säkerhet. Att vi fortfarande prioriterar fel. Att det system vi byggt upp reagerar för sent och av fel anledningar.

Ett av de tillfällen när nyheterna nådde rakt in i hjärtat var när jag satt i bilen. Jag var på väg till en begravning. Medan Eko-journalisten redogjorde för de senaste dödsfallen i konflikthärdar som rasade grät jag. Det blev så tydligt hur saknad den person som skulle begravas några timmar senare skulle vara och hur viktig ceremonin och sorgen är vid en förlust. Och hur den saknaden inte är mindre efter någon enda person som nu dött eller saknas i de konflikter som rasar. Men där berövas många gånger människor på ceremonierna.

Vi avhumaniserar och distanserar, värderar livet mindre på avstånd. (Läs denna intervju med Judith Butler).

Vi räcker inte till allt. Men du kan göra något.

Jag vill särskilt lyfta fyra saker:

1. Stå alltid upp för den internationella humanitära rätten
Oavsett var konflikten pågår så finns det regler som ALLTID gäller för krigföring. Den internationella humanitära rätten har grundläggande principer som gäller oavsett vilken typ av konflikt det gäller. I Gaza har Israel begått fruktansvärda folkrättsvidriga handlingar. Även Hamas bryter flagrant mot folkrätten. Under tiden hade den 10 augusti 1767 palestinier dödats, varav över 400 var barn. Två israeliska civila, en utländsk person och 64 israeliska soldater.

IKFF på internationell nivå (WILPF) skrev i juli till FN:s säkerhetsråd och fördömde attackerna mot Gaza. Våldet och ockupationen måste upphöra och ansvar för brott mot den internationella rätten måste utkrävas. IKFF kräver även att kvinnor inkluderas i konfliktlösning och fredssamtal i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1325.

Det faktum att humanitär hjälp inte når fram i en stor del av konflikterna såsom i Irak och Syrien är oacceptabelt och olagligt. Särskilt Röda Korset har ett särskilt mandat som gör att de aldrig, aldrig får attackeras. Långsiktigt försöker IKFF också genom påverkansarbete stärka genusmedvetenheten i den humanitära hjälp som faktiskt når fram med större förståelse för hur kvinnor och män drabbas olika och vilka olika skyddsbehov som finns.

Vi kan ställa krav på att den internationella rätten ska gälla. Att inte följa internationell rätt måste få tydliga konsekvenser. Sverige ska alltid stå upp för den humanitära rätten, oavsett vem eller vilka förbrytarna är.

Säkerhetsrådet lyckades faktiskt anta en resolution under sommaren om att humanitärt stöd måste släppas in i Syrien från utanför landets gränser oavsett om den syriska regimen godkänner det eller inte. Det var ett litet steg i rätt riktning.

2. Börja hemma, med svensk vapenexport och svensk politik
Vi bör alltid börja hemma. Det pågår nu en utredning för att se över reglerna för svensk vapenexport. Utredningen tillsattes efter den arabiska våren och avslöjandena om Sveriges planer på ”försvarssamarbete” (vapenfabrik) i Saudiarabien. Förhoppningsvis kommer kommittén presentera förslag som innebär striktare regler för exporten.

Men oavsett regelverket så kommer svensk krigsmaterielindustri alltid innebära att vi producerar, testar och deltar aktivt i en industri som främjar och främjas av väpnade konflikter. Till exempel har drönare som utvecklats med israelisk förlaga, och med Israel Aerospace Industries som underleverantör, testflugits på en svensk testbana i Norrland 2002. Samma drönare har senare utvecklats än mer och beväpnade drönare används nu över Gaza. En missil från en israelisk drönare dödade bland annat en anställd på en av Diakonias samarbetsorganisationer när han försökte få fram vatten till bombade bostadsområden i Gaza.

3. Rösta för fred i riksdagsvalet
Valet i september är en oerhörd möjlighet att rösta för en politik som står upp för fred från ett bredare perspektiv. En verklig fredspolitik tar sig an grundorsakerna, innan det kriser uppstår. Genom din röst kan du ta ställning för ett parti som tar ställning för att ändra grundförutsättningarna för fred och hållbar utveckling. Du kan läsa mer om partiernas fredspolitik här.

FREDSPOLITIK VYKORT_WEB smal

Svenska Freds har också frågat ut kandidater om hur de ställer sig i frågan om svensk vapenexport här.

4. Fokus på fredsaktivister

FN:s säkerhetsråd har på många sätt varit låst sedan Libyeninsatsen och sprickorna har fördjupats av krisen i Ukraina. Det får konsekvenser för hela vår omvärld.

Vår internationella generalsekreterare Madeleine Rees arbetar nu intensivt för att samla och hitta de krafter som kämpar för fred i Ukraina och Syrien. Det är min sista och fjärde punkt. Mitt i det som kan kännas förtvivlat mörkt påminner jag mig själv, och er, om att det finns motkrafter.

Det finns de människor, inte minst kvinnor, som kontinuerligt kämpar för en fredlig lösning. Som vägrar ge upp tilltron att det går att lösa konflikter utan våld. Jag har hittills inte stött på något konfliktområde där det samtidigt inte finns, en ofta osynliggjord, fredsrörelse.

Ge gärna stöd till någon av de många organisationer som nu kämpar för att lindra lidandet. Därefter får du gärna ge en gåva till någon av alla de organisationer, som IKFF, som före, under och efter kriser försöker utrota grundorsakerna till krig. Det är möjligt. Vi måste göra det möjligt.

Vi är inte längre tacksamma för era ord

För två månader sedan blev över 200 skolflickor kidnappade i nordöstra Nigeria. Jag skrev om det här. Bilder på demonstrationer spred sig snabbt på sociala media under hashtaggen #BringBackOurGirls. Ministrar som tidigare varit tysta om konflikten i Nigeria kände sig nödgade att tala och den nigerianska regeringen erbjöds stöd från flera håll.

Våld och konflikt har härjat i norra Nigeria sedan långt innan just denna kidnappning. Attacker och kidnappingar fortsätter att drabba människor i nordöstra Nigeria, långt oftare och värre än vad du hör talas om i media.
Men det finns motkrafter till extremismen och våldet. I det civila samhället förs kampen för fred och jämställdhet. IKFF Nigeria arbetar hårt för att våldet inte ska fortsätta eskalera och spridas. Risken är uppenbar eftersom Nigeria går till val nästa år.

Ett av IKFF Nigerias mål är att öka nigerianska kvinnors säkerhet och makt i samhället, det är vårt mål över hela världen, i konflikter och i länder med fred. Därför var IKFF Sverige tillsammans med kollegor och partners från bland andra DR

IKFF:are på seminarium på konferensen i London.

IKFF:are på seminarium på konferensen i London.

Kongo, Colombia, USA, Schweiz, Syrien, Bosnien och Ukraina på plats i London för ett par veckor sedan för att delta i ”End Sexual Violence in Conflict Summit” . Storbritanniens utrikesminister William Hauge och FN:s speciella sändebud Angelina Jolie bjöd in närmare 2000 deltagare från 129 länder för att besluta om konkreta steg för att stoppa konfliktrelaterad sexualiserat våld.

De flesta ministrarna på mötet i London var i retoriken rörande överens om att kvinnor och kvinnorättsorganisationer måste få mer makt. Det är omöjligt att stoppa det sexualiserade våldet utan att bryta patriarkala system; kvinnor och kvinnorättsorganisationer måste få makt i förhandlingar om fredsavtal, när ett samhälle byggs upp efter krig måste resurser fördelas jämställt vad gäller politisk makt och pengar.

”We should not have to be reminded, as governments, that women must have a seat in every forum of decision –making, and it should not be the uphill struggle that it is to overturn the habits of centuries and establish new precedents and norms for full female participation.” sa William Hague.

Men när det verkligen gäller att ta kampen, som riskerar att bli obekväm, och fatta dagliga beslut om att stå upp för kvinnors plats vid förhandlingsborden, ja då blir det plötsligt fruktansvärt tyst. På samma dag som Londonmötet om sexualiserat våld i konflikter arrangerades ägde ett annat möte rum i samma stad. Politiska ledare från Nigeria, Kamerun, Tchad, Niger och flera länder samlades i London med representanter från EU och USA för att diskutera hur Boko Harams våld i Nigeria ska stoppas.

Det är uppenbart att kvinnor och kvinnoorganisationer måste vara representerade på ett sådant möte för att befolkningens olika erfarenheter ska inkluderas. IKFF Nigeria arbetade hårt för detta. Trots detta fick inga kvinnoorganisationer delta på mötet. IKFF Nigeria skrev tillsammans med flera andra kvinnoorganisationer ett öppet brev, för att i alla fall föra fram sitt budskap till mötet.

William Hauge, utrikesminister Storbritannien.

William Hauge, utrikesminister Storbritannien.

Arrangörerna av mötet höll initialt med. Kvinnor borde delta och olika erfarenheter måste finnas med i besluten. Men sedan hände det som nästan alltid verkar hända. Arrangörerna kom fram till att det inte var ”lämpligt” att låta kvinnor från civilsamhället i Nigeria delta.

De kunde inte ens dra sig till att sprida eller läsa upp det öppna brevet.

Låt mig berätta vad som inte är lämpligt, logiskt eller på något sätt legitimt. Det är att fortsätta på samma sätt som hittills har misslyckats, om och om igen. Att tyst acceptera att män har monopol på säkerhetspolitik och att därmed exkludera halva jordens befolknings erfarenheter, när det verkligen gäller. Det fungerar inte.

”We – Nigerian women – have more on-the-ground experience. We live these realities; to us these are the issues we breathe, the fears we experience every day.” Så sa ordföranden för IKFF Nigeria, om mötet i London. IKFF Nigeria tillhör dem som arbetar varje dag för att fler personer ska engagera sig i arbetet mot våldet, genom utbildningar, genom påverkansarbete, genom kampanjer för att kvinnor ska kandidera till maktpositioner.

I sådana här stunder blir jag lika arg som jag blir övertygad om att vårt arbete behövs. Det måste bli slut på en politik som bygger på läpparnas bekännelser. Vi är inte längre tacksamma för era ord. Utan handling är de inte värda någonting.

 

Fredsobservatörernas blogg

Vi arbetar för fred och mänskliga rättigheter genom ickevåld. Vi finns i Guatemala och Mexiko

Kristna Fredsrörelsens blogg

om ickevåld, fred och rättvisa

Anna Ek bloggar

Svenska Freds ordförande Anna Ek bloggar

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 32 andra följare